I slutet av juli for vi – ett gäng från Autonom Organisering & Framåt kamrater – gemensamt ner till Brunsbüttel i nordvästra Tyskland, för att delta i Ende Geländes massaktion.
Ende Geländes taktik är att storma och blockera transport- eller produktionsnoder med så mycket människor att polisen inte har något annat val än att låta folk gå dit de vill. Samtidigt låter man sig inte hindras av att polisen ställer sig ivägen, utan jobbar aktivt för att ta sig igenom och förbi polisblockader. Tillsammans med hundratals andra människor använde vårt finger sig av denna teknik för att i över 20 timmar blockera det enda tågspår som leder in till det lokala oljeraffinaderiet.
I vanlig ordning inspirerar Ende Gelände genom sin skala, organisation och tillgänglighet. Att låta tusentals människor – många utan tidigare erfarenheter – delta i en så militant storskalig aktion är det inte många andra som lyckas med. Den känsla av kollektiv makt och självbestämmande man som deltagare går iväg med är en viktig upplevelse man bär med sig länge, och även in i andra kamper.
Vad vi såg på EG var ett möte mellan en bredare miljörörelse och den radikala vänstern, där de två sidorna lyckas mötas och agera mot en gemensam fiende och med gemensamma medel. Här i sverige finns det fortfarande ett stort gap mellan dessa rörelser. Vår förhoppning och ambition är att, inspirerade av EG, förmå dessa rörelser att närma sig varandra. Vi måste våga samarbeta, vi måste hålla egna aktioner, delta i andras aktioner och visa den bredare miljörörelsen att det går (och krävs!) att pusha gränserna mot stat och kapital för att tvinga fram förändring! Detta är också vårat stora hopp om vi vill se den massaktionsform som finns i Tyskland förverkligas som kampmetod även här på hemmaplan.
I Sverige och hela Europa byggs och expanderas just nu infrastruktur för fossilgas. Att det är i detta tidigare stadie gör det svårt att hitta lika slående mål som de enorma kolgruvor som finns i västra Tyskland, men det gör det också lättare att påverka, och se till att vi aldrig kommer till det stadie att vi har sådan storskalig fossil energiproduktion. Utan dessa slående mål är det inte lika tydligt hur man faktiskt påverkar produktionen, något som märktes tydligt då vi blockerade ett tågspår utan att veta hur ofta tågen hade gått och hur mycket vi faktiskt blockerade. Att överkomma detta och kunna visualisera även fossilgas som det konkreta hot det är, är viktigt för att kunna hålla lika inspirerande aktioner mot fossilgas som de mot kol.
Nu när pandemin är mer under kontroll är det dags för oss att återinta gatorna! Det finns inga ursäkter; trots ett stort deltagarantal, särskilt om det skulle sättas i en svensk kontext, så gick det utmärkt att bo i lägret och genomföra aktionen – pandemin till trots – tack vare ordentlig förberedelse, tydlig information och hygiendisciplin.
Coronapandemin var inte den räddning för miljön som en del trodde den skulle vara, och nu när ekonomin på allvar kommer igång igen ser vi hur allt för stor mängd bidragspengar går till flygföretag och annan klimatvidrig verksamhet. Kapitalet har ingen som helst avsikt att sluta förstöra vår planet så länge som det finns pengar att tjäna, det är upp till oss att se till att det finns en jord kvar till framtida generationer. Tiden för denna kamp är nu. Vi ses på gatorna; i gruvorna; på tågrälsarna.