We have formed the Autonomous Revolutionary Nordic Alliance!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Alongside groups from all over the Nordic countries we have formed the Autonomous Revolutionary Nordic Alliance (ARNA)! Go check out the website at https://infoarna.org for a comprehensive overview.

Who are we?

We are a network of anti-capitalist, feminist and antifascist groups from the Nordic countries, wishing to organize a strong Nordic participation in the protest against the G20 summit in July. Read more about our political views in the political platform below.

The alliance has been formed in anticipation of the G20-meeting in Hamburg but our ambition moves far beyond this: we hope to create a lasting network for joint action, logistics and political discussion. Our internationalist ambition means that we move beyond borders in our activism to create a joint resistance against state, patriarchy and capitalism.

We want a society without classes and and without states

Our political ambitions are guided by the same goal: that we want to liberate humanity and create a free association of everyone for everyone. By necessity this means the end of reckless exploitation of nature, an end to war and an end to nation-states.

We are revolutionaries

Class society is a murderous creature, all historical progress in it has been combated through violent resistance from the system itself. We know that we need a revolution in order to overthrow capitalism and usher in a new world.

We are against parliamentary politics

Bourgeoisie parliaments are the administration of the capitalist system, a system which necessarily changes the most hardened revolutionary who goes into parliaments into a bureaucrat for the upholding of class society.

We are against reformism

Reformism is always intrinsically linked with parliamentary politics and class society, it divides movements and leads them away from being able to smash capitalism and instead strengthens it. We are opposed to all groups, movements and tendencies which strike deals with our class enemies and which for this cause attempts to represent and reign in radical movements.

We are feminists

Patriarchal domination exists on every level of our society. We combat sexist tendencies both in the streets and inside of the revolutionary movement itself. Fighting the lack of access to power and resources which women and non-binary individuals suffer is at the forefront of any anticapitalist development, there is no revolutionary struggle without a feminist struggle.

We are antifascists

Our society is built on a global division of labor and exploitation. Tens of thousands are left to suffer and die due to the politics of the European countries. Fascist mobilizations and reactionary groups try to whip up racist antagonisms which hide the true conflicts in society, those between the global working class and the owning class. Thus we develop antifascist and antiracist strategies and practices in all sectors of life.

We are in solidarity with each other

Solidarity is not just a slogan for us but a way of life and an absolute necessity. Solidarity means to organise to support each other in order to form true collectivity, beyond national borders and against the attempts of the state and capital to divide us. Solidarity is our weapon.

Posted in Aktuellt | Comments closed

What’s Left Summer Camp

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

*English language version below – contact us if you can translate the call to other languages!*

Hjärtligt välkommen till What’s Left Summer Camp 2017!

Ta in perspektiv från hela det vänsterradikala spektrat, bada och debattera, utmana någon från en annan politisk tendens i karaoke och organisera dig!

What’s Left Summer Camp 2017 är ett antikapitalistiskt sommarläger som i år kommer fokusera på det klasslösa samhället, internationalism och feminism. Här kan aktivister och teoretiskt intresserade kamrater delta i omvälvande föreläsningar och runda bords-samtal om vad vi tycker har fungerat bra och vad som har fungerat mindre bra i kampen mot kapitalismens vidrigheter. Lägret riktar huvudsakligen in sig på personer som redan är organiserade i den revolutionära vänstern. Här ges en chans till fördjupning, liksom ett utrymme för rekreation och avkoppling och ett forum att stöta och blöta våra ideér och perspektiv.

Schemat är fullspäckat med intressanta workshops, paneldebatter och diskussioner. Det kommer finnas tillgång till bastu, kanotpaddling, tv-spel och avkoppling i goda kamraters lag. Varje dag arrangeras även träning och teknisk utbildning. Naturligtvis kommer det finnas tid över för spontana möten, självorganiserade aktiviteter och rekreation i det natursköna närområdet. Vi förenar politisk skolning och nätverkande i en stressfri och behaglig miljö och ser detta som en chans att utvecklas som människor och som politisk rörelse.

Tid och plats
Lägret pågår från onsdag kväll till söndag morgon, 14 till 18 juni, och hålls på en fantastisk kursgård precis vid en sjö, bara en kort resa med kommunala färdmedel från Göteborgs centralstation.

Avgift och anmälan
Kursavgiften är på 949 kr. Den som av någon anledning har svårt att betala hela avgiften kan begära vårt rabatterade pris, som är 549 kr.

I priset ingår förutom fyra nätter på kursgården frukostbuffé, lunch, middag och kaffe. Tre näringsrika mål mat om dagen serveras och deltagare får en skön säng att dra sig tillbaka till, samt naturligtvis tillgång till dusch och toaletter. Det kommer även att finnas en kiosk med försäljning av godis, tobak, hygienartiklar till självkostnadspris samt, på kvällen, även förfriskningar. Ta inte med egen alkohol.

Antalet platser är begränsat, så ordna biljettköpet snarast genom att skicka ditt namn, födelesedatum, adress och telefonnummer samt organisationstillhörighet till whatsleftcamp@riseup.net. Den som saknar organisationstillhörighet skriver ett par rader om sig själv och varför man vill delta. När vi har tagit emot er anmälan via mejl återkommer vi med mer information.

Om arrangörerna
What’s Left Summer Camp arrangeras av What’s Left-kommittén, som i sin tur består av en rad utomparlamentariska vänstergrupper som har bestämt sig för att tillsammans anordna världens mest givande och roliga sommarläger för alla revolutionära kommunister och feminister. Om du eller din organisation också vill hålla i en programpunkt på lägret, kontakta whatsleftcamp@riseup.net före 31 mars. Skriv “schemagruppen” i ämnesfältet.

What’s Left Summer Camp 2017 blir det första i sitt slag, förhoppningsvis början på en årlig tradition, och vi välkomnar hjärtligt alla kamrater och sympatisörer till den revolutionära vänstern att delta. Sprid gärna detta vidare utanför Sveriges vidriga gränser och kontakta oss med alla frågor. Mer information följer!

**************** ENGLISH *********************************

Welcome to What’s Left Summer Camp 2017!

Meet a wide range of ideas and perspectives from the radical left, go swimming and participate in debates, challenge a comrade from another political tendency in a battle of karaoke, and get organised!

What’s Left Summer Camp 2017 is an anticapitalist summer camp, this year focusing on the classless society, internationalism and feminism. Activists and theoretically interested comrades will meet and take part in inspiring lectures and panel discussions on what works and doesn’t in our common struggle against the ills of capitalism. The camp is primarily intended for those already organised in the revolutionary left. We’re offering a space for furthering our political understanding, for recreation and relaxation, as well as a place to let our ideas and perspectives meet.

The agenda is packed with interesting workshops, panel discussions and discussions. Additionally, participants will have access to sauna, canoeing, video games and relaxation in the company of our comrades. There will also be daily physical activities and technical classes, as well as time available for spontaneous meetings, self-organised get-togethers and recreation in the scenic surroundings. We’re combining political education and networking in a stress-free and comfortable environment and see this as an opportunity to move forward as human beings and as a political movement.

Time and place
The camp will be held June 14 to June 18, on a fantastic conference centre/retreat next to a lake, not far from Gothenburg central station, in western Sweden. There is public transport to and from the location.

Signing up
Tickets cost 949 SEK (100 EUR). Those unable to pay the full cover fee can request the discounted ticket price, 549 SEK (57 EUR).

The price includes four nights at the conference centre, breakfast buffet, lunch, dinner and coffee. Three nourishing meals a day are served, and participants have their own bed, as well as access to showers and bathrooms. Snacks, tobacco and hygiene products will be sold in a kiosk and, at night, refreshments. Do not bring your own alcohol.

There are a limited number of tickets, so secure yours as soon as possible by sending your name, birth date, address and phone number, as well as what organisation you are a member of, to whatsleftcamp@riseup.net. Unorganised? Write a few lines about yourself and why you want to participate. More information will be sent out once you’ve sent us your application.

About the organisers
What’s Left Summer Camp is organised by the What’s Left Committee, which is made up of a number of radical left-wing groups in Sweden, who has come together in order to create the best and most rewarding summer camp ever, for every revolutionary communist and feminist. If you and your organisation want to suggest an item for the camp’s agenda, email whatsleftcamp@riseup.net before March 31. Write “schemagruppen” in the subject field.

What’s Left Summer Camp 2017 is the first event of its kind and hopefully the start of a yearly tradition. We’re extending a warm welcome to all comrades and sympathisers of the revolutionary left joining the camp. Feel free to spread this call internationally, and contact us with any further questions.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Vad är reformismen? Del ett

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Inledning

Reformism är en politisk och materiell tendens som uppstår i socialistiska rörelser. Den politiska tendensen är den som vi oftast tänker på när vi hör ordet reformism. Detta är idén om att det går att komma till socialismen genom gradvisa (oftast genom statliga) steg. Denna tendens har historiskt sett förts fram av socialdemokratin. Den materiella tendensen är en tendens som har att göra med konkreta inriktningar och strategier i kamper. I varje kamp finns det de som försöker sluta fred och därmed också begränsa kampen. Till exempel en strejk som bara fortsätter vara en enskild strejk med ett antal krav som inte utvecklas vidare. Revolutionärer vill istället spränga gränser och uppdelningar i kampen för att den ska börja handla om makten över arbetet. En strejk kan då sluta handla om ett konkret lönekrav, generaliseras och kan sprida sig till andra arbetsplatser och sektorer.

 

De båda tendenserna är separata men inbegriper ofta varandra. Det är inte ovanligt att den ena leder till den andra tendensen. Reformism är någonting den revolutionära rörelsen idag diskuterar i väldigt liten grad trots att det varit en mycket viktig diskussion för historiska rörelser och individer. Vår text handlar om reformismen som existerar i den revolutionära rörelsen i Sverige i nutid som framförallt materiell men också som allt starkare strategisk tendens. Vi har valt att skriva denna text för att lyfta debatten till en ideologisk och organisatorisk nivå, bort från ryktesspridning, krogsnack och informella diskussioner på sociala medier. Texten handlar också om vad det måste innebära att vara revolutionär idag.

Det finns vissa typexempel på vad som kännetecknar reformismen idag. Inte alla reformister delar dessa drag men som tendens så utgör de en familj av negativ politisk kultur, ideologiska felslut och – om vi ska använda ett något föråldrat ord – avvikelser.

Låt oss alltså göra skiljelinjerna klara.

Hegemoni och respektabilitet

Reformisterna strävar efter hegemoni i rörelsen. De försöker kontrollera rörelsens image för att bli respektabla. Hela deras politik bygger på behovet av respektabilitet, att framstå som några som kan bli inbjudna till morgonsoffor, till kultursidor och paneler. Revolutionär verksamhet stör den respektabla image reformisterna vill bygga. Om strävan efter hegemoni inte existerat skulle det vara lättare att länka samman grupper och projekt med större, revolutionära strävanden. Då hade vi kunnat upplösa den falska dikotomin mellan “folklighet” och militans och alla hade kunnat arbeta med sina egna projekt utan att stå i vägen för varandra.

Vi behöver bygga våra egna medier, vår egen motoffentlighet. Våra politiska mål kan inte vara att bli omskrivna i Aftonbladet Kultur. Tyvärr ser vi allt fler opportunister dyka upp i rörelsen eftersom länkarna till den borgerliga offentligheten öppnar karriärvägar som journalist, doktorand eller kulturpersonlighet. Dessa karriärister är inte revolutionärer som vill omdana samhället utan alltsom oftast allmänvänster som stannar så länge de kan få en fot in i borgerligheten och susar sedan snabbt vidare. Skadan dessa redan har gjort eftersom de saknat en förståelse av den borgerliga staten som repressionsmekanism är tydlig.

Vad är det klasslösa samhället?

Vilket slags samhälle är egentligen det klasslösa samhället? För många aktivister så är frågan förvirrad och blandas ihop med statssocialism. Statssocialismen, vare sig i socialdemokratisk eller stalinistisk form, upprätthåller en mängd kapitalistiska kategorier: nationer, pengar, uppdelningen mellan arbete och fritid, stater, genusordningen och rasifiering – för att inte tala om alla mord, allt våld och allt förtryck. Dessa kategorier visar att de fortsätter vara klassamhällen vilka upprätthåller utsugningen. Förståelsen för statens klasskaraktär och nödvändigheten av att krossa denna samt att upphäva kapitalismen på ett globalt plan är grundläggande för all revolutionär verksamhet. Att detta är vårt mål är alldeles för otydligt idag och många aktivister lutar sig istället mot statssocialistiska uppfattningar på ren slentrian. Reformisterna tänker på sig själva inte som en del av en världsrörelse som kommer omkullkasta alla stater, patriarkatet, den globala kapitalismen och skapa en utopi utan som några som ska hissa den röda flaggan på kommunförvaltningen och införa sex timmars arbetsdag men låta allt annat vara kvar!

Denna ideologi kommer ofta genom välfärdismen som infekterar den svenska vänstern, alltså uppfattningen att statligt ägande är odelat positivt och bra. Snarare innehåller statlig makt alltid kapitalistiska, patriarkala och rasistiska maktordningar som gör att de inte går att använda för djupare samhällsförändring även om det finns situationer då driftsformen i en viss situation är viktig för arbetarklassens makt.

Förvirringen kring det klasslösa samhället har en mängd praktiska politiska implikationer. Det är denna som gör att aktivister automatiskt tänker på sig själva som en del av en stor, glad vänsterfamilj som alla kämpar mot nedskärningar, det är detta som gör att vissa försöker mäta arbetarklassens inflytande genom hur mycket makt USA råkar ha och det är detta som gör att vissa glatt associerar sig med stalinismens värsta härjningar.

Den autonoma rörelsen har tyvärr sällan visat att våra alternativ inte bara är bättre, mer egalitära och sant socialistiska utan även de enda som är historiskt möjliga i kapitalismens nuvarande utveckling. Vi vill inte ha ett nytt Kuba eller en ny Sovjetunion, vi vill ha ett klasslöst samhälle. De två punkterna är i grunden motsatta varandra.

Detta innebär att försöka att skapa en “socialistisk stat” – vare sig genom att försöka utöka välfärdsstaten till ett hundra procent statligt ägande eller genomföra en revolution för att ta över det statliga maskineriet – är kontrarevolutionärt. För de leninister som vill luta sig mot de gamla idéerna om ett ”övergångsstadium” så måste även dessa svälja sina egna beska ideologiska piller: även Lenin menade att den borgerliga staten måste krossas i grunden, inte reformeras. Bortom dessa gamla diskussioner som vi tröttsamt måste påminna ortodoxins förkämpar om så måste vi på allvar fundera på vad en revolutionär situation skulle vara idag.

Idag är vi närmare möjligheten att skapa ett klass- och statslöst samhälle än vi har varit tidigare eftersom världen är globaliserad. Informationsteknologi och kapitalistisk logistik binder samman hela världen och med detta så är också kapitalismen global på ett kvalitativt nytt sätt. Statssocialismen kan inte fungera i en sådan situation, vilket såväl Venezuelas som Kubas kriser, våld och förtryck såväl som de nordiska välfärdsstaternas liberalisering visar. De storskaliga upproren de senaste åren har alla karakteriserats av storskaliga gräsrotsrörelser som i början vänts mot parlamenten och som angripit staten.

Morgondagens revolutioner kommer inte vara som Spanien 1936 eller Ryssland 1917. Snarare måste vi se till de revolter som brutit ut sedan finanskrisen 2008 och försöka tänka på dessa på en mycket större skala. Märk väl hur de schatteringar, i såväl den arabiska våren som i de europeiska krisprotesterna, som har försökt ställa krav för att integreras i staten såsom Syriza varit en del av kontrarevolutionen i lika hög grad som arméns stridsvagnar i Kairo eller som jihadisterna i Syrien.

Vi tror inte att vi lätt kan vandra in i ett klasslöst samhälle utan att bli utsatta för kontrarevolutionärt våld och behovet av att svara på det. Dock borde omöjligheten av att arbeta inom staten bli tydlig för alla som ser den sorgliga vägen som den parlamentariska (hur ”autonom” och ”demokratiskt konstituerande” den än saluförts som) vägen ser ut. Vi måste förbereda oss för att bekämpa kontrarevolutionen och fortsätta revolutionen till slutet vare sig kontrarevolutionärerna är vänsterpolitiker, islamister, fascister, imperialistmakter eller förborgerligade revolutionära fraktioner och vare sig bekämpa betyder ideologiskt, organisatoriskt eller på annat sätt. Idag innebär denna förberedelse framförallt en ideologisk kamp i de sociala rörelserna.

Lokalism

Ett annat ideologiskt missförstånd som plågar rörelsen är lokalismen: alltså idén om att vi måste verka i den minsta möjliga beståndsdelen i samhället, såsom vårt bostadsområde, och isolera detta från resten av samhället.

Dessa idéer har krupit in i rörelsen under parollen “kämpa i våra bostadsområden” varefter människor splittras upp från varandra för att de bor i olika områden snarare än förenas för att de bor i samma stad, samma typ av område eller tillhör samma klass. Vår erfarenhet är snarare att de utanför vänstern som kämpar i bostadsområden sällan är intresserade av vart deras nya allierade bor. Det är också möjligt att visa respekt för och agera på ett solidariskt sätt med dessa kamper utan att bli lokalist.

I varje given kamp så försöker kapitalister och reformister få kampen att vara isolerad och specifik medan revolutionärer försöker utveckla den mot det universella. I en konflikt med polisen i ett bostadsområde så försöker den borgerliga pressen göra det till en fråga om en enskild polis handlande snarare än om polisens agerande i sin helhet. På liknande sätt agerar reformistiska fackförbund och partipolitruker. Att dela upp människor är borgarklassens taktik, att förena människor och överkomma splittringar är revolutionärers värv.

Läs del två.

Posted in Analys | Comments closed

Vad är reformismen? Del två

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Politisk makt och folklighet

Reformisterna har en kvantitativ idé om framgång: ju fler vi samlar på demonstrationen, i Facebook-gruppen eller i uppropet desto bättre. De menar att detta måste ske genom att inta reformistiska och, i vissa fall, populistiska positioner eftersom de tror att människorendast attraheras av denna förmenta folklighet. Vår erfarenhet talar emot även detta: det är när vi har försökt göra så breda och urvattnade protester som möjligt som vi blivit få, när vi har gjort konfrontativa massaktioner där vi ska göra konkret politik har vi blivit många. Det finns vissa undantag, men detta är den generella slutsatsen. Klassen är mer avancerad än vänstern.

Vänstern måste förstå att det är viktigare med maktmedel än att inte stöta sig med alla. Högern är experter på detta, de har genomfört krig (som i Irak), nedskärningar (som den borgerliga regeringen) och hela systemskiften (de nordiska välfärdsstaterna) som varit enormt impopulära men högern har fortsatt sina reformer och förändrat det samhälle vi lever i. Ett par år senare är reformerna en del av verkligheten och även om protester finns kvar så mattas de på all kraft. På detta sätt vinner högern kampen om vår värld.

Vi är för att verka brett i klassen genom gräsrotsarbete. Det går dock inte att göra detta genom att nära reformistiska illusioner eller avväpna sig själv, det skapar bara cynism och utbrändhet hos det lilla fåtal som går att lura med reformistiska floskler.

Arbetarism

Vi har tidigare angripit arbetarismen men den spelar även en roll i denna text. Arbetaristerna tror alltid att arbetarklassen är de reaktionära bakåtsträvande rasister som populärkultur och media framhåller. Arbetaren, för dem, är alltid en reaktionär vit man. Om denne arbetare alltid är genuint god och har rätt så innebär det att han också ogillar revolutionär politik och på sin höjd gillar någon form av socialdemokrati, de är ju i deras ögon den naturliga representanten för arbetarklassen även om den råkar vara perverterad av nyliberalism (men även av feminism och antirasism!).

Den långa marschen genom institutionerna

På 1970-talet existerade en grupp som hette Förbundet Kommunist (FK) vilken på många sätt och vis var den mest intressanta grupperingen på den tiden. De var inspirerade av italiensk operaism och av arbetarklassens självaktivitet. De hade en autonom förståelse av klass och kamp och organiserade sig i fabriker och andra arbetsplatser underifrån och utanför fackförbund. Allteftersom de blev äldre så började deras organisation förändras; de började röra sig in i facken och deras verksamhet började handla om att pressa Vänsterpartiet Kommunisterna vänsterut.

Efter ett par år så blev det uppenbart att det skulle bli lättare att påverka Vänsterpartiet om de var en del av partiet snarare än att stå utanför det. De som idag vurmar för att flytta på olika cykelvägar eller rädda olika parker kommer också finna att det blir mycket lättare att göra detta inom Vänsterpartiet eller till och med Socialdemokraterna eller Feministiskt Initiativ. Vi har redan sett denna utveckling inom vissa delar av rörelsen i Lund. Trots att FK var mer ideologiskt renodlat revolutionära än många grupper idag som börjar visa denna materiella reformistiska tendens så drevs FK in i partipolitiken. Vi undrar hur andra grupper skulle kunna undvika detta?

Solidaritet och repression

Solidaritet är en nödvändighet för varje revolutionär rörelse: utan solidaritet kan stat och kapital vända oss mot varandra i arbetsplatser, fängelseceller och i samhället i stort. Repression är inte bara rena försök att förflytta hegemonin i samhället mot oss eller att få några aktivister dömda, det är också en politisk operation som splittrar människor. Repressionen får oss att beskylla de kamrater som utförde en viss aktion istället för poliserna som griper dem. Repression får oss att ta ställning mot vissa delar av den revolutionära rörelsen när borgerlig press angriper oss alla snarare än att hålla samman och visa solidaritet.

Solidaritet är inte bara ett fint ord. Solidaritet är också ett vapen mot repressionen, mot våra chefer, mot säkerhetspolisen, mot ledarsidor och extremistrapporter. Solidaritet innebär inte att vi måste hålla med varandra om allt eller blint stödja varje aktion, men det innebär att praktiskt visa varandra stöd i svåra tider och att på ett politiskt plan bekämpa repressionen. Tyvärr har vi sett att reformismen inneburit en förlust av denna förståelse och istället lett till splittring och missämja.

Demokrati och disciplin

En tendens som är mindre öppet ideologisk, men som vi har förstått genom diskussioner med kamrater i hela landet såväl som från våra egna erfarenheter, är bristen på demokrati och disciplin hos reformisterna. Jobbiga handlingar, antingen på grund av att de innebär hårt arbete eller personliga risker, undviks eller ursäktas med politiska undanflykter och med hänvisning till den flora av politiska avvikelser vi redogjort för ovan. Kampanjer som på sociala medier framställs som enorma består egentligen av två-tre flygbladsutdelningar som utförs under ett par år. Gemensamma beslut utförs aldrig, planerade möten uteblir och gemensamma aktioner kommer det bara ett fåtal till trots alla löften. Just denna aktivism på sociala medier som gör politik till ett skådespel har blivit ett signum för reformismen vilket är rakt emot alla deras uttalade principer om gräsrotsarbete och en politik bortom skådespelet.

Demokrati kräver disciplin. Om inte gemensamma beslut faktiskt utförs så är de inte värda någonting. Detta innebär inte att alla behöver vara en kaderorganisation, snarare tror vi på en mångfald av organisationsformer och aktivitetsnivåer för att passa olika människor, men samma princip gäller ändå.

Demokrati och disciplin är feministiskt. Allt oftare hör vi historier om grupper av män som bildar dessa interna styrelser, ibland medvetet, som tar beslut innan möten och bestämmer vad som ska göras eller inte göras. Vår rörelse är emot strukturlöshetens tyranni och informella hierarkier. Det enda sättet att bekämpa dessa är genom just demokrati och disciplin samt en feministiskt medvetenhet och praxis.

Reformisterna fostrar människor till att sakna disciplin vilket är motsatsen till vad vi behöver göra. Tidigare så har den autonoma rörelsen fostrat militanter som gått vidare till kamp i olika sektorer. Idag så ser vi snarare hur bra människor kommer in och passiviseras snarare än utvecklas. De lär sig ingenting annat än reformisternas missförstånd och brist på seriositet.

En politisk organisation kan inte ”i hemlighet” vara en revolutionär och militant organisation och genom att dölja detta attrahera breda massor. Detta utarmar bara medlemsbasen, skapar opportunism, avsaknad av effektiva praktiker och sedan mer reformism – och snart kommer organisationen urarta än mer.

Vägen framåt

Vi har levt i ett antal år med en allt starkare reformistisk tendens. Idag är rörelsen svagare än på ett decennium på grund av detta. Vi måste istället verka för ett klasslöst samhälle och vi behöver vissa byggstenar för att göra det. Vi måste bygga rörelser underifrån och länka samman dessa, vi måste se till att dessa utvecklas bortom den omedelbara kampen och vi måste finna konkreta maktmedel i varje given situation. Vi måste socialisera egendom, angripa statliga och kapitalistiska kontrollmekanismer för att successivt skapa motmakt.

Denna rörelse måste vi ha förberett inför kapitalistiska kriser och revolter. Detta innebär bland annat att ha en tydlig konfliktlinje mellan oss och stat och kapital för att vi ska kunna bli ett alternativ och för att människor inte ska förblindas av populister och reformister. Det innebär också att skapa militanter som kan utveckla revolten och som skolas genom både teori och praktik. Det innebär att bedriva en politik för att förändra framtiden utan att vara rädd för nuet.

Posted in Analys | Comments closed

Propagandaspridning i vinter: röda drömmar och antifascistisk kamp

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Vi har under vintern spritt propaganda för socialistiska budskap samt kontrat fascistisk propagandaspridning.

Vi har satt upp affischer och klistermärken såväl i Lund som i angränsande städer. Vi har även varit i Kristianstad och göingetrakten och satt upp propaganda. Om några lokala socialister eller antifascister vill organisera sig så uppmanar vi dem att kontakta oss på autonomorganisering@riseup.net

Vi har även deltagit i kampanjen Röda Drömmar med bland annat denna banderoll:

Vi har åkt omkring och sprejat över fascistiska budskap, som detta hakkors i Staffanstorp:

Vi har även delat ut “Ingen rasistisk reklam”-flyern i bostadsområden som fått propaganda från Sverigedemokraterna.

Allt som allt så har vi arbetat målmedvetet med propagandaspridning. Det är viktigt för oss att visa socialistiska budskap i gatubilden och förhindra fascistiska sådana. Kampen fortsätter!

Posted in Aktuellt | Comments closed

BASIC! Föreläsningsserie till den utomparlamentariska vänsterns teori och praktiker

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
14650051_1023545594439704_3650680044704914507_nAutonom Organisering ska delta i Amalthea bokkafés nya föreläsningsserie BASIC! På måndag den 12 december ska vi föreläsa om den autonoma vänsterns teori och praxis!Det blir en genomgång av de teorier som idag formar vår rörelse och en historisk överblick som förklarar hur vi kommit dit vi är!
Hur kom vår rörelse till? Var ligger skillnaderna i relation till den gamla vänstern? Har vi samma fokus idag som vi alltid haft?


Välkomna till Amalthea bokkafés nya föreläsningsserie BASIC! Hela vintern kommer vi varje måndag kl 19.00 att erbjuda en fristående föreläsning på grundläggande nivå. Vår förhoppning är att täcka de viktigaste delarna av de teorier och praktiker som den utomparlamentariska rörelsen bygger på.

Startdatum är den 7 november. Se nedan för en full lista över våra föredrag. Enskilda facebookevent släpps måndagen innan varje föredrag och kommer att dyka upp i listan.

BASIC-projektet är en reaktion på vår uppfattning att det i rörelsen ofta förväntas att individer ska skola sig själva. Vi vill därför öka tillgängligheten till politisk teori och bidra till att skapa en tradition där bildning är ett kollektivt ansvar. Vårt mål är att skapa en platt struktur kring kunskap och lärande.

Vi hoppas att BASIC-serien ska vara en möjlighet för nya organiserade och intresserade att på ett enkelt sätt få tillgång till viktiga teorier och praktiker samtidigt som de som varit med längre ska kunna täcka sina kunskapsluckor. Våra föredrag ska inte kräva några förkunskaper och våra teman är tillräckligt varierade för att alla ska kunna ha möjlighet att lära sig något nytt.

// NOVEMBER //
7/11 Marxism
14/11 Kapitalism
21/11 Feminism
28/11 Rasism

// DECEMBER //
5/12 Autonoma vänstern – Praktik och organisering
12/12 Autonoma vänstern – Teori
19/12 Anarkism

JUL OCH NYÅR

// JANUARI //
9/1 Asylrätt
16/1 Liberalism
23/1 Klimat och miljö
30/1 Kärlek och relationer

// FEBRUARI //
6/2 Samtida teori – Judith Butler
13/2 Stadskamp
20/2 Samtida teori – David Harvey
27/2 Arbetsplatskamp

// MARS //
6/3 Parlamentarism
13/3 Fascism och antifascism
20/3 Skuld och kris
27/3 HBTQIA

// APRIL //
3/4 Syndikalism

Föreläsningsserien arrangeras i samarbete med ABF.

Posted in Aktuellt, Analys | Tagged , | Comments closed

Studiecirkel om stat och nation

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Som vi alla har hört sitter staten och kapitalet i samma båt, men vad är staten egentligen?

I denna korta studiecirkel vill hitta svar till frågan vad är stat och nation, hur har dom uppstått och vad har dom att göra med kapitalism, könsroller, sexualitet och nationalism.

staten_studiecirkelI den breda vänstern har bland annat Syrizas, Podemos och FI:s ‘framsteg’ med parlamentarism skapat diskussioner om nödvändigheten av Partier och parlamentariskt arbete innom nationalstater. Om vi inte förstår vad stater och nationer är och vilken grad av makt dom har och inte har i dagens samhälle kan vi inte delta i diskussionen om vilka metoder vi ska använda för att skapa ett frihetligt samhälle.

Studiecirkeln är öppen till alla intresserade och vi hoppas att vi kan skapa intressanta diskussioner med människor som jobbar parlamentariskt såsom utomparlamentariskt. Du behöver inte anmäla dig i förväg eller ha förkusnkaper i ämnet, bara komma till det första mötet söndagen 30. oktober på Smålands nation, klo. 17.00.

Vi uppmanar alla att läsa den utvalda texten (ca. 15–20 s.) innan vi träffas, så vi kan starta diskussionen från själva texten. På varje träff kommer nån att presentera den gångens text till andra. Vi bestämmer första gången vi träffas vem ska presentera texterna och vilket tid vi träffas de följande gångerna.

Du kan hämta dom utskrivna texterna från Smålands nations expedition.

Sö 30.10.2016 klo. 17.00 @ Smålands nation.
State and Nation: An Interview with Neil Davidson
https://viewpointmag.com/2016/04/25/state-and-nation-an-interview-with-neil-davidson/

Sö 13.11. klo 17.00 @ India Däck.

Comité invisible: De vill tvinga oss att regera, men din provokationer faller vi inte för
I boken Till våra vänner. Tankekraft Förlag, 2015.
På engelska: https://theanarchistlibrary.org/library/the-invisible-committe-to-our-friends#toc5

Sö 4.12 klo 17.00 @ India Däck.

Diana Mulinari: Kvinnor, genus och det nationella hemmet

11.12 18.12 klo 17.00 @ India Däck. OBS OBS! Ändrad tid!

Wendy Brown: Avtagande Suveränitet. Inhägnad demokrati. Ur boken: Inhägnade stater, avtagande suveränitet

Posted in Aktuellt | Tagged | Comments closed

In It to Win It! – Call to the Connecting European Struggles Conference. November 18-20, 2016, Malmö, Sweden.

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Europe as we know it has entered into a reactionary period. After the explosion of anti-austerity movements it appears that order reigns in Europe. Racist parties are on the rise, there are wars raging both in and outside of Europe, “left-wing” governments routinely impose austerity and borders close in country after country. Against this  many of the radical social movements of Europe have fought defensive battles, organised solidarity campaigns and opposed racist proposals and austerity measures. We believe that we must discuss how we struggle in this period of reaction to find a way out of it. We’re, after all, in it to win it – to not merely oppose but to create an entirely new world.  We are above all inspired by the Nuit Debout struggle in France and the Macedonian “colorful revolution” which are the main mass struggles in Europe today.  However, it is not just the big, dramatic fights that interest us. Many smaller struggles across the continent have also proven fruitful: antifascist campaigns smashing Nazi groups, feminist struggles gaining hegemony, improvements made for migrants, solidarity work with the struggle in Rojava and mass actions shutting down coal mines are just a few examples of the sort of localized struggles that can be succesful in specific places and times. We must learn from all these examples in order to and overcome reaction and ultimately also capitalism itself. For this reason we want to invite you to Malmö, Sweden for a weekend conference.  This is the third installment of the annual Connecting European Struggles conference. Earlier years we have begun an international debate and created common framework. This year we hope to become even bigger and better with more attending groups, countries and regions and more events in the schedule. We hope to focus more on small-group discussions and networking rather than lectures this year as we believe this will better facilitate these connections we are aiming for.  Does your group want to hold a talk, workshop, discussion, screen a film, host a meeting or hold another event in the conference? Please email us! You don’t need a fully-fledged idea right away. We also ask individuals and groups to spread this call and, when possible, translate it. We who are organizing it are both members of various groups as well as independent activists. If you live in the Malmö-Lund-Copenhagen area and want to participate in setting up the conference then please contact us.  /The organizing committee of the Connecting European Struggles-conference.   https://connectingeuropeanstruggles.tumblr.com email: cesconference@riseup.net

Posted in Aktuellt, English | Comments closed

En sjuk vård, del ett: vårdarbetets historia

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Inledning

I flera år har det pågått en kris i vården i Skåne. Det har skurits ner med hundratals miljoner på sjukhusen. Över tio personer har dött som direkt följd av platsbrister och stress vilket skapat undermålig vård. Patienterna lider och personalen går på knäna. Det har skrivits otaliga artiklar i ämnet, hållits demonstrationer och manifestationer, die-ins och direkta aktioner. Idag flyr arbetarna vården men organiserar även motstånd genom kollektiva uppsägningar. Det är denna sista kampform som framgångsrikt utmanat inte bara nedskärningspolitiken utan även den roll som sjuksköterskor blir tilldelade i kapitalismen som kvinnor och lönearbetare. Den här artikeln är skriven som en analys av dessa kamper inför de nationella vårdprotesterna den 4:e september som även vi deltar i. Det finns två delar av den, en historisk översikt och sedan en diskussion om management, exploatering och motstånd. Vissa av oss har tidigare varit aktiva i vårdkampen och som ett led i det även studerat en hel del forskning om vården. Vi har plockat upp fragment här och där genom diskussioner, att läsa facklitteratur, rapporter och andra sätt. Det vi märkt är att situationen kan vara mycket annorlunda från avdelning från avdelning och sjukhus för sjukhus så vi är väldigt glada för kommenterar och diskussioner om egna erfarenheter och åsikter så vi tillsammans kan göra motstånd bättre och skapa en bättre situation både i vården och i samhället i stort.

Read More »

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed

En sjuk vård, del två: utsugning och motstånd

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page

Utsugning och motstånd

 

Vårdkrisen har inneburit nedskärningar som gjort att arbetare har fått ta fler pass än de vill (då få eller inga nyanställningar sker), att avdelningar stängts eller slagits samman och att mer arbete måste ske på mindre tid. Att arbeta mer på mindre tid är alltid kapitalisternas mål då det innebär att exploateringen ökar, alltså att de får ut mer arbete på kortare tid ur en människa. Dock så går det som vi skrivit om ovan inte bara att jämföra taktförändringar från en fabrik till ett sjukhus. Nedskärningarna har inneburit elimineringen av mycket av omsorgsarbetet som helt enkelt inte utförs.

Read More »

Posted in Aktuellt, Analys | Comments closed