Om Logistik – kommentar till Kapitalets krigkonst

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this pageShare on Google+Digg thisShare on LinkedInPin on PinterestFlattr the authorShare on TumblrShare on VKBuffer this page
Vi har översatt en text av Theorie-Organisation-Praxis (TOP), en av grupperna i det tysk-österrikiska “...Ums Ganze!“-nätverket, “von der Kriegskunst des Kapitals (Kapitalets krigskonst) till svenska för att påbörja en diskussion om logistik och teknologi i den svenska radikala rörelsen. Den engelska versionen av TOP:s text hittar ni här. Vi har även översatt texten som en del av mobiliseringsarbetet till G20-mötet i Hamburg i juli. Att angripa logistiken genom att blockera Hamburgs hamn tror vi är en väg bortom toppmöteshoppandet som karakteriserade det tidiga 2000-talet och ett sätt att intervenera i en riktig materiell situation bortom symbolpolitik och politiska spektakel.
Vi hoppas att en diskussion om logistik kan vara en öppning för en nyorientering i den autonoma rörelsen såväl här som internationellt. Vi kommer att hålla ett antal öppna möten runtomkring i Sverige, t.ex under What’s Left Summer Camp, den 21/5:e under Kulturpolitiska Veckan på Smålands Nation i Lund och Danmark under Konferensen om modstanden mot G20 under senvåren och sommaren för att presentera och diskutera idéerna djupare. Vi hoppas ni kan besöka dessa möten eller kommentera diskussionen om logistik i text, helst i era grupper, för att fördjupa och utveckla den strategiska diskussionen i såväl Sverige som internationellt. 
Vår text lämpar sig bäst att läsas efter att ni har läst TOP:s text.

Vapen 

 
TOP argumenterar i sin text för att logistik har förändrat kapitalet i grunden, det har förskjutit arbetsprocessen från fabrikerna i centrumländerna vilket orsakat att den arbetarmakt som den traditionella arbetarrörelsen byggt upp urholkats. Detta är också fallet i Sverige. 
Vi har tidigare argumenterat att vi måste hitta vapen som passar den materiella situation som vi befinner oss i. Att angripa logistiken är ett sådant möjligt vapen.  Att finna riktiga materiella konsekvenser för kapitalet är det enda sättet vi kan bygga en framgångsrik social rörelse på. TOP skriver: “Logistik kan också störas medvetet, exempelvis genom blockader av leveranser. Det kan till och med störas av de, som de flesta av oss, inte vanligtvis arbetar i logistik men som direkt påverkas av det.” Logistik är både det som håller samman den moderna kapitalismen men också dess svaga punkt. Små stopp på en plats orsakar kedjereaktioner längs hela den geografiskt utspridda distributions- och produktionskedjan. 
De som tydligast använt liknande strategier är kamraterna i USA (vi tänker på #BlackLivesMatters blockader av motorvägar och 1 maj i Portland 2011) och i Frankrike (Under Lois Travaille-rörelsen men även tidigare såsom under rörelsen mot CPE 2006). Det är också när vi varit mobila, dynamiska och agerat vid transportnoder (oftast genom att vi befunnit oss vid viktiga vägar och korsningar av ren slump) som vi varit som mest effektiva under svenska antifascistiska mobiliseringar, såsom 2006-2007 i Salem eller vid vissa tidpunkter under blockaderna mot SD i Malmö 2010-2014. Det är när vi försökt agera mot välförberedda polisstyrkor som håller fasta positioner som vi misslyckats mest fatalt, exempelvis under senare tidpunkter under blockaderna mot SD eller demonstrationen i Lund mot SD:s partidagar. För att parafrasera Sun Tzu så måste vi vara där fienden är svag, undvika dennes förstärkta positioner och angripa den där den är svag. Vi måste vara flytande, mobila och inte bara vara besatta av en tid och en plats (som det gamla kära angreppet mot staketet som skyddar nazisterna). Vi måste förvandla tid och plats till en styrka snarare än vår svaghet. Att fokusera på logistik gör just detta. 
Bortom den rent taktiska dimensionen finns det också en djupare politisk dimension i att fokusera på logistiken. Vår roll som revolutionärer är alltid att spränga uppdelningar mellan människor, uppdelningar som de mellan kvinnor och män, arbetare på olika arbetsplatser eller mellan olika nationaliteter. Logistiken tillåter oss att komma bortom det lokala och lokalismen och, genom att logistiken är transnationell, länka människor över gränser. Logistik är alltså också konkret och materiellt, det är någonting som direkt påverkar världen omkring oss och som kan tillåta oss att komma bortom symbolpolitiken.

Logistik i Norden

I Sverige, och vi skulle gissa oss till att det gäller för hela Norden, så är logistik centralt för den typ av högteknologisk och global kapitalism som borgarklassen, inklusive den kapitalets vänster som representeras av framförallt Socialdemokraterna men även Vänsterpartiet och Miljöpartiet, försöker understödja som materiell strategi för att svenskt kapital ska konkurrera på världsmarknaden. De gamla industrierna såsom Volvo har i stor grad outsourcats, det som är kvar är framförallt specialiserade detaljarbeten. Vår egen stad, Lund, är ett mycket tydligt exempel på global logistik med koncentrationen av företag som Tetra Pak, Ericsson, Alfa Laval. Dessa har till viss grad outbildad arbetskraft som t.ex på sina lager, arbetskraft som är absolut nödvändig för produktionen pga. logistikens centrala roll, men dess centrala delar är högutbildade mellanskiktsgrupper såsom ingenjörer. 
Det finns samtidigt många intressanta kamper i andra delar av logistiken utanför själva produktionen. Vi tänker på tre saker: Hamnarbetarna i Göteborg, järnvägsstrejken i Skåne 2014 och de olika konflikter som funnits på Kastrups flygplats de senaste åren. Dessa tre grupper är heterogena och deras kamper handlar om olika saker och tyvärr har vi inte utrymme i att gå in på detaljer här. Deras kamper visar dock alla att dessa arbetargrupper har en viss makt att skapa ekonomisk skada, t.ex verkar det som att hela SAS omorganiserats för att kunna slå mot den framgångsrika kamp som förts av olika arbetargrupper på Kastrup. Det är också intressant nog också Hamnarbetarna men även i viss mån järnvägsarbetarna (vi vet inte något om hur det ser ut på Kastrup) som liknar klassisk arbetarrörelse mest, förmågan att kämpa framgångsrikt på grund av sin plats i produktionen skänker en viss historisk självförståelse och styrka som motiverar dem till att vara mer som klassiskt röda fackföreningar. 
Järnvägsstrejken och arbetsnedläggningarna på Kastrup visar samtidigt en annan del av problematiken, risken att alienera vissa delar av arbetarklassen genom aktioner som slår även mot dem. Detta har även paralleller i andra länder. I Finland så strejkade hamnarbetarna i nästan två veckor 2010 och mötte ett enormt hårt motstånd från arbetsköparnas sida.  Finlands Näringsliv EK målade propagandistiska bilder om ekonomisk kollaps och depression eftersom strejken påverkade hela “samhällsekonomin” (läs: kapitalismen) och påstods orsaka skador för över hundra miljoner euro varje strejkdag. När Londons metroarbetare strejkar så skriker också högern och arbetsköparna om hur fruktansvärt det är för resenärerna. Vi måste noggrant utforska de logistiska nätverk vi tänker intervenera i och försöka förhindra att råka slå mot andra delar av arbetarklassen i så hög grad det går. Detta har också en dimension som handlar om repression, aktioner inne på vissa delar av flygplatser kan t.ex. tolkas som terrorism. 

Textnära kommentarer

Det finns några delar av texten som vi tror behöver utvecklas mer. Texten i sig tar upp olika olyckor som kan orsaka stor skada för kapitalet. Vi tror också att vi måste förstå kapitalet i sig som något som ofta misslyckas, gör fel och förstör för sig själv. Ett exempel är Citytunneln i Malmö, ett projekt som kostade 8.5 miljarder SEK för att möjliggöra en tio minuters kortare pendling över sundet. Dessa pengar investerades för att minska överslagstiden av varor och personer och skapa en gemensam arbetsmarknad för Öresundsregionen. Det är alltså på ytan ett tydligt exempel på kapitalistisk rationalitet. Problemet är dock att konstanta nedskärningar i järnvägen sedan 1980-talet (en av grunderna till järnvägsstrejken 2014) har gjort det svenska järnvägsnätet svagt vilket, tillsammans med flaskhalsen med två enkelspår som byggts in i Citytunneln gjort att det är konstanta förseningar. Vidare så har (den nu lyfta) gränskontrollen mellan Sverige och Danmark gjort så att pendlingstiden mellan Sverige och Danmark minst dubblerats vilket gjort att hela den gemensamma arbetsmarknaden slagits sönder. Detta tycker vi visar något viktigt om hur irrationellt kapitalet kan vara och hur olika fraktioner av borgarklassen försöker stabilisera kapitalets motstridiga natur och att de ofta misslyckas. Sådana misslyckanden eller sammanbrott betyder dock inte att vi nödvändigtvis vinner.  
Oljans roll för logistiken är också av djup betydelse, utan (en relativt billig) olja skulle distributionskedjorna falla. Att säkra tillgång till olja eller andra fossila bränslen gör att stater dels för krig som i Irak, dels handlar med grupper som IS, dels ignorerar övergreppen i oljerika och samarbetsvilliga diktaturer som Saudiarabien. Miljöpolitiskt är det centrala exploatering av nya källor av fossila bränslen, fracking eller att helt enkelt exportera olja i stor mängd för statskassans skull såsom Norge som även går hänsynslöst vidare med Arktisk olja trots varningar om att det kommer att förvärra klimatförändringen. Utan exploatering av naturen och politisk/militär makt skulle inte logistikkedjorna fungera och den moderna kapitalismen med den. 
Med detta sagt så är vi djupt imponerade och inspirerade av TOP:s text. Vi hoppas ni också uppskattar den och att vi kan utveckla nya strategier och taktiker baserade på logistik. G20-mötet är för oss ett experiment kring hur detta kan fungera, vi hoppas vi ser er där sida vid sida med oss. Slutligen, stämmer vi in i det TOP skriver: arbetare och icke-arbetare världen över, förenen eder i kontralogistik!
This entry was posted in Analys. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.