What Is Repression?

We are writing this text as a response to the increased amount of repression that has mainly been directed at the environmental movement and various leftist spaces in Sweden. The text aims to give a deeper understanding of what repression is, how it works and how we can respond to it. We have, unfortunately, a long and hard experience of repression and we have made many mistakes throughout our political lives. This is an attempt to give others the chance to avoid making the same mistakes. 
This text was written to a Swedish radical left audience and concerns examples and analysis based on this. We don’t propose ourselves as experts nor of this text as the end-all, be-all of texts on repression. It is translated due to an interest by international comrades and we hope that it will serve to inspire English-speaking people.
The text is  based on input over many years from other comrades. You know who you are. Thank you.

Part 1: The State

Repression is the political process that aims to neutralize political movements by various means. Since capitalism constantly creates opposition against itself which undermines its existence it requires an institution to ensure that capitalism survives and is maintained. This institution is the state whose main purpose is repression. This is embodied primarily in the police but also in the military, courts, prisons and security services, etc. In addition to these “hard” institutions, repression can also work through social services, mental health care, universities and research centers, authorities, the media, etc. 
Why then does repression occur? When we act to create a different world, such as shutting down environmentally destructive infrastructure or clearing our streets from fascism, repression is mobilized to maintain bourgeois normality. This normality, with all its violence and destruction, is not a problem for the state. In contrast, radical groups are a huge problem as they threaten the state and capital. Repression therefore  serves a basic political function. 
Understanding repression in this way means that we do not accept it on a political level. The opposite of this is the attitude of shrugging your shoulders (“what did you expect to happen?!) which fundamentally accepts and normalizes repression which has plagued the extra-parliamentary left’s analysis and therefore also the opportunity to build effective counter-strategies. 
A related problem is the notion that sometimes appears, especially in the more naive parts of political movements, that the state could have done or been something other than it is. This attitude is expressed, for example, in the attempts to convince the police during actions that one is doing the right thing and that they should let one go, or in believing that it is possible to convince the police to allow or even join a blockade. 

Part 2: How Does Repression Work?

As we write in the introduction, repression is expressed in many different ways. On the one hand, there is a part with arrests, house searches or violence against demonstrations and protests. There is also another part of the repression that we can see in for instance media coverage, reports about “extremism” or in politicians’ tweets. The latter aims to define political movements and enable further repression. 
Recently, we have also seen an increasing repression against leftist spaces with the help of “technical” paragraphs where social environmental committees, fire protection, etc. are drawn in to make our open spaces operations more difficult. This is an importation of repressive techniques from the police’s work against criminals and shows how repressive laws and techniques used in one context are often transferred to be used in entirely new ones. Therefore, we must always understand repressive new laws, such as those in Tidöavtalet* (the Tidö Agreement), as part of increasing state power that will also affect political movements sooner or later. In a similar way, repressive techniques and strategies are often imported from the global south to the global north. 
Repression is not only legal but also has non-legal forms: it is the threat of the cops in the police bus or the lies of the prosecutor. Repression is not about legality, but about power. The most advanced forms of non-legal repression are to be found in fascism. 
Although the purely physical consequences of repression can be severe, often a bigger problem is the mental and social ones. Repression works by splitting and dividing us. In our political context we are still living with problems caused by repression almost a decade ago. Nothing is more important than identifying and counteracting such divisions when they occur and preferably before. 
One of the most basic forms of division is between good and evil protesters. This ploy can be usefully studied before any major militant protest where the police and press do everything to provoke such divisions. The fact is that the Swedish police’s basic concept, Särskild Polistaktik (Special Police Tactics), is based on precisely creating differences and divisions between demonstrators.
A related part is the feeling of individualization, of being isolated and powerless. This often comes with a good dose of paranoia. Without a political understanding and collective strategy against repression, repression is individualized and internalized. When we talk about internalization, we mean partly the tendency to excessive paranoia but partly also the collective naturalization of repression, i.e. to assume that repression is something natural, inevitable and basically unproblematic.
We therefore mean that in such situations it is individuals who bear the problems themselves, often with anxiety and with the consequence of new splits in groups due to the fear created in the collective and the stress the groups expose themselves to. In worst case, talented activists quit altogether and strong groups fall apart. This often takes a while and is not an instant process. The seeds of repression are sown and only emerge later. Perhaps the clearest example of this is the final collapse of the Revolutionary Front. 

Part 3: What Should We Do?

Basically, we have to understand repression as political: this is work that we do when we talk to each other, analyze the situation and think about countermeasures. It is a collective work. We must always avoid the individualization of the problems, the question of whether someone is to blame or whether an action was good or not is not interesting. The important thing is to understand an attack on a comrade or a collective as an attack on all of us, even if we do not share the politics of an individual or collective in everything. Here are a couple of examples of counter strategies that we have used with success:
– Build a communal solidarity. Write statements of support, send money, take over important political work a collective participates in, hold a support event or take a solidarity photo.
– Spread the word in your community. Out in the public is often the easiest and best way to respond to repression. Go public with condemnations of contact attempts by the Security Police, organize demonstrations against the attacks on our spaces, write about the arrests on Gatorna.info or contact the mass media.
If it is not possible to be public then it should be immediately rewritten in closed and secure channels. Often we also find out about more incidents or similar events when we do this, in addition to seeing a clear change in the attitude of the victims compared to when we silence it and keep it to ourselves (which in itself is a sign of internalization of the fear, the repressive agencies know very well what they have done themselves, but when the paranoia sets in, we do not act logically).
– An important part of being public and political with the repression is the possibility of what we can call political judo. In judo, the opponent’s own strength is used against themselves. In the same way, we can build a strategy against repression. All over the world, the repression has been what created massive protest movements, in Iran, the USA, Russia, France, etc. Call for help, ask for money, mobilize, radicalise. The repression gives us an almost too obvious opportunity to demonstrate the problem with state and capital and to mobilize.
– Never underestimate empathy, a good internal culture, a feminist approach against machismo – basically being good comrades. When repression comes, people get hurt. Do checkin rounds, write support in SMS, take over comrades’ tasks, step up if it affects the most active activists, or provide financial support. We only have each other.
– Finally, prepare yourself both in calm periods and before major actions. Dedicate special meetings to the repression where you can also firmly encrypt your data, discuss your security problems, fears, feelings, internal culture, etc. Create routines for police contact. If there isn’t an ABC group in your city, start one. Read this text. Invite us to talk!
Autonom Organisering New Years 2022/2023
*Tidöavtalet is the political agreement between the right-wing parties and the fascist Sweden Democrats which serves as a basis to rule Sweden. It is focused heavily on repression with tougher sentences for crimes and so on. 
Posted in Analys, English | Comments closed

Vad är repression?

Vi skriver denna text som en respons till den ökade mängd repression som framförallt riktats mot miljörörelsen och olika vänsterlokaler i Sverige. Texten syftar till att ge en fördjupad förståelse av vad repression är, hur den fungerar och hur vi kan bemöta den. Vi besitter, tyvärr, en lång och hård erfarenhet av repression och vi har begått många misstag genom våra politiska liv. Detta är ett försök att ge andra chansen att slippa begå samma misstag.

Texten bygger i hög grad på input under många år från andra kamrater. Ni vet vilka ni är. Tack.

Del 1. Staten.

Repression är den politiska process som syftar till att med olika medel oskadliggöra politiska rörelser. Eftersom kapitalismen  hela tiden skapar motstånd mot sig självt som undergräver dess existens, så krävs det en institution som ser till att kapitalismen överlever och upprätthålls. Denna institution är staten, vars själva grundsyfte är repression. Detta är förkroppsligat i framförallt polisen men också i militären, domstolarna, fängelserna och säkerhetstjänsterna, mm. Utöver dessa “hårda” institutioner” så kan repression också verka genom socialtjänster, psykvården, universitet och forskningscentra, myndigheter, media, mm.

Varför uppstår då repression? När vi agerar för att skapa en annan värld, såsom att stänga ner miljöförstörande infrastruktur eller befria våra gator från fascismen, så mobiliseras repression för att upprätthålla den borgerliga normaliteten. Denna normalitet, med allt dess våld och förstörelse, är inget problem för staten. Däremot är upproriska grupper ett enormt problem då det hotar stat och kapital. Repression har alltså en politisk grundfunktion.

Att förstå repression på detta sätt innebär alltså att vi inte accepterar den på ett politiskt plan. Motsatsen till detta är den axelryckningsattityd, (“vad förväntade ni er skulle hända?!”) som i grunden accepterar och normaliserar repression, som har plågat den utomparlamentariska vänsterns analys och därmed också möjlighet för att bygga effektiva motstrategier.

Ett besläktat problem är den uppfattning som ibland dyker upp, framförallt i de mer naiva delarna av politiska rörelser, att staten hade kunnat göra eller vara någonting annat än vad den är. Denna attityd uttrycks exempelvis i försöken att övertala poliser under aktioner att man gör det rätta och att de borde släppa en eller att tro att det går att övertala polisen att tillåta eller tillochmed gå med i en blockad.

Del 2. Hur fungerar repressionen?

Som vi skriver i inledningen så tar sig repression uttryck på många olika sätt. Dels finns det en handfast del med gripanden, husrannsakningar eller våld mot demonstrationer. Det finns också en annan del av repressionen som vi ser i t.ex mediautspel, rapporter om “extremism” eller i politikers tweets. Det senare syftar till att utdefiniera politiska rörelser och möjliggöra vidare repression.

På senaste tid har vi även sett en ökande repression mot vänsterlokaler med hjälp utav “tekniska” paragrafer där miljönämnder, brandskydd, mm. dras in för att försvåra våra öppna platsers verksamheter. Detta är ett importerande av repressionstekniker från polisens arbete mot kriminella och visar på hur repressiva lagar och tekniker som används i ett sammanhang ofta förflyttas till att användas i helt nya. Därmed måste vi alltid förstå repressiva nya lagar, exempelvis som det som ingår i Tidöavtalet, som ett led i ökande statlig makt som också kommer drabba politiska rörelser förr eller senare. På ett liknande sätt så importeras repressiva tekniker och strategier ofta ifrån det globala syd till det globala norr.

Repression är inte bara legal utan har också icke-legala former: det är hotet från poliserna i polisbussen eller lögnerna från åklagaren. Repression handlar inte om legalitet, utan om makt. De mest avancerade formerna av icke-legal repression står att finna i fascismen.

Även om de rent fysiska påföljderna av repression kan vara svåra så är ofta ett större problem de mentala och sociala. Repression fungerar genom att dela upp och splittra oss. I vår politiska kontext lever vi fortfarande med problem som orsakades av repression för snart ett decennium sedan. Ingenting är viktigare än att identifiera och motverka sådana splittringar när de uppkommer och helst innan.

En av de mest grundläggande formerna för splittring är mellan goda och onda demonstranter. Detta knep kan med fördel studeras inför varje större militant demonstration där polis och press gör allt för att provocera fram sådana uppdelningar. Faktum är att svensk polis grundkoncept, Särskild Polistaktik, utgår ifrån att skapa just skillnader och splittringar demonstranter emellan.

En besläktad del är känslan av individualisering, att vara isolerad och maktlös. Detta kommer ofta med en god dos paranoia. Utan en politisk förståelse och kollektiv strategi mot repression individualiseras repressionen och internaliseras. När vi pratar om internalisering så menar vi dels tendensen till överdriven paranoia men dels också den kollektiva naturaliseringen av repressionen, dvs. att anta att repression är något naturligt, oundvikligt och i grund och botten oproblematiskt.

Vi menar alltså att i sådana situationer så blir det individer som bär på problemen själva, ofta med ångest och med följden av nya splittringar i grupper på grund av den rädsla som skapas i kollektiven och den stress grupperna utsätter sig själva för. I värsta fall slutar duktiga aktivister helt och starka grupper går under. Detta tar ofta ett tag och är inte en omedelbar process. Repressionens frön sås och slår ut först senare. Det kanske tydligaste exemplet på detta är Revolutionära Frontens slutgiltiga kollaps.

Del 3: Vad ska vi göra?

I grund och botten måste vi förstå repression som politiskt: detta är ett arbete som vi gör när vi pratar med varandra, analyserar situationen och funderar på motdrag. Det är ett kollektivt arbete. Vi måste alltid undvika individualiseringen av problemen, frågan om någon är skyldig eller om en aktion var bra eller inte är inte intressant. Det viktiga är att förstå en attack på en kamrat eller ett kollektiv som en attack på oss alla, även om vi inte delar en individ eller kollektivs politik i allt. Här är ett par exempel på motstrategier som vi använt med framgång:

– Bygg en gemensam solidaritet. Skriv stöduttalanden, skicka pengar, ta över viktigt politiskt arbete ett kollektiv deltar i, håll ett stöd-event eller ta en solidaritetsbild.

– Sprid i era kretsar. Det offentliga är ofta den enklaste och bästa vägen till att bemöta repressionen. Gå ut med fördömanden av kontaktförsök av Säkerhetspolisen, organisera demonstrationer gentemot angreppen på våra lokaler, skriv om gripanden på Gatorna.info eller kontakta massmedia.

Om det inte är möjligt att vara offentlig så bör det omedelbart skrivas om i interna kanaler. Ofta så får vi dessutom reda på fler incidenter eller liknande händelser när vi gör detta, förutom att vi ser en klar förändring i attityden hos de utsatta jämfört med när vi tystar ned det och håller det för oss själva (vilket i sig är ett tecken på internalisering av rädslan, repressionsorganen vet mycket väl om vad de själva har gjort, men när paranoian sätter in så agerar vi inte logiskt).

– En viktig del av att vara offentlig och politisk med repressionen är möjligheten till det vi kan kalla för politisk judo. I judo så används motståndarens egen kraft mot de själva. På samma sätt kan vi bygga en strategi mot repression. I hela världen så har repressionen varit det som skapat massiva proteströrelser, i Iran, USA, Ryssland, Frankrike, mm. Kalla på hjälp, be om pengar, mobilisera, radikalisera. Repressionen ger oss en nästan övertydlig möjlighet att påvisa problemet med stat och kapital och att mobilisera.

– Underskatta aldrig empati, en god internkultur, ett feministiskt förhållningssätt mot grabbighet – i grunden ren kamratskap. När repressionen kommer så skadas människor. Håll mårundor, skriv stöd i SMS, ta över kamraters arbetsuppgifter, steppa upp om det drabbar drivande aktivister, eller ge ekonomiskt stöd för en kortare resa. Vi har bara varandra.

– Slutligen, förbered er i såväl lugna perioder som inför större aktioner. Dedikera särskilda möten till repressionen där ni också handfast kan kryptera er data, diskutera era säkerhetsproblem, rädslor, känslor, internkultur, mm. Skapa rutiner för poliskontakt. Om det inte finns en ABC-grupp i er stad så starta en. Läs denna text. Bjud in oss att prata!

Autonom Organisering, nyår 2022-2023

Posted in Analys | Comments closed

Project Communism: Onward Barbarians!

“The hungry dress themselves in yellow, and use the fragmented language of identity rather than class, because the whole framework of the left has collapsed. If a pragmatic anti-racism overwhelmed the performative kind during the George Floyd uprising, this is because the pragmatics of revolution no longer take its poetry from the dead world of ideologies. The revolution of the 21st century must let the dead bury their dead in order to arrive at its own content. Thus the task for a contemporary science of the species is to once more read the runes of our times, in order to understand how the non-movements themselves reveal the anti-formistic tendency of our period, and how, in their confusion, we can identify the eclipse of the social forms that we call capital, state and class. Since communism is the real non-movement that abolishes these social forms, we say to the masses who confront our tottering order — avanti barbari! — onward barbarians. ”

In this next installment of our study group/think tank/project we delve deep down into the movements of the modern age. Through the text Onward Barbarians by the Endnotes collective we want to open up a discussion about the big stuff: world revolution, fascism, the working class today and much, much more.

We want to, like the authors write above, move beyond the “dead world of ideologies” and recreate a communism for the 21st century. Not communism as calcified in the boring, dogmatic texts of the would-be orthodox priests of Marxism who LARP some strange return to a past that never was, but a communism which is reunderstood, rearticulated, reshaped. A communism which has issues of feminism and postcolonialism at its heart.

We have chosen Endnotes text because its look at how modern movements become ungovernable and how they create a theory of revolution through this. It also confronts the issues of global counterrevolution in the form of possible fascisms, a situation all too clear to us in present-day Sweden.

Come along then to this second installment of Project: Communism. There is no need to have been at the first one. We start out as usual with a close reading of the text to aid in understanding and from there move into whatever questions we want to pose.

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

Jin, Jiyan, Azadi!

Vi deltog på manifestationer i Malmö och Lund till stöd för det senaste iranska upproret efter mordet på Mahsa Amini. Upproret har skakat inte bara den iranska diktaturen utan spritt sig över hela världen. Bekämpa patriarkatet globalt! För en revolutionär feminism!

Malmö, Möllevångstorget

Lund, Mårtenstorget

Posted in Aktuellt | Comments closed

Project: Communism


Communism, noun: A state- and classless society.
Why insist on using the word communism for our utopia? Communism is a word so associated by both its critics and some of its more bizarre supporters with Stalinist terror and mass murder that today it is almost impossible to use without being accused of wanting to repeat the horrors of last century. But communism is a concept which no matter how hard the ruling classes attempt to suppress it, constantly reappears and which states in the most simple way the most important goal of our movement: total abolition of the state and class system.

So we insist on the term because it is important, because we fight all those people who attempt to drag it through the mud or turn it into a strange, sad repetition of the bloody tragedies of the Soviet Union, to rescue it, to restate it for our world today. We are in a global situation of cutting edge technology with the Internet, industrial 3d-printing and automation alongside unprecedented mass poverty and ongoing ecological disaster. In this situation communism has both critical lessons for our time even as the concept itself must be renewed to this situation.

Communism, verb: “the real movement which abolishes the present state of things”

We quote Marx here, as always, because he is useful, not because of some strange, dogmatic adherence to beard-wearing men. Our aim is to see how communism appears today as a real movement, in the small cracks in everyday shopfloor resistance and in informal networks around the globe as well as in the riot and the mass revolt. Communism in this sense is always-present, always about to erupt, always in a process of becoming and always in a process of struggle.

Project: Communism is a study group and a think tank, a space for learning, discussing, thinking with and around the idea of creating a communist society. It is initiated by Autonom Organisering, but is open to all who share our aims whatever they call themselves. It is open to different modes of engagements: talks, movies, podcasts, lectures, discussions, engagement with art, workshops or whatever else. Project: Communism is about engaging with contemporary thinkers on communism, though this can also include critical readings of right-wing economists, “non-political” tech-dudes or bosses.
Join us for our first event in Lund the 8th of October at 15.00 where we read the strange and provocative “Spread Anarchy, Live Communism” by the Invisible Committee: https://illwilleditions.noblogs.org/files/2015/09/Invisible-Committee-Spread-Anarchy-Live-Communism-A4-READ.pdf

We chose this text because it in many ways speaks directly to the theme of this study group: how we can reformulate communist for a modern world? How do we turn communist thought once more into an insurrectionary practice and theory? How do we fashion new communist dreams beyond the political spectacles that come and go and which constantly put us on the defensive? We will carefully read the text together to attempt to sort out its provocations, frustrating passages and brilliance. It is helpful if you read beforehand, but not completely necessary. It is a starting point for discussion, not holy scripture, after all.

 

Posted in Aktuellt | Comments closed

Beyond The End Of The World – Climate Struggle And Anti-Capitalist Steps Forward

 

During the summer we have seen a resurgence of the climate movement – we’ve been on the streets, in the mines, in the forest and in the city. We have been in demonstrations, discussions and actions. We’ve fought for both the small-scale and for the big picture. Now, we must ask ourselves, where to next? Which ways of organizing are the most effective? What sort of actions should we organize and how?

How do we follow up on events like Take Concrete Action and create a Nordic Ende Gelände? How do we bring the radical left and the climate movement together? How do we intervene in the spheres of production and circulation most effectively? We hope you will think of these questions and come with suggestions and ideas to the conference.

For us all it has become all the more evident that the climate struggle must be anticapitalist. Our enemies, fossil capitalists protected by the state, has done everything to stop the transition to a sustainable society. Now we have momentum and we need to take the struggle further. In so doing, we are confronted with important questions for this conference: How do we develop a radical analysis of climate and capitalism? How do we overcome the conflict between potential job losses for workers and local communities as we shut down environmentally damaging workplaces? How do we avoid technopessimistic dystopic views and forge a vision for the future? What feminist, antiracist, anticapitalist and antifascist theories, practices and concepts do we engage with and need to develop?

Therefore we invite you to a climate conference to gather and evaluate previous actions, but above all to make plans for the future and for a world beyond the end of the world. As anticapitalists and climate activists we have everything to win!

 

venue: TBA

email us if you or your group want to present, give a talk, hold an info meeting or have any other good ideas!

Mail: beyondtheendconference@riseup.net

Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport från Ende Gelände 2022

Vi deltog, som flera år innan, på 2022 års Ende Gelände i Tyskland. I år så hölls Ende Gelände i ett stort läger i utkanten av Hamburg där olika föredrag, workshops, träningar, mm hölls under flera dagar och där ett antal stora aktioner utgick därifrån. Väl på plats träffade vi många kamrater från Sverige, som vanligt på Ende Gelände. Vi hoppas fler kamrater från norden kommer delta i framtiden för att underlätta att omvandla våra erfarenheter till konkret praktik även på hemmaplan.

Vi åkte framförallt på grund av ett call från våra tyska kamrater i “…ums Ganze!”, ett kommunistiskt förbund vi står nära. Tillsammans med dem blockerade vi Hamburgs hamn på G20-mötet 2017, och nu återvände vi för att göra samma sak igen.

Shut down the logistics of capital! – G20 2017

På lördagen så avgick vi i en större demonstration som sedan splittrades upp där vårt finger (vilket är en slags mindre demonstration i en större koreografi), det gyllene fingret, tog sig ner i lokaltrafiken och reste genom staden. Vi bytte om till de vita overaller som Ende Gelände gjort sig känt för och hoppade därefter ut och påbörjade en till demonstration. En mindre polisstyrka följde oss men var på något sätt helt oförberedda på att vi skulle vända och springa uppför en slänt och ockupera tågspåren som ledde in och ut ur Hamburgs hamn. Vi var kvar i åtta timmar och stoppade mer än 52 tåg, samtidigt som andra fingrar blockerade andra delar av hamnen. Efteråt så annonserade pressen att vi hade stängt ner hela hamnen och oroade sig över att kommunister “infiltrerat” miljörörelsen.

Kapitalismen idag är uppbyggd på just-in-time produktion med långa logistiska kedjor. Att blockera noder i logistiken, såsom hamnar, järnvägar eller vägar, leder till enorma förluster för kapitalistiska företag. Hamnen i Hamburg är Europas näst största och således en särsklit viktig för den kapitalistiska logistiken. I detta fall var blockaderna riktade framförallt mot gas- och kolterminalerna i hamnen men principerna stämmer även för andra kamper. Läs mer om detta här. Förutom att logistiken är en svag punkt så är även massaktionen kanske den allra viktigaste kampformen idag

Blockad av tågspåren.

Det vi kan lära oss av Ende Gelände 2022 är just att organisera oss effektivt för liknande massinterventioner som blockerar logistikkedjor och infrastruktur. Det kräver en enormt seriös organisering för att kunna göra detta och det går att lära sig massvis av Ende Gelände i detta. Det finns många dimensioner till denna lärandeprocess. Dels behöver vi utveckla vår förståelse för de kapitalistiska flödena i Sverige och Norden, för att bättre förstå vart vi bör slå. Dels behöver vi bygga de nätverk och politiska rum där denna typ av aktion kan utformas och genomföras. Det måste finnas forum där mål och metod kan diskuteras och utvecklas, samt arenor där erfarenhet kan byggas upp.

Om mindre än två veckor är det dags för Take Concrete Action på Gotland. Vi måste skapa en nordisk version av Ende Gelände där vi organiserar hundratals, tusentals, personer för att stänga ner kapitalistiska miljöförstörande företag. Kapitalismen kommer inte rädda planeten, och massaktioner som Ende Gelände har visat sig framgångsrika i att faktiskt förändra den politiska situationen. Vi bygger motmakt, en kämpande rörelse och en möjlig framtid bortom den miljökatastrof vi lever i. Det kräver mycket av oss, inte minst i tid och disciplin, men det är den enda vägen framåt. Följ med till Gotland, bygg en kämpande miljörörelse, organisera massaktioner och blockera kapitalismens flöden!

Posted in Aktuellt | Comments closed

Om kvinnohat och fascism


I veckan har rättegången mot den 19åriga kille som mördade två lärare på Malmö Latin inletts.
Nästan direkt när det hade hänt så var både polis och media snabba med att rapportera om att det INTE skulle röra sig om något politiskt motiverat attentat, utan det skulle ha berott på andra anledningar.
När man läser förundersökningen så framgår det dock tydligt att det absolut fanns politiska kopplingar till varför han mördade dessa två kvinnor.

Hans sökhistorik på hans båda datorer innehöll massvis av sökningar om incels och namn på incels som begått liknande attentat. Han gjorde sitt gymnasiesarbete om incels där han försökte skildra deras upplevelse och situation.

Kort innan, dvs någon dag innan, han attackerade de två lärarna så spelade han in flertalet videofilmer där han berättar att han inom kort kommer att begå någon form av dåd. Anledningen till att han kommer göra detta är han tydlig med att förklara att det är för att han som man i dagens samhälle är förtryck och förbisedd på grund av hans kön.

Det är solklart att attacken på dessa lärare är politisk. Målsägandebiträdet sa för någon dag sen att det var en slump att det var just dessa två lärare som blev offer för honom. Det var det inte. Anledningen till att de blev mördade är för att de var kvinnor.
Anledningen till att han gick till skolan den dagen med både kniv och yxa var för att han hatade kvinnor så pass mycket att han ville döda dem.
Han var en uttalad antifeminist och hade filmat manifest där han stolt berättar det.

Incels och deras växande rörelse tas uppenbarligen inte på allvar som ett politiskt samhällsproblem av varken stat eller media. Givetvis hänger det ihop med att det är en vit rörelse som i grunden inte hotar samhället. Det är inget nytt att både stat och media ser vita, fascistiska gärningsmän som ensamma, missförstådda och psykiskt sjuka, medan rasifierade gärningsmän anses och benämns som terrorister oavsett deras psykiska tillstånd.

Kvinnohat och antifeminism dödar. Det dödade två kvinnliga lärare i Malmö i mars och det kommer tyvärr dö fler kvinnor och hbtq+ personer på grund av det.
Det finns bara en lösning på detta problem och det är en socialistisk, antifascistisk feminism.

Läs mer om vår analys av fascism och genus här.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Samma fiender – samma kamp: Mot kristen fundamentalism, islamism och andra reaktionära ideologier

Det har varit en mörk helg för kvinnor och HBTQ-personer.

I USA har den högsta domstolen annulerat Roe vs. Wade som i 5 decennier har garanterat en hårt tillkämpad rättighet: rätten till abort, dvs rätten att bestämma över sin egen kropp.

Detta möjliggjordes av ett alltmer aggressivt uppträdande republikansk parti där kristna-evangelikala fundamentalister och andra kvinnohatare har fått ett överväldigande inflytande de senaste decennierna.

Den högsta domstolen är en institution med stor makt i USA och som förfogar över en solid reaktionär majoritet tack vare Republikanernas iver att packa domstolen med extremt konservativa domare. Rätten till abort är en grundläggande del i vår autonomi och självkontroll gentemot stat och patriarkat, två strukturer som går hand i hand.

I Oslo började Pride-helgen med en blodig attack: En islamistisk homofob mördade två människor som befann sig på en gaybar och skadade många fler. Den här attacken visade på ett blodigt sätt att queera personers rättigheter som vi har kämpat så hårt för fortfarande inte kan tas för givet. Militanta islamister som mördar homosexuella är dock bara toppen på isberget: om vi tittar på hur flera konservativa religiösa företrädare uttalar sig om HBTQ-personer runt om i världen så kan vi konstatera att homofobi är en grundpelare av nästan all religiös ideologi.

I Polen har det reaktionära katolska PIS-partiet deklarerat ”HBTQ-fria områden” och i länder som Iran och Saudi-Arabien blir HBTQ-personer avrättade för sin sexuella läggning eller transidentitet. Oslo-mördaren är alltså tyvärr inte ensam utan har många vänner i till synes olika skepnader. Sveriges regering har sagt sig stötta de drabbade i Oslo. Samtidigt ser vi hur de fjäskar för Turkiet i och med Natoansökan och fullständigt ignorerar att även årets Prideparad i Istanbul stoppades våldsamt av polisen. Deras ord är inget att lita på.

Vi kan inte lita på stater, partier och snutar. Vi måste skapa en radikal feministisk rörelse som bekämpar alla reaktionärer och patriarkala strömningar. För en revolutionär feminism!

Autonom Organisering

Posted in Aktuellt | Comments closed

Vi är alla PKK – Rapport från anti-NATO manifestation i Lund

Vi deltog idag på en anti-NATO manifestation på Mårtenstorget i Lund tillsammans med ca 50 andra. Manifestationen organiserades och bestod till stor del av den gamla anti-imperialistiska fredsrörelsen. Tal hölls och flygblad delades ut till de som passerade förbi och vi upplevde det som ett positivt gensvar och överlag bra tal. Vi deltog med ett par banderoller för att föra in kurdfrågan tydligt på agendan.

Varför då motsätta sig NATO? NATO är en i grunden anti-revolutionär organisation och en organisation för imperialistiska krig. Vi motsätter oss dock inte endast kapitalismens krig, utan även dess (så kallade) fred. Vi är antinationalister, förenade i en global kamp för ett klass- och statslöst samhälle mot och bortom gränser, nationer och stater.

Den kurdiska frihetsrörelsen är kanske en av de mest imponerande uttrycken för just denna kamp. När nu Sverige och Finland försöker ingå i NATO så har kurdfrågan blivit den viktigaste stöttestenen. Redan idag försöker Socialdemokratin, som arbetat hårt för att göra sig av med all koppling till någon form av progressiv politik, kohandla med Erdoganregimen för att bli medlemmar i NATO.

Varför sker detta? Socialdemokratin har sålt strejkrätten och arbetsrätten. Nu lämnar de neutraliteten och fredspolitiken. Socialdemokraterna gör allt för att vinna val, inklusive att slänga bort alla ideal de hävdat sig ha. De är arbetarklassens direkta fiender och måste ses och behandlas på det sättet. Socialdemokratin har gång på gång de senaste åren varit den allvarligaste motståndaren till arbetarklassens självständiga kamp och uppträder inte endast som ett reformistiskt parti, utan ett helt igenom borgerligt sådant.

Kampen är fortfarande het. Vi kan fortfarande vinna. Vi uppmanar därför alla att agera mot NATO-anslutningen. Idag är vi alla PKK.

Posted in Aktuellt | Comments closed