Miljökampshelg


Bild från XR:s klimataktion i Malmö.

Vi deltog på Friday’s For Future i Lund fredagen den 23:e tillsammans med ett par hundra andra deltagare. Vi deltog på en tidigare Friday’s For Future där vi hade ett par synpunkter. Vi är glada över att rapportera över att situationen förbättrats markant. En stor del av demonstrationen gick ut på gatan flera gånger, trots att Friday’s For Future-demokvakter försökte få dessa att gå tillbaka upp på trottoaren. Till de kamrater som tog initiativet, bra jobbat! Lundapolisen var märkbart frustrerade och kallade in förstärkningar, inklusive en helikopter (?!), men var oförmögna till att göra någonting åt situationen. Glöm inte, vi är många, de är få. Det är när vi binder oss till deras spelregler och försöker kontrollera oss själva som vi blir oförmögna till att just “uproot the system.”

Att gå på gatan är ju såklart inget större radikalt inslag utan något som är skyddat även i den borgerliga grundlagen och som görs under varenda demonstration i Sverige, märkligt nog med undantag för vissa av de här miljödemonstrationerna. Det är dock en pedagogisk poäng, hur liten den än är, att visa att vi har makt att förändra om vi har självförtroende och är många.

Demonstrationen hade också ett klart socialistiskt inslag med deltagande från flera vänstergrupper. Detta orsakade någon mindre konflikt i demonstrationen med en deltagare som försökte ropa till vårt block att det inte är en antikapitalistisk demonstration. Det är dock omöjligt att förstå hur klimatkrisen inte handlar om kapitalism även nu när enorma oljebolag gör allt för att försöka “sponsra” det senaste Cop-mötet, ett möte som återigen kommer misslyckas att rädda vår planet på grund av dess grundläggande marknadsliberala approach. Den som vill tala om miljön får inte vara tyst om kapitalismen.

Vi deltog även på XR:s klimataktion och blockad av Bergsgatan i Malmö under lördagen den 24:e. Det var gott om folk och fint väder och god stämning på plats. Blockaden hölls i nästan 40 minuter och avslutades när polisen bar bort demonstranter från gatan.

Posted in Aktuellt | Leave a comment

Rapport från Fridays for Future: Uproot the System

En del av vår grupp deltog på Lunds Fridays for Future: Uproot the System, en del av en global strejk mot skogsskövling. Miljökampen är en av de viktigaste och största moderna kamperna, en kamp för att få mänskligheten och planeten att överleva, medan kapitalismen driver den mot förstörelse. Därför uppmanar vi också fler kamrater att bli aktiva i miljöfrågan.

Strejker och FFF

Totalt deltog ca 3-400 i en protest som började med en manifestation på Stortorget där tal hölls i ca 1.5 timmar. Vi tycker det kanske är lite väl långt, och en del deltagare lämnade efter ett tag.

Fridays for Future har hållit i gång i Lund i flera år nu. Det är en intressant rörelse som tar plats i rummet, och som försöker utveckla strejkbegreppet. Vi har tidigare påpekat hur vi ser allt fler strejker kallade av grupper utanför fackförbund, såsom elevstrejker, strejker i solidaritet med migranter, Strike Back, mm. Dessa är dock oftast strejker bara i namnet som det är nu, de flesta skolkar kanske bara från skolan (under denna dag så var majoriteten skolelever och studenter från universitetet) eller sjukar sig. Det betyder dock inte att det inte finns en potential och en strategisk öppning i strejken som utomfacklig kampform. Det är värt för oss alla att analysera och praktisera olika former av strejker.

Politik och miljökamp

Det finns dock såklart även problem. XR:s banderoll är typiskt för deras (och tyvärr många andras) inställning att miljöfrågan inte är politisk. Inget kunde vara mer fel, eller farligare. Miljöfrågan är en fråga om makt. Det är inte en fråga om att makthavare ska “vakna”, att kapitalister ska förstå vad de gör så de plötsligt ska sluta. De vet mycket väl vad de gör. Problemet är i det kapitalistiska systemet självt som tvingar fram behovet av konstant profit, av att konkurrera med andra länder, av att upprätthålla jobb för att få statsbudgeten att gå ihop. Det är storföretag som står för miljöförstörelsen. Det är politiker som tjänar det systemet och prioriterar vinster över vår planets överlevnad. Det är upp till oss att stoppa det, och då måste vi förstå vad som händer.

Demonstrationen

Slutligen så måste vi nämna ett par ord om att demonstrationen, när den väl började gå, endast gick på trottoarerna. Detta då arrangörerna endast hade sökt tillstånd för detta.

För det första så är det en grundlagsskyddad rättighet i Sverige att demonstrera. Varför ska vi be om att få demonstrera? Vi är såklart inte legalister, miljöförstörelse är i hög grad helt lagligt medan försök att stoppa det på ett effektivt sätt är olagligt. Men om nu tillstånd även sökts, varför inte söka ett tillstånd för att gå på gatan? Det fanns inte heller ens några poliser som hade kunnat stoppa oss ens om de ville.

En rörelse som vill försöka stoppa något så massivt, så farligt, som miljöförstörelsen måste kunna vara i vägen (precis som varje annan demonstration i Lund är!). Vi kan inte ha demovakter som försöker agera poliser för att stoppa att människor går på gatorna i en stad de lever i, för en sak som är viktigare än kanske något annat nu. Vi tror inte detta görs av elakhet, utan på grund utav oerfarenhet och den inbodda ängsligheten som finns hos många i Sverige av att göra något som verkar bryta regler (inte för att demonstrera gör det). Om vi ska strejka för klimatet så är det en motståndshandling, och sådana är effektiva när de är i vägen för klimatförstörelsen, bokstavligen och bildligen.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport: Ende Gelände 2021

I slutet av juli for vi – ett gäng från Autonom Organisering & Framåt kamrater – gemensamt ner till Brunsbüttel i nordvästra Tyskland, för att delta i Ende Geländes massaktion.

Ende Geländes taktik är att storma och blockera transport- eller produktionsnoder med så mycket människor att polisen inte har något annat val än att låta folk gå dit de vill. Samtidigt låter man sig inte hindras av att polisen ställer sig ivägen, utan jobbar aktivt för att ta sig igenom och förbi polisblockader. Tillsammans med hundratals andra människor använde vårt finger sig av denna teknik för att i över 20 timmar blockera det enda tågspår som leder in till det lokala oljeraffinaderiet.

I vanlig ordning inspirerar Ende Gelände genom sin skala, organisation och tillgänglighet. Att låta tusentals människor – många utan tidigare erfarenheter – delta i en så militant storskalig aktion är det inte många andra som lyckas med. Den känsla av kollektiv makt och självbestämmande man som deltagare går iväg med är en viktig upplevelse man bär med sig länge, och även in i andra kamper.

Vad vi såg på EG var ett möte mellan en bredare miljörörelse och den radikala vänstern, där de två sidorna lyckas mötas och agera mot en gemensam fiende och med gemensamma medel. Här i sverige finns det fortfarande ett stort gap mellan dessa rörelser. Vår förhoppning och ambition är att, inspirerade av EG, förmå dessa rörelser att närma sig varandra. Vi måste våga samarbeta, vi måste hålla egna aktioner, delta i andras aktioner och visa den bredare miljörörelsen att det går (och krävs!) att pusha gränserna mot stat och kapital för att tvinga fram förändring! Detta är också vårat stora hopp om vi vill se den massaktionsform som finns i Tyskland förverkligas som kampmetod även här på hemmaplan.

I Sverige och hela Europa byggs och expanderas just nu infrastruktur för fossilgas. Att det är i detta tidigare stadie gör det svårt att hitta lika slående mål som de enorma kolgruvor som finns i västra Tyskland, men det gör det också lättare att påverka, och se till att vi aldrig kommer till det stadie att vi har sådan storskalig fossil energiproduktion. Utan dessa slående mål är det inte lika tydligt hur man faktiskt påverkar produktionen, något som märktes tydligt då vi blockerade ett tågspår utan att veta hur ofta tågen hade gått och hur mycket vi faktiskt blockerade. Att överkomma detta och kunna visualisera även fossilgas som det konkreta hot det är, är viktigt för att kunna hålla lika inspirerande aktioner mot fossilgas som de mot kol.

Nu när pandemin är mer under kontroll är det dags för oss att återinta gatorna! Det finns inga ursäkter; trots ett stort deltagarantal, särskilt om det skulle sättas i en svensk kontext, så gick det utmärkt att bo i lägret och genomföra aktionen – pandemin till trots – tack vare ordentlig förberedelse, tydlig information och hygiendisciplin.

Coronapandemin var inte den räddning för miljön som en del trodde den skulle vara, och nu när ekonomin på allvar kommer igång igen ser vi hur allt för stor mängd bidragspengar går till flygföretag och annan klimatvidrig verksamhet. Kapitalet har ingen som helst avsikt att sluta förstöra vår planet så länge som det finns pengar att tjäna, det är upp till oss att se till att det finns en jord kvar till framtida generationer. Tiden för denna kamp är nu. Vi ses på gatorna; i gruvorna; på tågrälsarna.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport från 1 Maj i Lund

För andra året i rad så gjorde vi ett decentraliserat 1 maj firande med fokus på propagandaspridning. 1 maj är en fortsatt viktig dag att uppmärksamma, en dag då vi kan sätta agendan.

Solidaritetsbanderoll med skogsockupationen i norr. Antikapitalism och miljökamp går hand i hand.

Vi har satt upp massvis av affischer, banderoller och klistermärken under dagen. Lund förblir en av de städer i Sverige med tätast avtryck från den autonoma rörelsen i gatubilden genom hårt, långsiktigt arbete.

Många andra vänstergrupper markerade också dagen. Här ser vi kamrater från Chile.

 

 

Posted in Aktuellt | Comments closed

Mot vaccinnationalism!

Det här är ett flygblad vi har skrivit och börjat dela ut.

Det börjar ljusa i coronamörkret. Flera vaccin som bygger på nya avancerade tekniker har utvecklats i rekordfart och vaccineringen är redan i full gång. Trots det kommer världen inte bli av med pandemin. När livsviktiga läkemedel och vaccin utvecklas under kapitalistiska produktionsförhållanden är det marknaden som styr, inte människors behov. Detta gör att vaccin dels blir ytterligare ett privilegium för rika länder, och dels en effektiv produktion och distribution av vaccinet förhindras vilket kommer göra att det tar allt längre tid att utrota Covid-19.

Redan innan vaccineringen påbörjades hade EU slutit avtal med alla stora läkemedelsbolag. EU hade säkrat leverans av över 300 miljoner vaccindoser, den motsvarande siffran i USA var 200 miljoner doser, främst av de vacciner som anses vara mest effektiva. Hur ska andra länder få tillgång till vaccin om EU och USA köper upp i princip alla doser som väntas kunna produceras fram till mitten av 2021? Samtidigt får kinesiska Sinovac kritik för att sälja sitt mindre effektiva vaccin till fattigare länder som antingen inte kan betala för de dyrare europeiska produkterna eller som inte får tillgång till dessa.

Vi ser tre orsaker till dessa problem:

1) Konkurrens mellan nationalstater förhindrar en rimlig distribution av vaccinet. I ett rationell globalt samhälle hade distributionen av vaccinet organiserats globalt. Riskgrupper och medicinsk personal i alla regioner i världen hade prioriterats. Främst hade hårdast drabbade regioner prioriterats, inte de som kan betala bäst.

2) Patentlagen är det största hindret för en snabb upptrappning av vaccinproduktionen. Det är inget nytt problem. Hade billigare läkemedel kunnat tillverkas hade vi globalt inte haft så stora problem med till exempel HIV eller tuberkolos. Men läkemedelsföretagen vill inte dela med sig av information och jobbar hårt för att bevara patentlagen, på bekostnad av människoliv.

3) Marknadsekonomin förhindrar en effektiv produktion och stödjer distribution av sämre produkter. Om produktionen av vaccin hade drivits utan privata ekonomiska intressen hade vi kunnat forska fram olika alternativ för att sedan endast massproducera det vaccin som är säkrast och mest effektivt. I dagsläget säljer läkemdelsföretagen även ineffektiva vaccin för att inte förlora pengar på den forskning de gjort.

För att säkerställa en jämlik vård världen över, för att ta krafttag mot corona-pandemin kräver vi:

– Inget land ska få företräde till Covid-vaccin!

– Avskaffa patentlagen!

– Expropriera alla läkemdelsbolag!

 

Posted in Aktuellt | Comments closed

För en fri arbetarrörelse! Försvara LAS!

Nästa attack på arbetarklassen är i rullning, attacken mot arbetsrätten. Vi har tidigare sett hur strejkrätten inskränkts. Allt detta är ytligt sett en del av januariavtalet mellan socialdemokraterna och liberalerna och centerpartiet men framförallt ett solklart tecken på den klasskamp där det kapitalistiska systemet ständigt angriper den lönearbetande klassen, vår klass. 
Deras mål är enkelt. Göra det lättare att kontrollera och göra sig av med folk. Det är det som alla reformer i LAS syftar till. Att göra oss allt osäkrare och rädda, tysta och lojala.
Vilka vill detta? Arbetsköparorganisationerna och hela det politiska spektrat, med undantag kanske för Vänsterpartiet som på vanligt manér står och velar. 
Hur gör de det? Socialdemokraternas gamla kopplingar till facken gör att de kan pressa fackföreningsrörelsen på ett sätt som högern aldrig kunde. De kan som inga andra få  in fackföreningsrörelsen i fållan. När delar av LAS diskuterades förra gången, runt 2006, så var protesterna från facken och vänstern för höga. Även delar av vår rörelse var delaktiga i att stoppa dessa attacker. Bland annat genom sabotagekampanjer under namnet Osynliga Partiet. 
Idag så är det sossarna som anfaller LAS eftersom de vill rädda sin uppgörelse och för att de i grunden är ett liberalt parti. Socialdemokraterna gör vad som helst för att rädda sina ministerposter och fortsätta sitta vid makten. Bristerna i parlamentarismen som föder sådant här agerande blir skriande tydligt. 
Utomlands har vi sett att just arbetsrätten varit en stridsfråga gång på gång. Det är den fråga som har förenat äldre, etablerade arbetargrupper som riskerar att förlora den säkerhet de har med unga, osäkra grupper som ser sin ställning på arbetsmarknaden försvagas än mer. Utomlands, framförallt i Frankrike, så har denna kombination av två grupper utvecklat mycket olika kampformer där framförallt gatumobilisering har drivit hela kampen framför sig. 
Vi blickar därmed utomlands för att få perspektiv på vår egen situation. Samma distinktion i klassammansättningen mellan dessa två olika grupper ser vi tydligt i Sverige också. Vi ser också att ren mobilisering inom fackförbund är otillräckligt, något som är särskilt sant i ett land där socialdemokratisk hegemoni är så stark (även om den luckras upp pga reformer som denna). 

Lärdomar från strejkrättskampen

Vi har lärt oss flera saker ifrån försöken för att rädda strejkrätten, Strike Back, som är användbara i den fortsatta kampen. 
I början av strejkrättskampen fanns det en uppfattning att mobiliseringar skulle ske för att övertyga fackföreningsbyråkratin att motarbeta förslaget. Denna linje misslyckades. Det var när vi drev massaktionen Strike Back i Stockholm som de radikalaste delarna av fackföreningsrörelsen i alla fall tillfälligt rörde sig framåt och lösgjorde sig från bakbundet lobby-arbete. Vi får alltså inte tänka på detta som en fråga som berör någon annan, en fråga som bara berör facken. De saknar i hög grad handlingsutrymme och makt mot den enormt centraliserade organisation som LO är, där ledarskapen gång på gång kan gå bakom sina medlemsorganisationers ryggar och göra uppgörelser med Svenskt Näringsliv utan att det blir några större protester. 
Vi vinner med andra ord ingenting på att försöka göra allt för att vara respektabla inför fackföreningsbyråkratin. Det betyder inte att vi inte ska respektfullt diskutera med människor som inte delar våra perspektiv, men vi har förlorat de gånger vi bakbundit oss själva på detta sätt. Framförallt såg vi detta i de decentraliserade mobiliseringar som gjordes  vintern 2018 i olika städer (med undantag för Göteborg) samt försöket att göra ett nytt Strike Back i maj 2019 i Stockholm. Då vi inte kallade till aktioner utan endast lät olika vänsterpersoner hålla tal så förlorades mycket av den dragningskraft vi hade. Ingen vill stå och bara lyssna på tal. 
Vi har en unik förmåga och resurs iom att vi kan mobilisera människor till konfrontativa massaktioner på gatan. Det kan ingen annan politisk rörelse i Sverige. 
Just nu så har Corona lagt locket på på våra möjligheter, men vi måste förbereda oss inför att situationen förändras. Vi kan också se flera exempel på framgångsrika blixtinkallade aktioner även under pandemin. Det måste vi förbereda oss på när lagförslaget läggs. 

Vi är arbetare

En annan viktig lärdom från Strike Back är att se oss själva som lönearbetare. Den svenska vänstern är fylld av anklagelser och självspäkning inför individers klassposition. Aktivister närmar sig ofta kampen med en bild av sig själva som just aktivister, snarare än som lönearbetare (eller framtida lönearbetare). För att komma bortom sektarianism så utgår vi från just vår egen position som arbetare  och närmar oss därefter varandra. Det innebär att vi kan förstå varandras olika positioner, bakgrund och situation och gemensamt skapa en ny politisk subjektivitet – en subjektivitet som arbetarklass. 
Idén att det finns “riktiga arbetare” som är någon annanstans, där ute, har varit otroligt skadlig. Det har inneburit att goda kamrater inte har självförtroende för att ge uttryck för sina egna känslor och upplevelser och sedan agera. Det blir än mer absurt när fackföreningsbyråkrater som suttit på ett kontor i tjugo år ses som “genuina” arbetare mer än en person som jobbar på caféer på helgerna och timvikarierar i vården på veckorna. 

Krossa den svenska modellen 

Det bästa vi åstadkom i Strike Back var att vi identifierade och underblåste sprickor i den toppstyrda fackföreningsrörelsen och pekade ut flera av dess problem. Detta är nödvändigt för att klasskampen ska kunna återuppstå på bred front i Sverige. Vi har de senaste åren sett allt fler sprickor mellan S och LO. Det är svårt att sia om hur mycket av detta som ändå skulle skett utan Strike Back, men vi är övertygade om att vi har varit en viktig del i  denna process och stärka opositionen. Det är möjligt att vi inte kommer vinna LAS-frågan heller, men våra perspektiv är större än att rädda en sossekompromiss till lag. Det handlar om att bryta loss facken från S och partipolitiken för att underlätta konflikter och klasskänsla, för att få tillbaka initiativet och makten till oss på golvet. Samt skapa en ny form av gatupolitik från en rörelse av arbetare, bestående av både osäkra och mer etablerade. 
Kampen om strejkrätten, liksom kampen om LAS, var befriande för att det är helt genuin, glasklar klasskamp. Alla kan förstå den. Det är de mäktiga som vill förstöra för oss på golvet för att sko sig själva. Vi är övertygade om att klasskampen helt central för en meningsfull framtid, och kampen  LAS är kanske den tydligaste formen klasskampen tar just nu. Vår rörelse måste hitta tillbaka til och bli del av klasskampen. 
Av dessa skäl är det viktigt att LAS/arbetsrätten blir en fråga som berör hela den autonoma rörelsen (och än mer) och att vi bygger vår rörelse med hjälp utav denna. Låt oss fortsätta denna resa och skapa en ny, fri arbetarrörelse. 
/Autonom Organisering och Framåt Kamrater
Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

Vårdkamper i Coronatiden

I Sverige har hänt mycket inom vården sedan Corona-pandemin tog fart. Belastning för sjukvårdpersonal har ökat dramatiskt, personal har tvingats att jobba utan riktig skyddutrystning och det märks ett tilltagande missnöje bland vårdarbetare. Men en förbättring av situationen är inte i sikt just nu.

Fraförallt så är det många sjuksköterskor som är nu beredda att kräva mer lön och att ta striden med arbetsköpare, kommun, landsting eller Folkhälsomyndigheten (FHM) för att förbättra sin arbetsmiljö. Vi har tidigare gjort några mindre aktioner i relation till vårdarbete, kapitalism och Covid-epedemin och vi tror fortfarande det finns stor potential i vården som är en väldigt specifik arena för klasskamp Sannolikt kommer klasskampen under det kommande året ske till en stor del inom vården, det finns också mycket stöd i befolkningen för sjukvårdpersonalens krav.

Men hur kan de stödjas och transformeras i en mer systemisk kamp mot kapitalismen? Vad kan vi som vänstern göra för det? Den följande texten ska ge en kort överblick över vilka organisationer/grupper som finns online och hur deras potential ser ut.

Read More »

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

Rapport från Strajk Kobiet Malmö – solidaritet med polska kvinnor

K

Igår deltog vi i en demonstration i Malmö mot den nya abortlagen i Polen. Den nya lagen innebär ytterligare inskränkningar i aborträtten och således har polska kvinnor nu knappt någon rätt att göra abort över huvud taget. Det började med en samling där vi lyssnade på tal som hölls, både på polska och svenska sedan fortsatte vi med en gående demonstration genom Malmö. Corona till trots så samlade demonstrationen mellan 3-400 personer.

Det var en stark och engagerad demonstration som drog från plats till plats och skrek slagord. Många stannade upp och applåderade och bilar tutade i stöd. Uppenbarligen finns det ett starkt stöd för frågan. Det visar också att det är möjligt att fortfarande vara på gatan i coronatider, och att det även är nödvändigt för oss i sociala rörelser att vara på gatan. Det som vi som är organiserade behöver hjälpa till med, och som vi även gjorde, var att se till att sådana här demonstrationer med många nya personer vågar ta plats, stoppar trafiken, går mot rött ljus, mm.

Det är viktigt att reagera mot inskränkningar i aborträtten och visa solidaritet med de polska kvinnorna. Detta berör även oss då rektionärer överallt bedriver antifeministisk politik och vill ta ifrån kvinnor dess rätt över sina egna kroppar. Feminism är en fråga om makt, och den enorma rörelse som utvecklats i Polen visar på det.

Vi hoppas att vi i framtiden ser ett större deltagande från fler organiserade kamrater samt större variation på könstillhörigheten hos deltagarna. Aborträtten berör inte bara kvinnor, även om dessa är de som direkt påverkas, utan alla.

För en revolutionär feminism!

Posted in Aktuellt | Comments closed

Svartskallebrigadens manifest

Förord

Följande manifest är skrivet av Svartskallebrigaden. Svartskallebrigaden var en radikal invandrarseparatistisk grupp som var aktiv runt millennieskiftet i Stockholm och Göteborg. Gruppen använde direkt aktion för att bedriva antirasistisk kamp. Organisationen var platt strukturerad, arbetade kollektivt och hade sin bas i förorten. De anordnade bland annat torgmöten, demonstrationer och stödfester. Vidare organiserade de sig specifikt emot snut- och väktarvåld och poängterade att snuten och samhället behandlar vita och icke-vita olika.

Svartskallebrigadens manifest och politiska arbete är minst lika relevant idag som det var när det skrevs för 20 år sedan. Rasifierade missgynnas fortfarande i samhället, inte minst genom att de utsätts för grövre våld än vita. Black Lives Matter har dragit dessa frågor till ytan ännu en gång, och rörelsen sprider sig världen över då snuten i grunden är likadan oavsett var den finns. I och med detta blir Svartskallebrigaden, och alla deras föregångare, viktiga att komma ihåg och att bygga vidare på. Precis som förr utsätter staten, genom snut, väktare och andra institutioner, systematiskt rasifierade för våld.

Vi återpublicerar denna text för att inspirera dig som nu är ute på gator och torg och kämpar för ett bättre samhälle: Kämpa! Organisera dig! Gå med i en lokal grupp eller organisera en ny, och för vidare kampen!

Autonom Organisering
autonomorganisering.org
autonomorganisering@riseup.net

SVARTSKALLEBRIGADEN -VILKA ÄR DOM?

svartskallebrigaden@hotmail.com

Vi vill stoppa rasistisk propaganda

Att ha tillgång till media är att kunna forma människors uppfattning om verkligheten. Vi har ingen möjlighet att uttala oss i media annat än för att förneka att vi har problem, berätta om alternativa matkulturer eller sjunga, skratta och sjunga. De svenskar som har de största fördomar om invandrare är oftast de vars erfarenheter om invandrare enbart kommer genom media, de som bor i villaförorter snarare än betongförorter. Medias vinkling av samhället blir i debatten “sanningen”. I debatten just nu är sanningen till exempel att invandrarkillar är brottslingar som våldtar svenska tjejer och snor mobiltelefoner från svenska killar. Media har gjort patriarkala problem och klassproblem till invandrarproblem.

I media är synen på vad som har nyhetsvärde rakt igenom rasistisk. När massmedia hösten 1999 drog igång en kampanj mot nazister var det för att högerextremister attackerat stat, journalister och fack, inte invandrare, och för att avleda de massprotester arbetare genomfört efter mordet på Björn Söderberg. Vid katastrofer runtom i världen rapporterar media på ett rasistiskt sätt som säger att vita liv är värda mer än tio gånger en svartskalles liv. Det finns ingen förståelse för att anhöriga som drabbats vid jordbävningar, översvämningar, flygplanskrascher etc inte behöver vara blonda svenskar för att sörja. Olyckor i västvärlden är alltid mer angelägna för media än de i övriga världen. Västimperialismens roll i konflikter i “tredje världen” undanhålls och de krig som pågår där förklaras som om de vore lokala seder.

Vi tänker ta vår plats

Vi svartskallar diskriminieras inte bara på arbetsmarknaden utan också på bostadsmarkanden för att vi har “fel” efternamn. Vi drabbas hårt av nedskärningarna i våra kommuner. Samma politiker som pekar ut rasister som hot mot demokratin privatiserar och lägger ner möteslokaler. Vi utestängs ofta från krogar och klubbar. Denna statliga rasism har omdöpts till integrationsproblem vilket gör att vi pekas ut som ansvariga. Den svenska staten bestämmer om våra familjer får bo tillsammans eller ska splittras. Som flyktingar har vi inte rätt att gifta oss utan att övervakas och kontrolleras. Vi ska ha samma chans som svenskar att välja var och med vilka vi vill bo. Ger de oss ingen plats i samhället får vi själva ta den!

Vi slåss för frihet

“Invandrarkulturer” pekas ut som mer sexistiska och kvinnofientliga än “svensk kultur”. Sexism hos oss killar med invandrarbakgrund ses som kulturbundet medan det hos en svensk kille ses som ett individuellt problem. Att han som individ har problem med sin kvinnosyn och att svensk kultur är oskyldig. Att svenska män reser på sexresor utomlands och förnedrar kvinnor eller att de skaffar sig utländska fruar som underordnade anses inte tillhöra svensk kultur. I Sverige liksom i övriga världen diskrimineras kvinnor på grund av sitt kön. Detta är ett patriarkalt problem, inte unikt för Sverige och inte ett invandrarproblem.

I Sverige översköljs vi med vita skönhetsideal som lär oss hur vi ska se ut. Det ljusa står för det vackra och oskuldsfulla medan vi mörka får representera skurkarna. Det mörka exotiseras och sexualiseras. Vi kvinnor och tjejer med invandrarbakgrund drabbas av sexism precis som svenska tjejer utöver den rasism vi utsätts för. Rasism som i många fall leder till att vi som utsätts för mäns övergrepp tvingas tiga om det för att inte riskera att skickas ut från Sverige om vi saknar uppehållstillstånd.

Våldtäkt är inget invandrarproblem utan ett manligt problem. Det är män, inte svartskallar som våldtar.

Våldtäkt är en av de vanligaste förekommande formen av tortyr som kvinnor utsätts för. Dessutom tvingas vi som flyktingkvinnor vittna om övergrepp som ofta begåtts av ett lands polis och militär, till svenska män i uniformer

Många kulturer utpekas som homofobiska samtidigt som svensk asylrätt inte ger oss homosexuella som flyr undan dödshot rätt att söka skydd här. Ingen människa ska förtryckas, vare sig på grund av sitt kön, sin sexualitet, sitt ursprung eller sin klass. Vi ska ha en självklar rätt till allt det som formar vår identitet så att vi kan växa i frihet.

Vi tänker vara dom vi är

I debatten om integration främhävs vikten av att vi invandrare lär oss svenska och att vi ska “ta seden dit vi kommer” för att accepteras som fullvärdiga medborgare. I praktiken betyder talet om integration i själva verket assimilation, det vill säga att vi ska bli så svenska som möjligt. Majoriteten av oss som kommit till Sverige under de senaste trettio åren har inte rest hit av fri vilja utan tvingats fly undan våld eller hot om våld. Vi har inte kommit hit för att bli svenskar. Oavsett varför vi är ska vi alla ha rätt till en utbildning som inte genomsyras av ett europa-centrerat och rasistiskt perspektiv. Vi har rätt till att prata det språk som vi identifierar oss med och uttrycker oss bäst på. Våra kunskaper ska tas tillvara på i skola och på arbetsmarknaden, på samma sätt som svenskars och andra västerlänningars. Att tala språket i det land man lever i är det få som vill avstå från men det får aldrig innebära att vi tvingas välja bort vårt modersmål eller andra delar av vår identitet.

Vi är anti-kapitalister

Svenska arbetsförmedlingar och arbetsgivare har stora fördomar mot oss svartskallar. Bland vissa av våra afrikanska invandrargrupper är arbetslösheten över 50%. Trots det pekas vi ut som de som stjäl arbetena. Vi som går SFI-utbildning (Svenska för invandrare) får inte anmäla oss till arbetsförmedlingen under tiden vi studerar. Osvenskheten blir ett sätt att administrera ut oss från arbetsmarknaden. Det är inte vi som äger industrier som vi kan lägga ner. Vi beslutar inte om nedskärningar i den offentliga sektorn. Den svenska kapitalismen och dess stat vill öka sina vinster och minska sina omkostnader, dels genom att avskeda personal, dels genom att pressa löner med arbetslöshet som hot. Att då peka ut oss som syndabockar är tacksamt. Om vi är så kallade illegala invandrare har vi minimala möjligheter att försörja oss och ingen möjlighet att organisera oss fackligt. Ingen människa är illegal. Kampen mot rasismen är en del av klasskampen.

Vi är anti-imperalister

Sverige är ett imperialistiskt land som gynnas av de orättvisa handelsvillkor som råder mellan industrivärlden och den så kallade tredje världen. I den industrialiserade världen konsumeras varor för miljardbelopp som importerats till underpriser. Sverige säljer vapen till krigsdrabbade länder. Sverige försvarar den imperialistiska världsordningen för att behålla sin position i världsekonomin. Folks dåliga samvete dämpas genom biståndsbidrag. Vi får lära oss att Sverige är ett generöst och solidariskt land.

När det blir konflikter i ett område sätter Sverige in ett visumtvång för oss som är på flykt. Imperialismen är ett rasistiskt system. Idag råder samma rasistiska asyllagar som på 40-talet. Samma politiker som vill undervisa ungdomar om förintelse skickar flyktingar till tortyr och förförjelse.

Vi kräver frihet! Vi kräver vår rätt att leva våra liv fria från diskriminering, rasism, hot, förföljelse, trakasserier, förmynderi och kränkningar. Vi kräver vår fulla möjlighet att själva bestämma över våra liv och öden. Den friheten tänker vi ta, med alla nödvändiga medel!

Vi är anti-fascister

Hets mot oss invandrare bedrivs idag i alla nynazistiska/fascistiska organisationers propaganda runt om i Europa. Kärnan i deras ideologi är att andra “raser” och kulturer är mindre värda, bör köras ut ur landet, misshandlas eller utrotas. Trots det beskriver aldrig media nazisters och fascisters våld mot oss som politiskt motiverade. Istället får vi höra att det är gäng- och ungdomsbråk. Kampen mot fascism kan inte föras av en rasistisk stats ordningsmakt. Vi har all rätt att försvara oss och slå tillbaka mot rasistisk våld utan att kriminaliseras. Vi vet väl vad fascism och nazism är, det är inga nya företeelser. Vi har inte tid att vänta på att svenskar inser allvaret. Vi måste själva organisera oss i kampen mot fascism och nazism!

Vi är svartskallar

Svartskallebrigaden är en mångkulturell antirasistisk organisation. Vi organiserar oss invandrarseparatistiskt vilket innebär att det på våra interna möten bara deltar folk med någon form av invandrarbakgrund. Svartskalle är ett skällsord i Sverige. När vi i svartskallebrigande pratar om svartskallar menar vi alla vi som utsätts för diskriminering på grund av vårt ursprung, vår kultur eller vår hudfärg. Med svartskallar menar vi också människor med kraft och förmåga att förändra den orättvisa situationen.

I Sverige klumpas vi ihop till en grupp under namnet “invandrare”. Vi ses inte i första hand som människor utan som invandrare. Varför vill vi i svartskallebrigaden organisera oss separatistiskt samtidigt som vi är emot uppdelningen mellan svenskar och invandrare? Faktum är att vare sig vi vill det eller inte så ses vi i första hand om invandrare i Sverige, den första frågan vi får är alltid “Var kommer du ifrån?”. Vi drabbas av en rad diskrimineringar för att vi inte tillhör normen i det land vi lever.

Genom sammanhållning, solidaritet och organisering kan vi spränga detta system och bli människor.

Vi vill bryta den förlamande effekt rasism har. Diskriminering, rasism och segregation leder till att många av oss invandrare inte anser oss ha rätt att lägga oss i svensk politik. Att vi enbart ska vara tacksamma över att vi är här. Fast den svenska politiken lägger sig i vår vardag mer än för andra i samhället.

Att vi organiserar oss separatistiskt betyder inte att vi anser att rasism inte är ett problem för svenskar. Rasismen är ett samhällsproblem som påverkar alla. Men vi svartskallar drabbas direkt av diskriminering, trakasserier och våld. Vi tycker att det är fel att enbart svenskar definierar vad rasism är för något och hur den ska stoppas. Utåt vill vi arbeta tillsammans med alla som kämpar mot rasismen. Genom våra separatistiska möten kan vi utgå från ett invandrarperspektiv i den antirasistiska kampen.

Vi kämpar mot rasistiska lagar

Vi svartskallar döms hårdare av den svenska “rättvisan”. Har vi inte uppehållstillstånd hotas vi med avvisning om vi begår ett brott. Enligt svensk lag är terrorism ett brott som endast utländska medborgare kan göra sig skyldiga till. Vi som har invandrarbakgrund döms i snitt hårdare än svenskar om vi begår ett brott. Har vi inte begått något brott överhuvudtaget men är flyktingar förvaras vi ofta i häkten längre och under långt värre förhållanden än vad som är vanligt för alla utom de som begått de grövsta brotten. Vi kan inte räkna med att lagen är till för oss. Ringer man 112 och bryter med utländsk accent är det stor risk att bli nonchalerad. I rättegångar får rasistiska fördomar föras fram som opartiska vittnesmål. Kommer vi till Sverige utan att behärska svenska är polis och rättsväsendet de första vi möter. Av dessa ska vi sen bedömas, om vi har skäl nog att släppas in i landet.

Polisen och rättsväsendet har gång på gång visa sig ointresserade av att utreda anklagelser om rasism inom poliskåren.

Polisen har våldsmonopol i samhället. Det är nästan omöjligt att fälla poliser för brott. Polisen upprätthåller lagar som försvarar en orättvis ordning. När lagens väktare är kriminella har vi ingen anledning att respektera dem. Lagarna är inte skrivna för oss. Lagarna är rasistiska.

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

Stat och kapital räknar pengar – Vi räknar döda kroppar

Vi har skrivit en text om Coronakrisen som vi börjat dela ut på sjukhusområdet i Lund. Vi har i våra strategiska diskussioner kring Coronaviruset funderat på möjliga sätt att intervenera och kommit fram till att sjukvården kanske är en möjlig arena för oss. Vi har för flera år sedan varit aktiva i sjukvårdskampen, läs gärna våra betraktelser om konflikterna 2013-2015 här.

Här är vår text:

Sverige har drabbats hårt av det nya Coronaviruset. Med mer än 47000 bekräftade fall av Covid-19 och mer än 5000 dödsfall är Sverige nu ett av de länder i Europa med högst dödligheten i relation till antal invånare. Men det är inte av slump eller otur vi har drabbats så hårt, utan på grund av ett systematiskt misslyckande att skydda befolkningen från den här pandemin. Detta beror på nedskärningar i vården, en nyliberal sjukvårdspolitik och prioriteringar av vinst framför människoliv. Detta vill vi nu gärna förklara i detalj.

1) Vårdpersonal tvingas nu på många sjukhus i hela landet att jobba med en otillräcklig skyddutrystning som inte möter WHO:s krav, som till exempel plastförkläden med korta ärmar. Detta gäller även när man tar hand om patienter med bekräftad Covid-19-infektion. Det är ingen slump att folkhälsomyndigheten ändrade sina rekommendationer när de såg att Sverige inte hade tillräckligt av den utrustning som ger ett säkert skydd mot viruset. Lagerhållningen kostar nämligen pengar och dessutom gjorde staten sig beroende av privata leverantörer som skulle minimera kostnader med “Just-in-time”-leveranser.Region Skåne till exempel tog bort kravet på att ha ett beredskapslager i december 2019.
2) Den svenska Coronastrategien med förhållandevis lindriga restriktioner förutsatte från början att särskilt sårbara grupper som t.ex människor på ädreboenden måste skyddas, men det vidtogs inga effektiva åtgärder för att säkerställa det. Personalen på äldreboenden jobbar fortfarande delvis utan munskydd eller annan särskild utrustning och framförallt i början gjordes ingen smittspårning om för att ta reda på om boende eller personal var infekterad med Corona.
Otrygga anställningsformer som visstidsanställningar har blivit allt vanligare de senaste decennierna, särskilt hos undersköterskor. Med en sådan anställning får man inte någon ersättning vid sjukdom. Detta tvingade vårdarbetare med osäker anställning att dölja symptom från luftvägsinfektioner för att kunna jobba vidare trots sjukdom för att inte bli av med pengarna som man behöver för att försörja sig.
3) Corona-pandemin drabbade en sjukvård som redan var märkt av nedskärningar innan viruset slog till. Antalet vårdplatser per invånare i Sverige har närmare halverats sedan 90-talet medan antalet privata vårdgivare som suger upp resurser och personal från den offentliga sjukvården successivt ökat. Sverige tillhör nu de länder i Europa med lägst antal intensivvårdplatser per invånare. I tätorten Stockholm som drabbades värst av Coronakrisen blev sjukvården snabbt överbelastad.
4) Men även när flera vårdplatser var tillgängliga valde man, särskilt i Stockholmsregionen, en människovidrig strategi. Coronapatienter som bor på äldreboenden skickades inte ens till sjukhuset och fick till största del aldrig träffa någon läkare. Det självklart rimligt att diskutera behandlingsstrategier men vad som har hänt under Coronakrisen har länge sedan lämnat ramen av den diskussion om vem som gagnas av livsuppehållande åtgärder och intensivvård. Man har gått över till att förvägra sjukvård till människor som anses för gamla och oproduktiva, för att spara resurser.
5) För att unvika skador på ekonomin vidtogs åtgärder för att skydda arbetare på jobbet väldigt långsamt och tvekande: Barer och restauranger stängdes inte ner, även om det fanns trängsel i lokalerna med hög risk för smittspridning. Folk som jobbar i fabriker och som inte är i en så priviligerad position att de kan arbeta hemifrån (“Home Office”) fick fortfarande gå till jobbet och i de allra flesta fabriker vidtogs inte ens enkla åtgärder som att lämna ut munskydd eller visir till anställda för att förhindra smittspridning.
Ännu värre drabbar Covid-19 migranter, som i snittet lever under en sämre socioekonomisk situation än andra mer privilegerade grupper i samhället. De är klart överrepresenterade i dödsstatistiken. Fattiga bor oftast i tätbefolkade områden, där social distansiering inte är möjligt, och är dessutom beroende av lokaltrafik för att ta sig till jobbet.

I slutändan handlar det här om att människoliv ställs mot den kapitalistiska ekonomin. Vem av oss vill dö för att affärer ska vara öppna? Vem vill ha en hundralapp mer tillbaka på skatten om mormor dör som en konsekvens av det? Coronakrisen har visat på det absurda i vårt samhälle där kapitalismens funktion trumfar liv och hälsa. Vi vägrar fortsätta leva i en värld där stat och kapital räknar sin profit samtidigt som vi räknar döda kroppar runt omkring oss!

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed