Propagandaspridning under hösten

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Som vanligt har vi lagt ner mycket tid på att sprida propaganda i Lund med omnejd. Vi tycker att det är viktigt för socialistiska grupper att synas i gatubilden och att slå igenom i det brus av reklam som finns överallt på gatorna. I Lund har vi lyckats med detta ganska väl men det är ett kontinuerligt arbete som vi alltid måste fortsätta med. Utöver vår egen stad är det också viktigt att komma ut till mindre orter där vår närvaro inte är lika självklar.

Klistermärkesuppsättning i Lund.

Affischering i Lomma. Vi passade på att rensa upp en del nazipropaganda samtidigt.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Ett kort svar till kritiken

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Vi blev glada över att ha sett en kritik mot hur vi framställer arbetsvärdeläran på Gatorna.info. Vi hoppas fler kommer läsa vårt utkast till studiecirkel och ge oss mer feedback. Vi är övertygade om att det finns fler fel i den, såväl teoretiska som pedagogiska, och vi tycker kamratlig kritik är vägen framåt för att lösa sådana problem.

Nu till den konkreta kritiken.

I grund och botten så håller vi med om att vi har misslyckats med att framföra hur värde fungerar. Framförallt så har problemet legat i att vi har försökt förklara mycket komplexa skeenden på kort utrymme och uppenbarligen misslyckats med att göra det på ett bra sätt. Vi kommer skriva om de delar som kritiseras.

Den tredje punkten blir vi dock något konfunderade över.

När vi kämpar mot privatiseringar eller nedskärningar är det för att det i den konkreta situationen så förlorar arbetare makt över sitt arbete, annars är själva driftsformen i kapitalismen ingenting som påverkar oss.

Rent konkret skiljer sig arbetarens relation till sitt arbete inte från privat, ner skärningar eller offentligt ägt. Så länge det skapas mervärde är arbetaren utsugen och om det inte skapas mervärde kollapsar kapitalismen. Tvärtom har nationalisering oftast varit en reaktion på att den borgerliga klassen inte kunnat hålla om greppet på industrin och staten fått gå in och ta över eller “bail out”.

När vi skriver delen om privatiseringar vänder vi oss först och främst mot den vänster som vurmar för välfärd och som gärna försöker sudda ut gränserna mellan offentligt ägande och socialism. Stycket handlar om varför vi, trots att vi ser statligt ägande som kapitalism, ibland ägnar oss åt kamper mot nedskärningar.

Vi håller ju uppenbarligen med om att de kapitalistiska relationerna är kvar trots att något ägs av staten, vi håller också med om att statliga ekonomiska ingripanden som nationaliseringar upprätthåller det kapitalistiska systemet. Felet kanske ligger hos oss i att det inte framkommit tydligare vad vi menar.

Autonom 101: Vad är den gemensamma nämnaren?

Vi plågas för närvarande med en mängd frågor som rör utkastet till grundstudiecirkel vi försöker skriva och som vi just nu kör en testversion av i Lund. Kritiken vi har fått berör detta på flera plan, dels då hur vi ska beskriva komplicerade sociala processer som arbete och kapitalism på kort utrymme.

En annan fråga är vad som är den gemensamma nämnaren för den brokiga rörelsen som kallas autonom. Är arbetsvärdelära, exempelvis, en sådan gemensam grundbult? Vi har börjat känna oss tveksamma och funderar på att skriva om hela stycket om kapitalismen och arbete för att bättre infoga en mer generell kritik av kapitalismen för att försöka täcka in även mer renodlade anarkistiska och anarkosyndikalistiska ansatser, för att inte tala om de marxister som vänt sig mot arbetsvärdeläran.

Vi har många fler frågor som berör detta såsom vilken ålder och bakgrund vår cirkel riktar sig mot, är det till de som är 16 år gamla och inte så bevandrade i samhällsfrågor? Eller de som är några år äldre och som kanske varit i beröring med vänstergrupper tidigare? Vår del om feminism och genusordningen är t.ex skriven på ett något mer avancerat plan eftersom vi anat att vår målgrupp är något mer beläst i feminism. Den tar även ställning i ganska komplicerade feministiska frågor vilket kanske är ett misstag.

Tack för er hjälp, kamrater. Vi tar gärna emot fler kommentarer, mer kritik, etc, antingen över Gatorna.info, till vår mail autonomorganisering [at ] riseup.net eller om ni träffar oss fysiskt.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Autonom 101: Del två

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
Detta är del två i vårt utkast till studiecirkel, Autonom 101. Läs del 1 här.

Genussystemet

Olika genussystem har genom människans historia varierat enormt. Under andra tider och på andra platser så har betydelsen av “manlighet” och kvinnlighet”, samt människor som inte definierat sig som det ena eller andra eller som kunnat byra mellan dem, varierat enormt. Vi kallar “manlighet” och “kvinnlighet” för maskulinitet och feminitet för att framhålla att de är historiska och sociala konstruktioner snarare än biologiska sanningar som är på samma sätt för alltid och överallt.
Genussystemet händer grundläggande ihop med idéer om essentialism. Essentialism är idén att det finns inneboende egenskaper som utgår från vilka kategorier en grupp och gruppens individuella medlemmar har. Alltså, t ex att kvinnor är av naturen mer empatiska eller att män av naturen är sexuellt aggressiva. Att fokusera på essentialismen snarare än på “fördomar” som då skulle gått att utbilda bort gör att vi kan förstå saker som varför kvinnor dras till exempelvis vårdyrken och även försöka förstå varför vårdyrken ses som mindre viktiga och har lägre lön än exempelvis maskulint kodade yrken som bankchefer eller murare.
Genus skapas och återskapas hela tiden i vardagliga handlingar, från vilka kläder man väljer, till sexuella praktiker, till kroppshållning. Det gör att det också finns subversiva – queera – handlingar som bryter upp essenser och idéer om maskuliniteter och femininiteter. Dessa handlingar varierar i radikalitet beroende på kontext, att vara kortklippt och ha byxor på sig är en subversiv handling för flera decennier sedan men idag har den förlorat sin radikala betydelse på grund av de framgångar som den feministiska kampen skördat.
Även om genussystemet är kontextuellt och kan påverka såväl män som kvinnor så är det generellt i hela samhället att kvinnor och det som är feminint är underordnat män och det maskulina. Det innefattar alltifrån lönenivåer till utsatthet i offentliga rum, våld i nära relationer, möjlighet att få lämplig vård, självbild och så vidare. Denna makt som män har över kvinnor kallas för patriarkatet. 
Patriarkala strukturer gör också våld på andra som på olika sätt avviker från den patriarkala makten, homosexuella, transpersoner, asexuella, queera individer, m.fl. Alla dessa har sin egen specifika problematik men är alltjämt också lidande av genusordningen. 
Genussystemet går inte att förstå utan att förstå dels kapitalismen och dels rasifiering och vice versa. Vi har tidigare beskrivit en del utav de många sätt som dessa interagerar på under arbetet och i staten. Maskuliniteter och femininiteter är märkta av klass och etnicitet. Vi kan t.ex. prata om en slags femininitet hos vårdarbetare, eller försöka förstå rollen som klass har för unga män i bruksorter. Det finns alltså inte bara en maskulinitet och femininitet utan flera. Människor är dock aldrig bara sina kön, sin etnicitet eller sin klass utan är mer eller mindre unika individer. Dock måste alla människor förhålla sig till dessa strukturer även om de gör motstånd mot dem. 
Den autonoma rörelsen är också ojämlik. Generellt så är den autonoma rörelsen till övervägande grad bestående av män. Den är också väldigt vit. Inuti våra organisationer och i hela rörelsen är det ofta så att grupper av män bistår varandra och bildar informella strukturer där information fördelas inom mansgruppen vilket utesluter kvinnor ur beslut. Vidare så har aktiviteter som klassificeras som maskulina en högre status. Alltså t.ex. våld mot fascister och en machokultur där att vara hård och oberörd av våld och stress ses som bättre än att vara rädd och orolig. 
Frågor:
Diskutera hur ni gör för att försöka skapa jämlikhet i er egen grupp. Finns det typiska drag i vem som gör vad som går att härleda till patriarkala strukturer? 
Diskutera en social grupp som ni berör på grund av att ni är en del av den, arbetar politiskt med den eller liknande. Det kan vara skolungdomar på en specifik skola eller i allmänhet, det kan vara vårdarbetare eller migranter. Diskutera hur genus, klass och etnicitet hänger ihop med er politiska praktik och analys av dem.

Imperialism och krig

Alla stater är inbegripna i relationer mellan varandra. Dessa relationer är alltid präglade av makt, vissa stater är mäktigare än andra vilket gör att dessa kanske kan få bättre handelsvillkor gentemot andra eller till och med att de kan erövra dessa. Många sådana relationer går tillbaka historiskt till den period som kallas för kolonialismen och senare till imperialism där framför allt europeiska stater erövrat icke-europeiska sådana och lagt beslag på billig arbetskraft (i vissa fall även slavar) och naturresurser. Idag fortsätter samma system även om de flesta nationer i teorin är självständiga. Detta system är det som ligger till grunden för den rasistiska uppdelningen av världen som delat upp människor i rasifierade, undertryckta grupper och icke-rasifierade som härskar över de andra. Denna ordning hänger också ihop med genus och klassystemet vi lever i. 
Idag befinner vi oss i en situation där imperialismen tar sig mjukare former. Få politiker vågar öppet stå för angreppskrig. Snarare sker väpnade konflikter genom upprätthållande av “mänskliga rättigheter” eller för att “motverka terrorism” såsom fallen med Irak och Afghanistan. Det sker också indirekt genom stöd till inhemska grupper vilket många olika av de stater som är inblandade i Syrien gör. Det sker genom ekonomiskt stöd till vissa länders regimer, utbildning, träning och även regelrätt trupp genom såväl FN som det egna landet. Målen att upprätthålla politiskt dominans för att säkra naturresurser, bekämpa potentiellt fientliga stater, skapa internt stöd genom att skapa en extern fiende och så vidare är dock samma som alltid funnits i kapitalismen, bara med något nyare former och ordval idag.
Nationell befrielse har länge varit en stöttesten för stora delar av den svenska vänstern. Detta har dock i många fall lett till en “fiendens fiende” mentalitet. Även konservativa eller pseudo-fascistiska grupperingar har stötts eftersom de bekämpat framför allt USA. Dock så måste vi alltid komma ihåg att stater och alla borgarklasser är vår fiende. Många liknande anti-imperialistiska grupper har blivit en del av den kapitalistiska världsekonomin, blivit korrupta eller agerat auktoritärt och anti-socialistiskt under sin framväxt. Vårt mål är avskaffandet av nationalstaten, inte upprättandet av en ny.
Frågor:
Läs en artikel eller uttalande från en anti-imperialistisk grupp ur den parlamentariska vänstern. Vilka är subjekten i deras text, är det arbetarklassen i olika länder elller är det stater eller något annat?
Diskutera hur Sverige är en del av imperialistiska relationer. Ni kan t.ex. söka efter svensk vapenindustri eller svensk trupp i Afghanistan. 
Studera den kurdiska rörelsen och dess syn på nationen, revolution och självstyre. Vad tycker ni om detta möjliga alternativ till den klassiska statsfokuserade nationella självständighetsrörelsen?

Kamp och Revolution

Det finns kamper i såväl liten som stor skala. Kamp finns inneboende i alla olika delar av det kapitalistiska systemet, i såväl hemmet som på arbetsplatsen, i skolorna likväl som på gatan. Kamp uppstår för att systemet har, som vi beskrivit i de tidigare delarna av cirkeln, inneboende motsättningar. Kamp behöver inte alltid vara något de som är inbegripna i kampen nödvändigtvis förstår socialistisk, feministisk eller antirasistisk kamp, eller ens som en kamp överhuvudtaget. Nedskärningar på ett jobb och det missnöje som detta skapar hos arbetarna kan komma oavsett om de identifierar sig som vänster eller inte.
All kamp är samtidigt märkt av klass, etnicitet och genus. Det finns inga rena kamper som inte har någon tidigare historia eller specifik kontext. Klasskampen i dess mest typiska form, en grupp arbetare på en fabrik som strejkar är alltid arbetare som också är en viss etnicitet och ett visst kön (ofta en blandning) och detta påverkar alltid kampen. 
Dessa identiteter kan vara överskridas genom konkret kamp. Det går inte att bara ignorera de specifika bakgrunder som en viss grupp har och att säga till exempel “vi är alla arbetare” eller “vi är alla kvinnor”. Arbetarna på en viss fabrik kanske är uppdelade mellan de som är svenskar och de som är rasifierade. Att överkomma sådana splittringar går bara att göra på konkreta sätt vilket varierar mellan olika kontexter: ibland krävs en diskussion med ledarfigurer, ibland är det själva kampmomentet som enar, ibland är det något annat. 
Utöver splittringar på grund av kön eller etnicitet kan arbetarklassen vara splittrade i olika klassammansättningar, alltså olika grupper av arbetarklassen som har olika materiell vardag. På en skola kanske det kan finnas dels de som utbildar sig i fordonslinjer och som ska bli industriarbetare och de som kommer arbeta akademiskt. Dessa två grupper kanske inte omedelbart kan samarbeta eftersom att de har olika kultur organisationsformer och förutsättningar. 
Det är viktigt att förstå att vi försöker representera hela arbetarklassens intressen. LO, exempelvis, representerar bara vissa arbetargruppers intressen – dels de icke-akademiskt utbildade arbetarna men i hög grad manliga svenska industriarbetare över kommunalarbetande kvinnor. En strejk kan eventuellt bara representera en viss fabrik. Dessa kan göra att vissa arbetargrupper offras på grund av andra. Kvinnliga arbetare har historiskt sett ofta blivit tillsagda att deras feministiska kamp “får vänta till sen.”
Makthavare försöker alltid dela upp grupper och ställa dem mot varandra. De erbjuder en grupp lite högre lön än en annan. De sätter invandrares behov mot svenskars. Vi försöker alltid utveckla varje kamp och få den att expandera till att handla om mer generella saker. En kamp på en viss avdelning på ett sjukhus kan utvecklas till att handla om patienterna på avdelningen eller till att handla om fler avdelningar. Sedan kan det börja handla om hela vården i Sverige. Sedan om makten över det offentliga. Sedan att arbetarklassen borde äga hela samhället och krossa överklassen. 

Direkt aktion

Radikala utomparlamentariska rörelser använder sig ofta av direkt aktion. Ett exempel på direkt aktion är att planka för att åka gratis i kollektivtrafiken, istället för att bara bedriva en opinionsbildande kampanj för att nå samma mål. Ett annat exempel är att ockupera hus för att lösa bostadslösheten hos en given grupp personer. 
Direkt aktion innebär inte nödvändigtvis att göra något olagligt. Att planka är exempelvis inte olagligt utan ett kontraktsbrott mot ett företag. Det finns dock tillfällen då direkt aktion innebär att göra något olagligt. Det innebär dels vissa risker men det finns också fördelar med det hela. En fördel är dramatiken som finns kring lagbrott, det gör det lätt att nå igenom medialt. En annan fördel kan vara att de som deltar i direkt aktion kan genomgå en snabb förändring i sitt medvetande och tydligt se konflikterna i samhället. Dock så innebär direkt aktion också risker för repression från staten eller privata företag. 
För att motverka negativa konsekvenser så är solidaritet mycket viktigt. Solidaritet innebär att vi hjälper varandra socialt, mentalt, ekonomiskt och politiskt i vår rörelse och i hela arbetarklassen. Solidaritet innebär att förstå att ett angrepp på en person är ett angrepp på alla. Grundbulten i all form av radikal handling är solidaritet, vilket också innebär att inse att vi alla kämpar på olika sätt i rörelsen. Vissa grupper är öppnare och andra är stängdare, vissa kamrater har inte samma fysiska förutsättningar som andra och vissa vågar inte lika mycket. Våra motståndare försöker alltid splittra oss, detta är väldigt tydligt i de debatter om “onda och goda demonstranter” som spelas upp inför varje större militant demonstration. Vi måste istället hålla ihop och förstå att konflikterna i samhället är kollektiva och att vi har gemensamma fiender. 

Revolution

För att slutligen överkomma kapitalismen krävs det en revolution. Borgarklassen kommer aldrig släppa ifrån sig makten självmant. Se på statens våldshandlingar mot vår rörelse redan idag: hur skulle inte det se ut i ett mycket mer uppskruvat läge? Att försöka reformera kapitalismen såsom svensk socialdemokrati har försökt göra har ju visat sig vara ett totalt misslyckande, mer än 100 år har gått av reformism och vi är inte direkt i närheten av socialismen. 
Med revolution menar vi alltså en social revolution, en förändring bland alla samhälleliga relationer. Det är inte bara ett maktövertagande genom en statskupp alltså. Revolutioner är processer där medvetandet hos massorna förändras mycket snabbt tillsammans med handlingar som angriper och omkullkastar stat och kapital. Detta inbegriper genusrelationer, klassförtryck och rasism. 
Om en liten grupp skulle försöka ta makten skulle inte det heller förändra arbetarnas grundläggande position i kapitalismen. På sin höjd har detta istället byggts statssocialistiska länder såsom Kuba, länder där det finns samma sexism och rasism, där staten är om möjligt än starkare än innan och där arbetet fortsätter i oförändrad form. Vi är alltså motståndare till statssocialism. Även om ingen kan sia i om hur ett postkapitalistiskt samhälle exakt kommer se ut (jämför med bönderna på medeltiden som vi pratade om i delen om materialism och om hur omöjligt det var för dem att förstå vårt samhälle idag) så är drag av självorganisering underifrån utan stat och kapital ett viktigt sätt för oss att se en framtida värld. 
Revolutioner innebär alltså att en massrörelse baserad på arbetarklassens självaktivitet utvecklar sig. Denna är av nödvändighet internationell och internationalistiskt eftersom att kapitalismen är internationell. Att stanna inom en nationsgräns är alltså dödsdömt. 
För att skapa ett klasslöst samhälle krävs det ett överflöd av varor för att utplåna hunger och materiell nöd och tillgodogöra alla människor nog med saker för att undanröja konkurrens. Idag finns det redan tillräckligt med materiella tillgångar för att alla människor ska kunna leva ett sådant liv. De är dock inte fördelade och producerade för att det ska gå. 
Revolutioner innebär kamp och våld men är inte nödvändigtvis rent militära handlingar. Arméer som har besegrats (tillfälligt) i olika revolutioner har ofta besegrats genom av politiskt tryck kombinerat med ekonomiska påtryckningar av strejker och blockader. Idén om att bilda en Röd Armé är kanske alltså inte en nödvändighet. 
En lyckad revolution leder till kommunismen: ett samhälle utan stater och klasser. Kommunismen som begrepp har en dålig klang men har omhuldats av anarkister och andra frihetliga grupper sedan begreppet myntades. Att skapa kommunismen är alltså att skapa ett postrevolutionärt samhälle där vi inte bygger en ny stat utan snarare upplöser alla de relationer vi har beskrivit i den här texten: patriarkatet, kapitalismen, rasism och staten. 
Frågor:
Hitta ett exempel på en masskamp, såsom ryska revolutionen eller arabiska våren, och diskutera vad som går att lära sig av den situationen idag. 
Diskutera en kamp som intresserar er, kanske en ni är involverad i eller som väckt ert intresse i största allmänhet, och fundera på vilka som försöker splittra kampen och hur ni kan försöka förena personer i den istället. 
Fundera på hur ni kan använda er av direkt aktion för att uppnå en social rörelses mål. Hade ni exempelvis kunnat ockupera ett hus för att motverka bostadsbristen eller hade ni som feminister kunnat agera mot utsatthet i offentliga rum?  
Posted in Aktuellt | Comments closed

Grundtext: Autonom 101

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Detta är ett råutkast till en grundcirkel som Autonom Organisering arbetar med att skriva. Syftet är att ge en generell världsåskådning för de som undrar vad de autonoma “egentligen tycker”. Vi har under skrivandet av texten brottats med frågan om vi har skrivit fel typ av text, om det istället bör vara en text som antingen ger en mer historisk översikt eller en text som förklarar den sortens frågor som nya aktivister frågar såsom varför vissa kallar sig för kommunister och andra för anarkister. Vi har inte heller vidrört de olika politiska strömningarna som existerar inom vår rörelse och deras särskilda positioner utan försökt undvika att ta en särskild sida. Vi driver dock vissa linjer som vi menar måste omfamnas av alla som är autonoma och som därigenom kanske är kontroversiella. 

Vi har försökt skriva texten med så enkel svenska som möjligt och så kortfattat som möjligt. Vi har diskuterat upplägget med de olika rubrikerna och blivit minst missnöjda med hur det ser ut nu.

Vi vill gärna ha feedback av er så att vi kan göra en så bra introduktionstext som möjligt. Kanske berör din feedback hela upplägget, kanske berör det frågorna till något kapitel, kanske berör det bara något språkligt. Allt är värdefullt för oss!

/Autonom Organisering

Grundcirkel i autonom teori

Filosofi

Alla människor bär på olika världsåskådningar, filosofier, som är mer eller mindre uppenbara för dem själva. Dessa filosofier påverkar hur vi ser på politisk handling. De som tror att alla människor är onda och egoistiska kommer att ha svårare att motiveras till politisk organisering än andra, de som tror att biologi bestämmer allt kommer inte att vara lika mottagliga för feminism som de som inte tror på det. 

En klar och tydlig filosofisk grund är viktig för att kunna navigera i världen och i politiken. Den filosofiska riktning som påverkat den radikala vänsterna starkast är materialismen. Materialism används i vardagligt tal som “var inte så materialistisk!” och betyder då att en person inte ska bry sig så mycket om värdsliga ting. När vi använder det i filosofiska termer så betyder det dock något annat.

För att förstå vad materialismen är så sätter vi den i motsats till idealism. Idealism är den filosofiska uppfattningen att idéer av olika slag styr verkligheten och därmed också bestämmer vad som sker i samhället. Idealism finns i olika skepnader men ett exempel på en idealistisk uppfattning är den tidigare nämnda uppfattningen att alla människor är onda av naturen. Ett annat sådant uttrycks i citatet “Det enda som krävs för att ondskan ska segra är att goda människor inte gör någonting”. Det som båda dessa uttryck har gemensamt är att de utgår från att människan och samhället, och kanske även hela världen, styrs av idéer och uppfattningar och att det är dessa som också få förändrar världen, samhället, och människan. 

Materialister tänker i princip tvärtom. Idéer och uppfattningar och viktiga, men de idéer som vi bär på är produkter av det samhälle vi lever i – produkter av det materiella. Samhället är uppbyggt av vardagliga materiella relationer. Alltså, hur vi arbetar, hur och var vi bor, vad vi lever av, hur vi får barn och vilka sätt vi tar hand om dem osv. Ett samhälle med telegrafter skapar ett slags samhälle, ett samhälle med internet skapar ett annat, ett samhälle som baseras på industriproduktion är annorlunda än ett med modern tjänsteproduktion. Varför är det så? Jo, för att det förändrar den vardagliga organiseringen av livet och ur detta kommer olika sätt att se på världen.

Materialismen ska dock inte förstås som att en viss slags mat automatiskt ger en viss slags person eller dylikt. Sådana uppfattningar kallar vi för mekanisk materialism. Den materialism vi menar är dock inte mekanisk, snarare är den alltid sammanvävd med det sociala sammanhanget. En atombomb är meningslös utan den sociala organisation och kunskapen om hur den används. Detta kan även variera mellan olika samhällen. Krutet, till exempel, uppfanns i Asien långt tidigare än i Europa men används där inte till krig. Materialism är alltså alltid sammanvävt med mänsklig praktik. Denna mänskliga praktik inbegriper alltid allt tänkande, alla idéer, diskussioner, uppfattningar, mm. som människor uför. Vi återkopplar alltid tillbaka till den materialla grunden i varje specifikt sammanhang som vi försöker förstå.

De idéer som uppstår ur olika samhällen verkar för människorna i dem som naturliga och eviga sanningar, men det är egentligen inte fallet. Vi är alla produkter av de samhällen vi lever i. Tänk på människorna på medeltiden, de skulle överhuvudtaget inte kunna förstå vårat samhälle eller ännu mindre gissa att framtiden skulle vara som den är nu. På samma sätt så är inte vi kapabla till att förstå kommande samhällen förutom när vi tänker att vissa saker som existerar på grund av hur vårt samhälle ser ut idag, som exempelvis arbetslöshet, inte kommer att finnas på samma sätt i ett post-kapitalistisk samhälle. 

Ett materialistiskt förhållningssätt innebär att vi tänker att människor är föränderliga beroende på deras position i samhället. Det gör att vi kan försöka förstå varför olika grupper i samhället tycker eller gör på vissa sätt. Materialismen är alltså någonting som vi kan använda på ett praktiskt sätt när vi är politiskt aktiva. Vi kan genom materialistiska analyser försöka förstås varför t.ex. revolutionära rörelser oftare består av unga människor snarare än äldre. En idealistisk förklaring till detta skäl skulle kunna vara att säta saker som att “ungdomar är radikala”, som att ungdomar av sig själva är mer radikala än äldre personer oberoende av samhället runt dem, eller “de äldre aktivisterna har blivit lata” eller liknande. En materialistisk analys skulle vara att fokusera på vilken mängd tid unga människor har att lägga ner på politik jämfört med äldre, hur våra organisationsformer påverkar möjligheten för människor med heltidsarbeten och småbarn att vara med, riskerna som politisk organisering kan innebära för hela ens livsplan eller liknande. 

Vissa idealistiska åsikter utvecklas till vad vi kallar för “ideologier”, med det menar vi inte ideologier som begreppet används vanligtvis. Det är inte fråga om socialism eller konservatism. Snarare menar vi system av åsikter som bygger på idealism. Ni kommer träffa på fler exempel på detta längre fram i texten.

Materialismen är a-moralisk. Detta är i motsats till andra politiska grupperingar som baserar sina övertygelser på att de t.ex. “ogillar rasism” och “tror på alla människors lika värde” eller “älskar frihet”. Men vad är detta värde? Är det någonting som finns i världen? Nej, mänskliga rättigheter och värden är uppfinna av människor i specifika historiska sammanhang. De finns inte på samma sätt som ett bord eller en människa finns. När vi analyserar världen och funderar på politisk strategi och taktik utgår vi inte från moraliska eller idealistiska utsagor. Idealism leder oss alltid till felaktiga politiska strategier eftersom den inte förstår grunden för mänskligt handlande och hur vi överkommer fenomen som rasism eller fascism. I exemplet om rasism så är liberala antirasister, som alltid är idealister, sådana som tänker att rasism går att utbilda bort. Rasism utgår, i deras filosofi, från att människor är outbildade och inte uppskattar det “fina” (notera att de alltid använder liknande idealistiska uttryck) saker som invandrare ger oss, såsom exotisk mat och billig arbetskraft. Detta “oss” de använder är i sin tur alltid ett annat idealistiskt koncept som smiter in, “Sverige” och “svenskar” är inget som existerar i en objektiv materiell verklighet utan är ett idealistiskt koncept. Alla som råkar bo inom nationalstaten Sverige “tjänar” ju inte på “billig” arbetskraft utan det är vissa människor, överklassen, som gör det. Just att utbilda bort rasism innebär alltid ett fokus på arbetarklassen som rasisterna och med det en elitistisk attityd gentemot arbetarklassen. 

Materialister tror snarare att gemensamma kamperfarenheter bekämpar rasismen. Att när människor går samman mot en gemensam fiende och får gemensamma materiella intressen, som exempelvis att få högre lön på en arbetsplats, så finns möjligheten att i grunden bekämpa rasismen eftersom människor då förenats gentemot sina sanna fiender och därigenom börjat förändra sin världssyn. 

Materialister är anti-essentialister. Essentialism är en uppfattning som hänger intimt samman med idealism. Det är idén att vissa grupper av människor har inneboende egenskaper. Ett exempel är “alla invandrare är lata” där lathet är en egenskap som förmodas besittas av alla invandrare. Ett annat är “kvinnor tycker om barn”. Essentialismen är grunden för all rasism och sexism. Tillskrivandet av sådana egenskaper hänger alltid samman med vissa sätt som vi materiellt organiserar samhället på. Kvinnor, exempelvis, har tvingats in i hemmet och utför där större delen av hemarbetet rent historiskt sätt. Då följer också sådana idealistiska föreställningar om vad de är bra eller dåliga på. Materialismen ser snarare människor som mer eller mindre oskrivna blad som är skapade av just materiella kontexter. Det finns alltså inga essenser för var människan är i materialistiska uppfattningar om världne utan människan är kapabel till att förändras beroende på kontexten.

Frågor:

Vad är ett typiskt idealistiskt förhållningssätt i en kamp ni är involverade i? Vad säger människor som företräder sådana åsikter?

Tänk en grupp som befinner sig nära er, som ni kanske även är en del av, och betänk vissa av dess åsikter i relation till andra grupper, såsom sjuksköterskor vs. läkare. Varför tycker de som de gör om den andra gruppen och om deras gemensamma situation? Går det att härleda till deras materialla situation?

Arbete

Arbetet är grunden för hela samhället vi lever i. Det specifika sätt vi arbetar på idag är kapitalistiskt. Kapitalismen är ett system som bygger på exploateringen av en grupps arbete av en annan grupp. Exploatering betyder utsugning, att ta från någon annan. Gruppen som blir utsugen kallas för arbetarklassen och gruppen som utsuger kallas för borgarklassen. Arbetarklassen definieras som de som måste sälja sitt arbete för att överleva. Borgarklassen definieras som de som köper arbetarklassens arbete. Märk väl här att arbetarklassen inte definieras genom t.ex. kulturell grund (“de som inte gillar opera“), de definieras inte av utbildning (“alla högskoleutbildade slutar vara arbetarklass”), de definieras inte heller av deras yrke (“de yrkesutbildade arbetarna är lägre medelklass”) eller lön (“en snickare kan tjäna 30 000 i månaden, hur är han arbetarklass?”). Alla dessa saker kan dock vara relevanta för att göra analyser av hur arbetarklassens klassammansättning, alltså hur arbetarklassens på ett konkret sätt är uppdelad i olika grupper med olika politiska och ekonomiska förutsättningar och traditioner.

Så varför använder vi inte dessa definitioner? Jo, för att de andra definitionerna är dels mycket vaga och dels missar de det som är mest relevant för sammanhanget: utsugningen av arbetarklassen. Oavsett om en arbetare tjänar 30 000 så tillfaller värdet som arbetaren arbetat ihop kapitalisten som hen arbetar för. I konkreta termer innebär detta att kapitalisten tjänar pengar på arbetaren. När vi förstår denna relation så innebär det att vi kan förstå att det finns en grundläggande politiskt konflikt mella klasserna som är inbyggd i systemet. Arbetaren vill ha högre lön och kapitalisten vill ha högre profit. Dessa två intressen är materiella, inbyggda i det kapitalistiska systemet, och kan inte överbryggas av höga löner, bra utbildning eller ens tillfälligt materiellt välmående

Utsugning

För att backa bandet lite så fungerar kapitalismen i korthet genom att arbetaren säljer sitt arbete till kapitalisten. Denne kapitalist kan vara en svensk kommun eller ett multinationellt företag, det kan vara ett kooperativ drivet av välvilliga vänstermänniskor eller en sweatshop i Bangladesh. Det kvittar. Det relevanta är dock att arbetaren är “fri”, i benämningen att hen är fri att välje en annan arbetsköpare som kan utsuga henom, eller arbetslöshet och svält istället för att arbete. Detta skiljer arbetaren från slaven.

Utsugning sker genom att kapitalisten köper arbetarens arbete. Denne använder då dels verktyg och dels sitt eget arbete för att skapa nya produkter. Dessa erhåller hen lön för. Dock finns det ju en skillnad mellan lönen och kostnaden (mätt för enkelhetens skull i antalet varor som produceras på en timme för att kunna jämföra timlön med varor per timme). Denna skillnad är vad kapitalisten gör i profit. Detta kallas för utsugningsgraden. Hela samhället bygger på arbetarnas förmåga att skapa detta värde för kapitalisterna då kapitalisterna själva inte kan skapa detta värde.

Så hur fungerar då arbete som inte skapar en produkt? Detta arbete kalls för improduktivt arbete och behandlar då arbete som vårdarbete, tjänsteproduktion, och dylikt. Det finns en stor diskussion ifall improduktivt arbete verkligen finns; vissa marxister menar att improduktivt arbete också skapar värde. Vi ska inte gå in på den diskussionen här. I vårt samhälle är det nog att tänka att värde kan överföras på olika sätt. T.ex. genom skatter inuti landet där utsuget arbete betalas till staten som sedan omdirigerar det. Det kan också vara så att arbetarklassen i låglöneländer, som t.ex. Kina eller Bangladesh, blir utsugna i högre grad (de kan ha lägre lön än i Sverige medan produkterna de skapar säljs till fullpris i västvärlden vilket skapar en högre utsugningsgrad) och att detta värde delvis förflyttas till de rika länderna. Detta värde, oavsett var det kommer ifrån, betalar sedan löner för statsanställda av olika slag. Löner från produktivt arbete används för att köpa olika saker, mobiltelefoner, mat, datorspel, osv. och detta skapar improduktiva tjänstearbeten (som expediten på ICA). Idag är denna typ av arbete mycket vanligt eftersom kapitalismen minskat mängden mänskligt arbete genom automatiseringen och outsourcing vilket minskat storleken på den västerländska industriella arbetarklassen. 

Det finns alltså en grundläggande motsättning mellan arbete och kapital, alltså mellan arbetarklassen och borgarklassen, som utgår från deras diametralt motsatta intressen. Om kapitalisterna ska kunna göra mer profit så krävs det att de får ut mer värde ut arbetarna. Om en kapitalist inte gör detta så kommer en annan kapitalist som denne är i konkurrens med lyckas göra samma sak och då göra mer profitsom kan användas till nyare maskiner, att anställa fler för att göra fler produkter eller sänka priset på varorna. Då kommer den första kapitalisten till slut att bli utkonkurrerad. Därför kvittar det om kapitalisten är godhjärtad och vill det bästa för sina arbetare, oavsett vad denne tycker och tänker så måste kapitalisten försöka utsuga sin arbetare i så hög grad som möjligt.

För att öka utsugningen kan borgaren försöka öka produktionstakten, alltså hur snabbt en vara produceras. Detta sker genom att tempot höjs på olika sätt. Kanske tvingas arbetaren att arbeta snabbare genom mer sträng kontroll. I vissa fabriker så finns det idag högteknologiska verktyg för detta som mäter hur mycket som produceras under en viss tid. Om det produceras för lite så blir arbetaren tillsagd och till slut kanske sparkad. Ett annat sätt är genom att ta in bättre maskiner eller  att på andra sätt förändra arbetsprocessen för att göra den smidigare. Detta görs ofta för att minska antalet arbetare som krävs för att göra en viss syssla. Om en maskin kan ersätta en arbetare så blir produktionskostaderna mindre. Dock så är detta bara en kortsiktig lösning, ju färre arbetare desto lägre grad av utsugning och desto mindre skapande av reellt värde. När det reella värdet faller så kan också priserna falla men det driver också kapitalismen mot en kris. Detta fenomen kallas för profitkvotens fallande tendens. Kapitalismen är alltså ett instabilt system som i sig självt driver fram kriser och konflikter inom sig på grund av sitt behov av att hela tiden göra mer profit.

Frågor: 
 

    – Berätta om din arbetsplats eller om en arbetsplats du känner till. Vad jobbar de med där? Är arbetet produktivt eller improduktivt? 

    – Hur försöker cheferna på dessa tidigare nämnda arbeten öka utsugningen på dessa arbetsplatser? Hur bekämpar arbetarna detta? 

    – Gå till scb.se eller liknande källor och leta efter statistik över det svenska klassamhället. Hur stora är inkomstkillnaderna? Vilka arbetar i vilka yrken i Sverige? Bryt ner detta till ålder, kön, geografi, utlandsfödda, mm. Vilka slutsatser går det att dra? 

Stat

Staten är ett komplext system som är till för att garantera borgarklassens diktatur. Med detta menas dess förmåga till att upprätthålla privategendomen genom lagar, regler, och i slutändan även mer eller mindre legalt våld. Staten karakteriseras av sina repressionsorgan, framför allt av polis och militär, vilka innehar våldsmonopol och använder detta gentemot de som bryter mot lagarna. Dels är detta kriminella, och dels är det revolutionärer av olika slag. Eftersom att vi försöker avskaffa kapitalismen så kommer vi i konflikt med staten gång på gång på gång.

Staten är i grunden uppbyggd för att garantera abstrakta rättigheter. Det skiljer staten från hur exv. kungeriken fungerade på medeltiden där det inte fanns opersonliga rättigheter som garanterade människor vissa privilegier gentemot makten. Olika stater kan vara olika, såsom diktaturer som Nordkorea, eller demokratier som Sverige. Dock fungerar de i grunden på liknande sätt. Sverige är en borgerlig demokrati där politiska val hålls till riksdag som sedan väljer en regering. Vi får lära oss från barnsben att politisk förändring sker genom att dessa instanser lägger fram och sedan röstar om lagar. Dock är det inte riktigt så lätt.

I såväl konkreta lagar som i den mer abstrakta funktionen hos kapitalismen finns försvaret av privategendomen och försvaret av staten. De partier som representeras i olika organ kan bara välja att administrera kapitalet på olika sätt. Som vi har sett i delen om arbete så kan en arbetsköpare lika gärna vara en kommun som en privatkapitalist. Nationaliseringen av en viss industri eller av en viss arbetsplats förändrar alltså inte om det är kapitalism eller ej. Det finns inte heller ett parti som hade kunnat avskaffa polismakten eller upphäva statens grundläggande funktioner. Att sitta i ett parlament är som att spela brädspelet Monopol, det finns vissa givna regler och även om det går att förändra vissa saker så är grunden fortfarande densamma.

Staten fungerar som en slags strateg för att få den allmäna borgarklassen i landet att fungera så bra som möjligt. I delen om arbete så är kapitalismens kaotiska natur tydlig. Staten är dock det organ som försöker sammanföra de olika kapitalisternas vilja och stabilisera kapitalet. I Sverige finns arbetsmarknadsdomstolen som är till för att avgöra dispyter på arbetsmarknaden, riksbanken som försöker stabilsera kapitalismens och samtidigt höja graden av utsugning, det finns en mängd samarbetsorgan mellan fackföreningar och Svenskt Näringsliv, det finns statliga satsningar på infrastruktur för att göra så att varor och arbetare kan förflyttas bara några minuter snabbare längs vissa sträckor, etc. Alltså: hela staten och alla dess organ går ut på att administrera kapitalet!

Staten gör också vissa saker som kan ses som bra och som ofta ses som vänsterprojekt. Detta inbegriper “gratis” sjukvård, fri skolgång, och en massa mer. Även om dessa kan vara bra på sätt och vis så är de också en del av kapitalismen. Om arbetare skulle dö i massor eller förstöra sina kroppar så de inte längre kan arbeta så skulle detta vara dåligt för kapitalet i dess nuvarande form. Det är också viktigt i dagens kapitalism att ha en välutbildad arbetarklass samtidigt som skolorna tjänar, på ett mycket konkret sätt, för att lära ut den härskande klassens ideologi såsom att vi lever i en demokrati vilket är den bästa av alla världar. Många av dessa saker har tillkommit på grund av arbetarklassens kamp men det är relevant att förstå att staten inte bara är en våldsapparat utan även suger upp och avväpnar sociala rörelser. Socialdemokratin är kanske en av de tydligaste utvecklingarna. Från att ha varit ett revolutionärt parti som ville omkullkasta samhället och införa socialismen blev socialdemokraterna till ett borgerligt parti som sedan hundra år gör allt för att hjälpa kapitalismen i Sverige. Att ställa krav mot staten kan alltså vara farligt för att det kan slå tillbaka och inlemma rörelserna in i staten självt.

I Sverige har vi en till synes stor stat som griper in i vardagen för många människor genom att dessa passerar genom skolor och sjukvård, arbetar i en statlig instans, eller får ut pengar genom försäkringskassor. Genom detta så är staten en del av att skapa vårt samhälles könade och rasifierade strukturer, alltså att skapa oss som män och kvinnor, eller som invandrare och svenskar.

Migrationsprocessen är en sådan process där bara vissa släpps in och får medborgarskap. Människor testas och kontrolleras beroende på deras ursprung och situation. De som är medborgare i våra grannländer har inte alls samma migrationsprocess som de som kommer från mellanöstern. Dessa processer är sammanbundna med svensk utrikespolitik och svensk kapitalism: på 70-talet importerades arbetskraft medan kapitalismen idag inte behöver fler arbetare till industrierna. På detta sätt skapar olika samhällsinstanser migrationspolitiken som just skapar invandrare gentemot svenskar. 

Staten är dock inte alltid en enda sak utan kan bestå av flera olika instanser och olika delar av borgarklassen kan ha olika strategier för att försöka stabilisera kapitalismen och öka profiten. I fallet om migration så finns det borgare som verkar för en högre invandring, bland dessa Miljöpartiet och Socialdemokraterna, och åter andra som försöker begränsa den. Det finns skolor som hemlighåller papperslösa gentemot polismakten som vill utvisa dem. Sådana strider pågår hea tiden och är en del av att leva i en demokrati där det finns en del svängrum för olika schatteringar och fraktioner att påverka samhället. Att skapa detta utrymme skapar legitimitet åt staten, samtidigt som det också är ett resultat av arbetarrörelsens framgångsrika kamp för demokrati. Att vinna kamper gentemot staten innbebär alltså alltid att också på uppsugen i den och indragen i statens funktion. 

Omkring staten finns det en uppsjö av semi-statliga organisationer som är inväxta i den och upprätthåller den. Fackföreningarna i LO är ett sådant exempel. Andra exempel är frivilligorganisationer och NGO:er (som ofta finaniseras av staten). Dessa är organiserade för att värna sina medlemmars intressen gentemot staten och andra aktörer i samhället. De är dock precis som politiker, de är bara kapabla att agera inom systemet. 

Staten hänger slutligen ihop med nationalstaten och nationen. Staten skapar aktivt ideologi genom institutioner som muséer eller läroplaner i skolan och en sådan ideologi den skapar är nationen vilket är idén att alla i en viss nation har något gemensamt. Andra viktiga ideologier som staten skapar är att vi lever i ett rättvist samhälle där polisen och domstolar sköter saker väl eller att hårt arbete är det som gör någon rik. 

Frågor: 

Läs uttalandena från Gudrun Schyman, Göran Persson och andra politiker efter Göteborgskravallerna. Diskutera hur politiker skulle agera om liknande situationer skulle ske idag. 

Diskutera hur polismakten agerat kring demonstrationer ni varit på eller sett på Youtube. När har de försökt använda mjuka påtryckningar och när har de använt våld? Varför? Diskutera detta i relation till statens roll i samhället. 

Läs lagparagraferna om uppror och statsfientlighet i den svenska grundlagen. Vad säger dessa? 

Diskutera ett socialt uppror i historien och utveckla hur staten försökt bekämpa detta på olika sätt. Hur har andra stater agerat? Hur har tidigare revolutionära krafter använt sig av stater de erövrat eller skapat för att bekämpa dissidenter? Sovjetunionens tidiga historia med Kronstadt är ett bra exempel men även Sveriges historia. 

Läs nyheter om sociala konflikter, vare sig det är förortsupplopp eller strejker, hur försöker staten använda mjuka taktiker för att hantera konflikterna? 

Posted in Aktuellt | Comments closed

FROM GOTHENBURG TO HAMBURG – NO SAFE HARBOURS FOR CAPITALISM

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Logistics weaves together capitalism across the globe, integrating its means of dominance and power over the working class and attempting to ensure that business continues as usual. This role of logistics is nowhere clearer than in the current struggle in Gothenburg, Sweden, where right now a large-scale labor dispute has pulled in the employers’ confederation, large parts of the labor movement, and the government – almost all of whom are attacking the workers in the dock.

The conflict is based on the Swedish Dockworkers’ Union’s (SDU) fight for their right to represent the workers – of whom they organize 85% – rather than the Social Democratic minority union which the employers, APM Terminals, favours. The conflict has been going on for about a year, with SDU going on short localized strikes and denying management the use of overtime. APM Terminals have answered with a lockout of workers, and are now threatening to lay off 160 workers from the harbour and explicitly barred the SDU from participating in negotiations concerning these lay-offs. The lay-offs are caused by “lack of work” (one of the grounds to terminate in Swedish labor law). Bizarrely, it is the employers who are right now causing this through the lockout (which now has lasted five weeks) rather than the workers who have only struck for a few days at most, but this shows how APM Terminals desires long term profits over short term ones.

This had three profound results: the first is that most workers believe that the lay-offs are just a means to first fire and then re-hire their workers on precarious contracts. The second is an attempt by the employers to destroy or weaken the SDU. The third is that large Swedish companies, such as the clothing store Lindex, have been disrupted by the industrial action and needs to get their goods to their stores and have instead routed their goods through Rotterdam, Malmö and, pertinently, Hamburg. It is this last point which has caused the “lack of work.”

Six out of ten containers that come in and out of Sweden pass through the Gothenburg docks. It is a vital part of Swedish capitalism. For this reason the Social Democratic party have announced an investigation into a proposal to limit the right to strike, attacking the SDU explicitly. They openly link arms with the employers to ensure “Swedish competetiveness and Swedish jobs” (Ylva Johansson, Minister for Employment) The proposed changes to the law would mean a grave blow to free unionism and the right to strike in Sweden.

When we go to blockade the harbor in Hamburg we want to make it clear that the strike in Gothenburg is inherently tied to logistical networks which connects to the Hamburg harbor and to global capitalism. We want to highlight the struggle in Sweden but also move beyond it. Capitalism uses logistics to ensure profits (like Lindex), to attack workers (like APM Terminals), or to ensure power over the class (like the Social Democrats). But we can use these logistical nodes to attack logistical hubs and to support each other beyond nation states and other divisions that plague our class. No matter where capitalism runs well be there, so we say:

From Gothenburg to Hamburg – no safe harbours for capitalism! #hamburgcitystrike

Read more about the situation at the SDU:s website (in English):
http://hamn.nu/article/2448/
http://hamn.nu/article/2438/

/ARNA-GBG & Autonom Organisering

Posted in Analys, English | Comments closed

“Jag känner mig inte som en människa, jag känner mig som en sak” – manifestationer och strejk för en bättre flyktingpolitik

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Idag har vi deltagit i “Utan solidaritet stannar Sverige“, en aktionsdag med en timmes strejk samt manifestationer runtomkring i Sverige. Läs vår rapport!

Strejken

Några av oss som hade möjlighet att göra det utan att möta för stor repression på våra arbetsplatser strejkade. Strejkinitiativet är ett intressant experiment och vi hoppas vi kan utvärdera hur det gick. Det har funnits liknande strejker i Sverige tidigare, men framförallt under 90-talet. Utomlands har sådana här strejker som utlysts av aktivister blivit väldigt stora, framförallt i USA. Dock så har “strejk” oftast betytt att människor tagit ledigt från arbetet, kunnat lämna det eller sjukskrivit sig, ungefär som det var, i alla fall för oss, idag. Det kan dock kanske vara någonting vi som rörelse kan utveckla i framtiden.

Manifestationerna

I Lund samlade NGO:er och liknande grupper runt ett 50-tal på Stortorget. Det positiva var framförallt när migranter själva fick uttala sig, bland annat sjöng de politiska sånger. Några av talen tog upp att Lunds kommun skriver upp flyktingars ålder och vräker dem sedan när de blir 18, ett system som såklart är bisarrt.

I Malmö slöt ungefär 200 personer upp. De tal som hölls var mycket starka: “Jag känner mig inte som en människa, jag känner mig som en sak” sa en av talarna för att förklara hur alienerande asylprocessen är. Andra talare framhöll hur asylrörelsen varit snäll och lydig gentemot staten men att asylrörelsen inte tjänat på att spela spelet enligt dess regler, åter andra berättade desperat om bristen på demokrati och rättigheter för migranter.

I grund och botten är skälet till att människor utvisas eller tvingas på gatorna att kapitalismen inte behöver dem, att de inte enkelt kan integreras in i fabriker som tidigare. Därför döms de också till den situation som vi ser i hela Europa idag. Kapitalismen har också skapat eller understött det våld och de krig som fått människor att emigrera. Asylkamp är därför inte bara humanism utan det måste också vara antikapitalism och en kamp för ett samhälle utan klasser.

Posted in Aktuellt | Comments closed

On Logistics

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
We have translated the text “von der Kriegkunst des Kapitals” (Capital’s Art of War), written by Theorie-Organisation-Praxis (TOP), one of the groups that constitutes the German-Austrian …Ums Ganze-alliance in order to initiate a discussion on logistics and technology in the Swedish radical movement. The English version of TOP:s text can be found here. We have also translated the text as a part of the mobilization to the G-20 summit in Hamburg in July. We believe that attacking logistics by blockading Hamburg’s harbour is a path beyond the symbolic politics and the political spectacle that characterized the summit protests of the early 2000’s by intervening in a concrete material situation. Our hope is that a discussion on logistics may create an opening for a reorientation of the autonomous movement both here and abroad. We will be hosting a number of open meetings in different locations around Sweden, for example at What’s Left Summer Camp in June, the 21/5 during the Cultural Political Week at Smålands Nation in Lund and in Denmark as a part of Konferensen om modstanden mod G20 (Conference for Resistance Against G20) as well as other events to present and have a deeper discussion of these ideas. We hope that you can take part in these meetings or comment the discussion concerning logistics in writing, preferably in your groups, to further develop and add depth to the strategic discussion in Sweden and internationally. Our text is best understood after reading TOP’s text.

Read More »

Posted in Analys, English | Comments closed

Om Logistik – kommentar till Kapitalets krigkonst

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
Vi har översatt en text av Theorie-Organisation-Praxis (TOP), en av grupperna i det tysk-österrikiska “...Ums Ganze!“-nätverket, “von der Kriegskunst des Kapitals (Kapitalets krigskonst) till svenska för att påbörja en diskussion om logistik och teknologi i den svenska radikala rörelsen. Den engelska versionen av TOP:s text hittar ni här. Vi har även översatt texten som en del av mobiliseringsarbetet till G20-mötet i Hamburg i juli. Att angripa logistiken genom att blockera Hamburgs hamn tror vi är en väg bortom toppmöteshoppandet som karakteriserade det tidiga 2000-talet och ett sätt att intervenera i en riktig materiell situation bortom symbolpolitik och politiska spektakel.
Vi hoppas att en diskussion om logistik kan vara en öppning för en nyorientering i den autonoma rörelsen såväl här som internationellt. Vi kommer att hålla ett antal öppna möten runtomkring i Sverige, t.ex under What’s Left Summer Camp, den 21/5:e under Kulturpolitiska Veckan på Smålands Nation i Lund och Danmark under Konferensen om modstanden mot G20 under senvåren och sommaren för att presentera och diskutera idéerna djupare. Vi hoppas ni kan besöka dessa möten eller kommentera diskussionen om logistik i text, helst i era grupper, för att fördjupa och utveckla den strategiska diskussionen i såväl Sverige som internationellt. 
Vår text lämpar sig bäst att läsas efter att ni har läst TOP:s text.

Read More »

Posted in Analys | Comments closed

Kapitalets krigskonst

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
Det här är en översättning av Von der Kriegskunst des Kapitals av TOP Berlin. Den engelska versionen finns här. Läs vår kommentar här.
G20-mötet är en utmaning för den radikala vänstern. Vi – liksom många andra – har frågat oss själva om det är vettigt att delta i en mobilisering för att protestera mot sådana här toppmöten. Anti- och alterglobaliseringsrörelsen har haft sin storhetstid. Den nuvarande ekonomiska och politiska krisen är tyvärr också en kris för den radikala vänstern och dess form av politik. Faktum är att situationen inte har förbättrats alls. Snarare tvärtom. Nyliberalismen har överlevt sin egen död och fortsätter med sitt värv, medan det globala högerskiftet intar gatorna och parlamenten: allt det här formar toppmötets karaktär. Despoter som Trump, Erdogan och Putin kommer fatta hand med välkända nyliberala administratörer. Valet att hålla mötet i en stadskärna snarare än långt ut på landet visar att härskarna känner sig i kontroll. För att konfrontera detta spektakel av ett möte mellan de två dåliga alternativen auktoritär nyliberalism och en nationalistisk strömning som i slutändan kommer att komma överrens som vanligt så är det nödvändigt att bestämt stå emot för att komma bortom denna falska opposition. Under G20-mötet kommer vi att rikta den radikala vänsterns uppmärksamhet mot kapitalets logistik. I den följande texten kommer vi att ge en skiss av varför det inte är en så konstig idé utan snarare riktar sig mot hjärtat av den nuvarande situationen. 

Read More »

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

Manifestation mot Turkiets angrepp på Shengal och Rojava

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Ett fyrtiotal personer samlades på Möllevångstorget för att protestera mot Turkiets militära angrepp på kurder i Shengal (irakiska kurdistan). Talen hölls på kurdiska och översattes till oss av kurdiska kamrater. I talen togs upp behovet av att fler måste förstå och inse situationen i Turkiet, ett land som nu förvandlas till en diktatur. Allt fler i Turkiet börjar dock förstå detta och göra motstånd mot Erdogans politik. De tog också upp Abdullah Öcalans idéer om kvinnans frigörelse och demokrati underifrån.

Den kurdiska kampen är imponerande eftersom den är det tydligaste exemplet på autonom revolutionär politik i världen idag, iom. skapandet av ett nytt samhälle utanför nationalstatens ramar, för feminism och kollektivitet. För oss finns det mycket att lära oss och inspireras av i det som nu sker. Samtidigt är det vår uppgift som revolutionärer i västvärlden att skapa ett politiskt tryck på länderna vi bor i och i EU för att möjliggöra ett större politiskt utrymme för våra kamrater i mellanöstern.

Vi delade flygblad om G20-protesterna i Hamburg, dit även Erdogan ska komma, och fick ett väldigt bra gensvar.

Tack till kamraterna från Ciwanên Azad/Jinên Ciwanên Azad Skåne för en fin manifestation och stor vänlighet!

 

Posted in Aktuellt | Comments closed