Bilden är från en svensk (kvinnlig) fascist.
Vi har skrivit denna text av flera skäl. Dels är det en genomgång av fascism och feminism för att ge nya aktivister och antirasister en klarare teoretisk grund. Dels är det ett debattinlägg i vänsterns diskussion om fascism. Dels är det en mobiliseringstext för demonstrationen den 6:e mars i Lund ( https://www.facebook.com/events/1687097554839088/permalink/1687161601499350/). Slutligen hoppas vi också texten kan övertyga välvilligt inställda, men inte nödvändigtvis radikala, antirasister, feminister och socialister om behovet av en utomparlamentarisk rörelse som av nödvändighet måste förena socialism, antirasism och feminism i praktik och teori. I slutet av texten hittar ni en ordlista för att underlätta att förstå teoretiska termer som används i texten.
Fascismen är en rörelse som bär olika masker men bakom dessa är det alltid samma ansikte. Fascister har såväl varit antireligiösa som djupt troende, de har varit såväl vita européer som icke-européer och de har haft inom sig en uppsjö av motstridiga åsikter och positioner. Det finns dock vissa saker som alltid går igen. Fascism i sig är ett samlingsnamn som vi använder för en specifik politisk tendens, den innefattar nazister, etnopluralister, Pegida, Sverigedemokraterna, m.m. Alla försök att blanda bort fascismen som analytiskt begrepp och antingen utsträcka den till alla auktoritära tendenser i samhället (såsom polisvåld mot demonstrationer) eller att uppställa ideologiska skillnader mellan t.ex. fascism och nazism förlorar all analytisk skärpa och gör begreppet meningslöst.
Vi följer generellt en marxistisk fascismanalys där fascismen är ett uttryck för den mest reaktionära delen av borgarklassen men som också uppstår ur en folklig mobilisering från samhällets olika skikt. Fascismen är alltid borgerlig och antisocialistisk, den är rasistisk och misogyn till sin natur.
Bortom psykologiserandet: vad är fascismen?
Fascismen baserar sig alltid på nationen, vare sig det är en existerande sådan eller en icke-existerande. Olika fascister kan hylla idén om Europa (såsom Pegida), andra nationalstaten Sverige, en förenad nordiskrepublik (som Svenska Motståndsrörelsen) eller regionen Skåne (såsom FriaNationalister Skåne som idag är ett minne blott). Ibland för dessa skillnader med sig konflikter internt i grupperna men ofta går fascisterna själva bortom sådana ytfenomen. Detta visar på det relevanta i att inte förstå fascismen som det som dess förespråkare säger: vi finner inte sanningen om fascismens natur i Jimmie Åkessons tal om Sverige eller i Magnus Södermans (som är en fascistisk ideolog) podcasts om nationalsocialistisk ideologi även om det såklart kan vara relevant i vissa fall, se exempelvis våra citat i denna text. Det är en felaktig tendens i vår rörelse att vi psykologiserar fascismen där vi istället bör göra en sociologisk analys av den: vad är fascismen och vad tvingas den, i enlighet med sitt sociala vara, göra och vara? Vad dess medlemmar själva tror att den är mindre relevant, de kontrolleras av sociala strukturer som står utom dem själva. Tendenserna att psykologisera fascister kommer förmodligen ur antifascistiskt researcharbete vilket i hög grad går ut på att förstå individuella fascisters bevekelser genom att följa deras uttalanden. Det gör dock att vi konsekvent missförstår fascisters handlingar och överskattar vår egen förmåga till att förutse vad de ska göra. Genusanalyser av fascismen är nödvändigt som ett led i att förstå fascismens struktur och är en praktisk vägledning för antifascister överallt. Utan en genusanalys kan vi aldrig förstå vad fascismen är.
Den könade nationalstaten
Nationen är alltid könad, den är en jungfru eller en moder. I Sverige är det Moder Svea. Denna symboliska kvinna måste beskyddas av männen gentemot andra män som hotar att symboliskt våldta henne. Detta är förbundet med kriget i nationalistiskt tänkande (all nationalism är inte fascism men fascismen gror ur nationalismen): genom våldtäkt som vapen i krig skymfas fiendemännen.
Våldtäkt här handlar inte om kvinnorna egentligen och det handlar framförallt inte om sexuell njutning: det handlar om mäns dominans över andra män. Kvinnorna är, som i allt sexistiskt tänkande, bara verktyg för mäns relationer med andra män. I fascismen är just hotet av våldtäkten av en främmande makt, framförallt då från invandraren, en vidare utveckling av detta tänkande. Det är tydligt i Twitterposten ovan men även i följande citat:
“Men det ligger något ännu mörkare bakom detta beteende. Något så grundläggande som biologi.Eftersom kvinnor, biologiskt, är det mer värdefulla könet kommer de inte bli av med sina liv i lika stor utsträckning. Så vill man hamna så högt upp i ordningen som möjligt hos erövrarna och åtnjuta säkerhet, gäller det att visa sig lojal från början.Det #inteerkvinna ger uttryck för, är inget annat än viljan att bli erövrad, även om de med största sannolikhet inte vet om det själva. Ingen älskar en svag man, inte ens han själv.Obehagligt att prata om? Ja. Men att inte låtsas om det kommer i slutändan att bli ännu obehagligare. Ta inte kvinnorna på deras ord, utan deras handlingar. Ingen av de bor mångkulturellt eller, förmodar jag, har speciellt många invandrare i sin bekantskapskrets. De vill leva tryggt, svenskt och vitt,och både de och vi vet det.När män börjar agera som män kommer kvinnorna börja agera som kvinnor.” – Motgift.nu, “När pappa staten bytte kön”
Detta citat från fascistforumet Motgift illustrerar poängen väl. Kvinnorna är här biologiskt bestämda och vill ställa sig in hos “erövrarna” som tar rollen som fiendearmén annars har. Sexism är inte, som många slentrianmässigt tänker, en fördom som går att utbilda bort. Sexism är tillskrivandet av egenskaper åt människor baserat på deras kön, t.ex. som i citatet ovan där det antas att kvinnor är mer omhändertagande. Fascisterna skruvar alltid upp dessa tongångar som redan existerar i vårt samhälle och gör dem tydliga. För dem är biologi centralt och alla handlingar som går mot (deras syn på) biologin baseras på “hjärntvätt.” Feministiskt motstånd mot fascister avskrivs all politisk agens, såsom citaten ovan i avskyn mot den antifascistiska och feministiska #inteerkvinna-hashtaggen.
I citatet finner vi också en specifik bild av maskuliniteter. Denna utvecklas ännu mer hos andra fascister:
“Trots upprepade övergrepp mot våra kvinnor och barn är Europas män pinsamt tysta och overksamma. Vi kan inte acceptera detta längre.I den västerländska litteraturen av äldre dato (såväl som viss modern film och litteratur) är det grundläggande temat enkelt och traditionellt. Mannen eller männen som slutligen går över gränsen gör det eftersom deras kvinnor och barn – deras familjer – hotas. Ofta är detta skurkarnas misstag, att ge sig på en hustru. Läs bara Lönns Der Wehrwolf eller von Kleists Michael Kohlhaas, eller titta på Mel Gibsons Braveheart. Männen stod ut med mycket för egen del, men när familjerna hotades så smällde det.Detta var självklart förr då mannen var försörjaren och beskyddaren. Idag är det inte lika självklart, vare sig för männen eller kvinnorna, eftersom denna traditionella ordning har ifrågasatts, förlöjligats och på andra sätt satts på undantag.” – Magnus Söderman, “Manna upp och beskydda våra kvinnor för bövelen”, Motgift.nu
Här är alltså mannen även han hjärntvättad då han inte vill leva ut fascismens fantasi om maskulinitet. För fascismen innebär maskulinitet en slags parodisk Hollywood-hållning, en fantasi som aldrig går att uppnå för en verklig människa. Den är alltså även ett fängelse för män. Notera att fascismen alltid går ut på historieförfalskning: det traditionella samhälle de söker är en produkt av den kapitalistiska ordningen efter 1880 då kärnfamiljen blir navet iden sociala organisationen. Tidigare har arbetarklassen bott i utvidgade familjeförhållanden. Formerna för hur maskulinitet och femininitet görs har varierat enormt genom årtusendena och mellan olika platser.