Vårdförbundets manifestation i Malmö 1:a juni

I lördags tågade ca 500 mestadels vårdarbetare genom Malmös gator i en manifestation till stöd för den pågående fackliga kampen som framförallt handlar om arbetstiden inom vården.

Situationen inom vården är som de flesta vet fullständigt ohållbar där enskilda vårdarbetare tvingas till enorma uppoffringar i desperata försök att få till en värdig vård för patienterna. Allt detta medan regioner, riksdag och regering fortsätter att skära ner i vården. Dessa orimliga sparkrav kommer att göra en redan förfärlig situation ännu sämre.

Det är inte en slump att dessa problem drabbar just denna sektor. Tal efter tal på manifestationen tog upp hur drivkraften för de flesta vårdarbetare är just att vårda, att ta hand om patienter. Det är denna drivkraft som utnyttjats av arbetsköparna i årtionden. Det tar sig uttryck i press att ställa upp för kollegor när de är sjuka och hoppa in och ta extra arbetspass, eller stanna 15-20 minuter obetalt efter skiftets slut för att ta hand om någon eller att äta lunch ståendes medan man utför arbetsysslor som annars inte blir gjorda.

Kommunal, som organiserar bl.a. undersköterskor, varslade den 8:e apil i år om strejk men la sig snabbt. Det är en utveckling vi har sätt länge i svensk facklig kamp generellt, speciellt bland de större facken, och så även i vården. Gång på gång har fackförbunden accepterat dåliga bud och vaga löften. Under demonstrationen i lördags så var dock talen och känslan i demon en som vittnade om kampvillighet. Vi hoppas att det håller i sig.

Om inget förändras inleds stejk imorgon tisdag. En viktig stridsfråga är arbetstiderna – det är därmed en kamp som direkt berör det mest centrala i klasskampen: makten över tiden självt. För några år sedan skrev vi specifikt om just hur vägran av arbete i olika former är nyckeln till framgång i vårdkampen i relation till klass och kön. Vi är därmed glada att se hur kampen i vården utvecklas åt just detta håll, snarare än att hålla sig till propagandaarbete för att övertyga opinionen.

Det är just för att stridsåtgärderna är kostsamma för arbetsköparna som de om och om igen säger att stridsåtgärderna är samhällsfarliga, att de riskerar att döda eller skada patienter. Att deras egna nedskärningar har orsakat direkta dödsfall, och är anledningen till att en övertidsblockad kan ha en så stor påverkan, är det såklart tyst om. Därför är det viktigt att vi samlas på gatorna, för att visa att vi inte låter oss luras av SKR utan stöttar de strejkande. Det är viktigt att vi förstår att strejken inte bara handlar om specifika regleringar i avtal om hur och när en arbetare får jobba, utan att den är en kamp om arbetet och tiden och livet självt. Vårdkamp berör alltid frågor om livet, om att vårda, om vilket samhälle vi vill ha. Det är en kamp som direkt sammanför feminismen och klasskampen på ett så intensivt, direkt sätt. När vi samlas på gatorna visar vi att arbetsköparnas fulspel och lögner inte fungerar, vi arbetare stöttar varandra. Den fackliga kampens kämpaglöd, så vackert framförd av biotekniska analytiker, undersköterskor och specialistsköterskor på manifestationen i Malmö, yttrar direkt och tydligt klasskampens språk. Det är vi på golvet mot de där uppe, i en kamp om hur hela samhället ska se ut.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport från Eurovisionprotesterna

Detta är vår rapport från protesterna mot Eurovision i Malmö under några stökiga och intensiva dagar i maj. Denna rapport är dels en ögonvittnesskildring och dels en reflektion över hur dessa dagar gick och Palestinarörelsen i stort.

Först och främst så måste det uppmärksammas hur enormt mycket folk som deltog – det var de största demonstrationerna i Malmö på oerhört länge. Den senaste gången vi såg ett såhär stort antal människor på gatorna var under European Social Forum 2008 och förmodligen var detta mycket större. Tiotusentals deltog i demonstrationerna under torsdagen den 9e: och lördagen den 11:e. Svansen på demonstrationen hade inte lämnat Stortorget när fronten hade nått biblioteket efter att ha rundat Malmö opera vilket är ett avstånd på flera kilometer. Förutom dessa stora demonstrationer så var staden fylld av folk som var på gatorna för Palestinafrågan vilket märktes överallt och hela tiden. Därmed fick vi bevittna och delta i en fantastisk spontanitet och initiativtagande där Malmöbor vägrade acceptera den de facto polisockupation som staten påtvingat dem.

Det klaraste exempel på denna ockupation är Folkets park. Vanliga människor (“folket”) förvägrades inträde av en massiv polisarmé med taggtråd, barrikader och automatvapen. De som ville in, även i högst fredligt syfte, blev visiterade, nekade, i vissa fall omhändertagna, bortförda och överlag förnedrade. Vanliga människor fick stå åt sidan för staten och stadens ekonomiska intressen och ideologiska objektiv.

Vad gäller polisen så såg vi hur denna militariserades och i sin tur militariserade Malmö. Poliser bar automatvapen och maskering, krypskyttar satt på taken, drönare surrade i luften och nya övervakningsteknologier prövades – listan kan göras lång men tendensen är inte ny. Denna tendens bygger på tidigare utökning av polismakten omkring staden med ett fokus på rasifierade områden. Detta hänger ihop – den auktoritära, reaktionära och rasistiska regeringen riktar sin kontrollapparat mot alla som de ser som fiender – oavsett om detta är i Rosengård eller Ramallah – mot internationell solidaritet, miljökamp och arbetarklassens självständiga kamp. Staten är därmed utomordentligt bra på att få dessa kamper att hänga ihop, det måste också vi revolutionärer vara.

Utöver den faktiska polisen så var dess förlängda arm extremt närvarande under veckan. De arrangörer, demovakter eller meddemonstranter som alltid försöker lugna, tysta och de-eskalera. De som föser in folk på den bestämda demorutten, som inte tillåter en millimeters avvikelse från den av polisen sanktionerade planen. De som försöker pressa folk att inte maskera sig. De som ber alla att låta polisen göra sitt jobb för “de är bara här för att underlätta för oss” eller som tar på sig självutnämnda ledarroller för att skrika att polisen är våra vänner efter att de just pepparsprejat kamrater. Vi menar att detta är viktigt att adressera. Polisen lyckades redan från början med att vända protesterna till att bli självpolisande. Detta är polisens första strategi, en mjuk makt för att förleda rörelser att ge upp sina kampmöjligheter utan strid. Det är när den inte fungerar som de tar till våld. Men vems ärenden går de som faller in i detta och försöker förhindra direkt aktion? De blir en direkt förlängning av den svenska statens intressen av att stötta Israel.

På gatan kunde vi se hur vi inte är de enda som tycker såhär. Även om det var gott om småpoliser, så fanns bland massorna på gatorna en ännu större förståelse och intuition om att polisen inte är på vår sida. Mycket av vårt arbete på gatan dessa dagar blev därför att försöka organisera och stärka sådana tendenser och avvärja självpolisande, men det är också en svår situation när vi är organiserade i mindre vängrupper och inte har t.ex starka kollektiva block på gatan eller uttalade gemensamma politiska linjer som offentligt kan ta en politisk kamp mot självpolisandet. De här reflektionerna ska förstås lika mycket som en självkritik som ett konstaterande av vad som bör göras i framtiden. Det är i den kollektivt organiserade masskampen och massaktionen som de strategiska möjligheterna finns. I mindre, decentraliserade aktioner lyckas vi sällan att organisera effektiva interventioner. Detta borde vara den främsta lärdomen från dessa dagar i Malmö, som av såväl kamrater som media och polisen förutspåddes bli den mest militanta händelsen på åratal.

Självklart är att organisera stora demonstrationer bra och viktigt. På detta sätt var Eurovision-protesterna onekligen en stor framgång. Men när vi står mitt i kampen, särskilt för oerfarna kamrater som inte deltagit i masskamper innan, så måste vi komma ihåg våra tidigare erfarenheter och lärdomar, såsom från protesterna mot Irakkriget för 20 år sedan eller miljökampen som den var precis innan Covid. Dessa protester var också enorma men eftersom makten vägrade lyssna på de som protesterade, oavsett hur respektabelt dessa försökte framstå och uttrycka sina argument, så misslyckades de. Irak invaderades. Miljöförstöringen fortsätter. Vi måste se till att det inte går att bara ignorera rörelsen.

Ett minimalt exempel på detta kan man se om man jämför de “officiella” demonstrationerna på eftermiddagarna på torsdagen och lördagen med de mer spontana som följde. De spontana demonstrationerna valde att rikta in sig på mer påtagliga mål i form av “Eurovision Village” i Folkets Park på torsdagen och Malmö Arena på lördagen. Dessa protester var de enda som faktiskt hade potential att direkt påverka något, och på grund av detta möttes de av betydligt hårdare repression.

There is only one solution – Intifada, Revolution

Det pågår många viktiga och inspirerande försök med andra kampformer (t.ex. universitetsockupationerna som just nu breder ut sig såväl i Sverige som internationellt). I dessa finns den strategiska öppningen. Vårt mål som kommunister är att bygga på dessa, att utveckla de politiska tendenserna till en klarare socialistisk fråga – något som Palestinafrågan tidigare varit men vilket ofta tonas ner, glöms bort och fördunklas. Ibland sker detta av okunskap, ibland av felaktiga politiska linjer och ibland av reaktionärer. Låt oss därför fördjupa oss något i våra politiska ställningstaganden.

Kampen för att befria Palestina är en kamp som direkt berör ett större imperialistiskt system som bygger på koloniala strukturer. Israel är en del av ett maktblock som domineras av USA men som också inbegriper EU och Sverige. Israel är inte bara beroende militärt, politiskt, teknologiskt och ekonomiskt av dessa, utan är också en viktig exportör och innovatör av nya övervakningssystem och exporterar också sin egen inhemska reaktionära politik. Ett exempel på det senare är högerradikala och fascistiska rörelsers och partiers förkärlek till Israel inte för att de gillar detta land – eftersom de alla är grundmurat och djupt antisemitiska – utan för att stöd till Israel kan användas som ett slagträ i inhemska debatter om hotet från Islam och muslimer.

När vi säger befria Palestina så menar vi alltså inte att upprättandet av någon ny statsform är det slutgiltiga målet. Snarare är poängen kampen mot stat, kapital och imperialism. Vårt mål är ett samhälle där alla människor, oavsett trosbekännelse, sexuell läggning, kön, funktionsvariation eller bakgrund lever ett liv där “envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.” Vi väljer att kalla detta stats- och klasslösa samhälle för kommunismen.

Det är dessa politiska perspektiv vi måste hålla i huvudet när vi går på gatan, ockuperar universiteten, blockerar, agerar och när vi bemöter alla dessa småsnutar som tror att se respektabel ut kommer övertyga Ulf Kristersson eller Joe Biden att vara för den palestinska kampen. Anledningen till att dessa reaktionärer inte är pro-Palestina är inte på grund av att de inte har hört tillräckligt starka argument utan för att de är representanter för en kapitalistisk och imperialistisk maktordning. Att vara respektabel är därmed att avväpna sig själv. Låt oss jämföra med Oslo-avtalen där den palestinska ledningen i PLO avsade sig i princip all makt genom att avstå från den direkta kamp de fört mot den israeliska ockupationsmakten. Detta avtal ledde till situationen vi är i idag. Alternativet till denna respektabilitetspolitik är upproret, revolutionen, intifadan. Det är att inte vädja till makten att lyssna på en, utan att ta makten själva.

Vi vill tacka alla kämpande kamrater som gjort sitt bästa under och inför såväl dagarna i Malmö som i masskampen kring Palestinafrågan i stort. Vi hoppas på en större strategisk reflektion och debatt, och vi hoppas på att bygga relationer med de som delar våra perspektiv. Om ni är intresserade av att utveckla en sådan diskussion och rörelse, kontakta oss på autonomorganisering@riseup.net

Leve den globala intifadan – för kommunismen!

Autonom Organisering.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Strejken på Tesla – en uppdatering från solidaritetsarbetet

Strejken på Tesla i Sverige är inne på sin andra månad. Det är en strejk som nu dragit in stora delar av de fackliga organisationerna och som spritt sig över de nordiska gränserna, och en strejk som väckt internationell uppmärksamhet. Samtidigt har vänstern i hög grad varit frånvarande. Det här är en uppdatering om vad som hänt sedan vi skrev ett upprop om strejken vid dess start. Vår förhoppning är att orientera kamrater att förstå ungefär var vi är och för att underlätta ert deltagande i kampen.
Först några meningar om vad som skett mellan fackförbunden och Tesla. Ryktet säger att Elon Musk gett order till företaget att de inte får skriva under avtal oavsett vad. Det innebär att Tesla har försökt runda alla stridsåtgärder. De har tagit in strejkbrytare från framförallt Norge och Danmark. De har ansökt om “audiens” hos regeringen för att diskutera strejken, något som nekades till på grundval av att det skulle hota den svenska modellen men som också vittnar om hur lite Tesla förstår (eller vill vara en del av) den svenska samförståndspolitiken. IF Metall meddelade tidigt att de hade nog med pengar i strejkkassan för att strejka i hundratals år. Dock så är det endast kanske 50% av de anställda mekanikerna som strejkar, och flera riskerar uteslutning då de är fackligt anslutna men inte deltar. IF Metall har också höjt strejkersättningen till över lönenivån för att försöka få fler att ansluta sig, men vår upplevelse är att det inte finns en stark förankring på golvet. Det är såklart också ett resultat såväl av repression från Tesla, men det är också ett led i hur toppstyrt svensk fackföreningsrörelse är.
Nu till solidaritetsarbetet. Vi har besökt strejkvakter i Malmö 3-4 gånger. Nu senast skickade vi en något större delegation till Teslaverkstaden ute på Jägersro. Först och främst: stort tack till de som deltog! Vi har alltid fått ett varmt välkomnande av de lokala strejkvakterna. Även om IF Metall nationellt har, och är, ett av de mest liberala förbunden som exempelvis var en av våra huvudfiender i strejkrättskampen, så är gräsrötterna välvilliga och glada över solidariteten. När vi var där senast så hade de också besökts två gånger tidigare under dagen, först av en Hotell- och restaurangaktiv som gett kaffe på morgonen, och därefter av en privatperson som gett dem korv. Med andra ord, det finns en hel del bra stöd. 
Däremot så är vårt intryck att den lokala vänstern i Malmö/Skåne är något frånvarande från detta. Vi hoppas det ska förändras. Strejkvakterna är på plats under vardagar utanför Teslas verkstad på Boplatsgatan 2. Åk dit och uppvakta strejkvakterna. Gör aktioner. Visa solidaritet. Elon Musks Teslaföretag är en symbol för den moderna, högteknologiska kapitalismen, styrt av en allt mer fascistoid galning som försöker öka exploateringen av arbetarklassen världen över. Tesla är en del av den gröna kapitalismen som hävdar sig vara ren men bygger på exploatering av Lithium i t.ex. Bolivia  och därmed också kräver imperialistisk kontroll över denna resurs (något som fick Musk att skriva att “we’ll coup whoever we want!” på Twitter när USA:s inblandning i att störta regeringar i Bolivia uppmärksammades). Denna kamp drar också in nationella frågor, Almega, den värsta av arbetsköparföreningarna, har föreslagit att det är tvunget att förstöra strejkrätten än mer på grund av denna strejk. 
Det är värt att notera att vi är motståndare till samförståndspolitiken. Vi tillhör inte de som fetisherar LO, eller menar att kamper ägs av de som gjort sig till representanter för kamperna i fråga. Arbetarklassens gemensamma kamp hämmas av fackförbunden och socialdemokratins hegemoni. Men Teslastrejken öppnar dörren lite för att utvidga kampen, precis som Almega försöker göra från sitt håll. Strejken öppnar för att visa den makt som arbetare har: att de kan få hamnarna att stanna, verkstädernas maskiner att tystna och bilarna att sluta rulla. Det är där vi som revolutionärer måste verka. Bygga relationer, skapa motmakt och agera på de platser där facken inte vill eller kan agera för att försöka radikalisera, bryta upp samförståndet och angripa klassfienden. Därmed uppmanar vi alla kamrater att solidarisera sig med de strejkande arbetarna och delta i kampen. Är du osäker på hur du eller ditt sammanhang kan göra det eller vill göra det ihop med oss? Kontakta oss på autonomorganisering [at] riseup.net
Posted in Aktuellt | Comments closed

För Tesla-arbetarnas seger!

Idag har en historisk strejk utbrutit på alla Teslas verkstäder i Sverige med syfte att skriva kollektivavtal. Det är en strejk som sätter en av de ledande företagen i den moderna, högteknologiska kapitalismen mot arbetarklassen. Det är därför vi uppmanar alla kamrater att göra praktiskt solidaritetsarbete med strejken: uppvakta strejkvakter med kaffe och blommor, sprid information, ta stödbilder och framförallt hitta och omöjliggör de försök till strejkbryteri som tidningen Dagens Arbete visar att de försöker organisera. I tidigare strejker har t.ex  platsannonser spammats framgångsrikt och interna mejllistor för jobb publicerats. Dessutom försöker Tesla hota de strejkande: ju mer stöd vi ger dem desto bättre är det! 
I denna strejken verkar allting vi i Autonom Organisering praktiskt har kämpat kring de senaste åren komma samman. Från den mest avancerade, teknologiska delen av kapitalet och dess försök att utöka arbetarklassens utsugning, till den kamp mot grön kapitalism som vi deltagit i t.ex. i Take Concrete Action, mot nykolonial imperialism och i relation till den kamp för strejkrätt vi utkämpade i Strike Back-kampanjen. Alltså är Tesla som en manifestation av alla motsättningar i samhället och därmed en bra plats att intervenera, inte som en del av att upprätthålla den svenska modellens reformism, utan för att få konfliktlinjerna att explodera genom samhället i stort. 
Posted in Aktuellt | Comments closed

Call for international solidarity and action for the Tesla strike – For the Tesla workers victory!

Today a historical strike has erupted at Tesla’s factories in Sweden with the aim of signing a collective bargaining agreement. It is a strike that puts one of the leading companies of modern, high technological capitalism against the working class. That is why we call for all comrades internationally to make practical solidarity work with the strike! Please spread and disseminate information about the strike, protest at Tesla sites in your home cities, take solidarity pictures and attempt to identify pertinent information about scab work internationally. In Sweden, Tesla is attempting to organize wide-scale scabbing along with threats to workers. It is also not entirely unlikely that “contaminated work”, work which should be impossible due to striking, is one way or another routed to other places. 
In this strike everything that we, Autonom Organisering (translated to “Organising autonomously” or “Autonomous organization”) has struggled around the last few years seems to come together. From the most advanced, technological part of captal and its attempts to increase the explotation of workers, to the struggle against green capitalism we have participated in in for instance Take Concrete Action, against neocolonial imperialism and in relation to the struggle for the right to strike that we fought in the Strike Back campaign. That is to say, Tesla is a manifestation of all these contradictions in society and is therefore a good place to intervene, not as part of maintaining the reformism of the Swedish model but to make these lines of conflict explode throughout society. 
Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport: World Congress for Climate Justice

Dagarna 12-15 oktober reste vi till den första internationella upplagan av World Congress for Climate Justice i Milano.

Förutom medlemmar i Framåt kamrater och Autonom Organisering ingick ungdomsrörelsen Ta Tillbaka Framtiden i den svenska delegationen. Vi har fått tillfälle att fördjupa vår kontakt med det tyska nätverket …Ums Ganze och mött över 200 delegater från antikapitalistiska klimatgrupper och nätverk baserade i hela världen. Här följer en sammanfattning av vad vi sett och gjort!

Fredag

Defend Atlanta Forest and the Stop Cop City movement: ecological activism, repression and community mobilization in Georgia and the US

Vi fick höra direkt från två kamrater från Stop Cop City i Atlanta, ett fint sätt att inleda kongressen. Fokus låg på repression och dess utveckling. Även om det handlade om den Nordamerikanska kontexten så känndes lärdommarna obehagligt träffande även för oss i Europa och Sverige. En viktiga påminelse som skickades med oss var styrkan i nätverk av sjävlständiga grupper, en strategi som i Atlanta har gjort det möjligt att både mobilisera brett med olika metoder under samma paraoll men som även försvårat repressionen mot rörelsen tack vara dess flexiblitet, dyanmik och icke-hierarkiska strukturer.

Nothing is impossible – About Automotive Capitalism and Its End

Kamraterna från Antifa AK i Köln pratade om bilindustrin, maskulinitet och bilar, rörlighet och frihet. De har nyligen översatt sin broschyr till engelska och vi tog en bunt med oss hem till Sverige. Hör av dig om du vill ha ett ex, eller läs den online här: https://antifa-ak.org/wp-content/uploads/2023/10/On-the-imperial-dimension-of-automotive-capitalism.pdf

På kvällen deltog vi i en cirka 300 personer stark demonstration mot Milanos politikers önskan om att arrangera vinter-OS, ett destruktivt och klimatvidrigt projekt. Demonstrationen slutade i en kort blockad av huvudkontoret för projektets ledning.

Lördag

Social Ecology, Eco-Marxism, Green Anarchism Compared: Towards an Anticapitalist Synthesis

Paneldeltagaren från nätverket Common Ecologies hävdade att klimatrörelsen idag har en spontan ideologi, en slags “Kassandrism” (efter myten om Kassandra, som kan se in i framtiden, men ingen tror henne). En känsla av att se problemen och ha alla svaren, i opposition till ett sovande folk. Den här känslan måste vi bekämpa, hos oss själva och varandra, till förmån för en större och mer materialistisk förståelse för varför den stora majoriteten inte står på gatan och kräver klimaträttvisa. Panelisten från Ums Ganze i sin tur talade om “degrowth” och “kommunism” i samspel, om ett samhälle där (nerskalad) produktion och konsumtion är demokratiskt beslutad.

Agroecology and Food Sovereignty vs. Agribusiness and Deforestation: Farm Workers, Indigenous Peoples and Reactionary backlash. Intressanta perspektiv om jordbrukares roll lyftes under denna paroll. Här fanns även en mer direkt koppling till globala Syd än i de flesta andra programpunkterna, med aktivister från bland annat Mexico. För den oinsatte så var nog detta ett mycket upplysande samtal om matproduktion, ekologi och lantbrukets olika modeller. För den redan insatte så bjöds tyävrr inga nya insikter och kopplingen till resten av programmet försvann snabbt. Tyvärr, som så ofta när samtalet rör jordbruk, mark eller ursprungsbefolking så kryper essentialismen snabbt in. Med det sagt, bra intro till frågan samt bra att sätta detta tema på agendan.

Under rubriken Essential/Precarious Labor, Strike Wave, Great Resignation, Energy Inflation: The New Capital-Labor Force Field and Ecological Unionism talade fackliga aktivister från El Salvador och Polen om hur fackföreningar kan och måste driva klimatkamp. Översättningskomplikationer gjorde samtalet betydligt stolpigare och trögare än nödvändigt, båda panelisterna hade förmodligen fler och viktigare lärdomar än det lilla som lyckades kommuniceras.

Söndag

“PLENARY ASSEMBLY”

Fokusområden för assemblyt: “THE PLAN TO OVERTHROW FOSSIL CAPITALISM” och “CONSTITUTING THE RADICAL FACTION OF THE WORLD CLIMATE FRONT”.

Strukturen på plenary assemblyt bestod av en open mic som delegater kunde gå upp till och tala i max tre minuter under bevakning av en moderator. Moderatorn gjorde försök till att påminna om de två ovannämnda fokusen, men mer hade behövts än så för att hålla assemblyt på samma spår. En tavla där förslag antecknades hade kunnat hjälpa. Organsation av smågrupper inför assemblyt där redan föreslagna punkter kunde diskuteras hade säkert också underlättat. Förekomsten av någon sorts röstning på de förslagen som faktiskt togs upp kan antas va grundläggande, men här saknades det. Avsaknaden av tillräcklig struktur ledde till en förvirrad stämning och de som anlänt hoppfulla till assemblyt gick därifrån besvikna. Vi tror att bättre uppstyrning och förberedelser inför kommande assemblyn skulle leda till bättre förankrade beslut.

Sammanfatting och framåtblick 

Vi reser hem med blandade intryck. Det är alltid inspirerande att åka iväg och träffa kamrater. Mycket var väldigt bra uppstyrt, mycket var väldigt dåligt uppstyrt. Tillgången till lokaler, kulturhus och ockuperade utrymmen i Milano var överväldigande. Universitetet helt klart en kokande kittel av progressiv politik. Samtidigt verkade arrangörsgruppen måttligt intresserad av att se till att programpunkter höll tiden, att publikens frågor höll sig innanför temats ramar eller att ordet fördelades på ett sätt som hade kunnat kompensera den skeva representationen i många rum. Somliga arrangörer mer intresserade av sin egen personlighet eller vänskapen med inbjudna gäster, än kritiska samtal.

Många bra föreläsningar. Också tydligt att de dominerande tendenserna, rent ideologiskt, var en allmän miljö-tendens (tänk typ XR) och en kommunistisk/marxistisk. För det mesta utan några konflikter dem emellan. Från vänster så var den dominerande tendensen alltså uttalat kommunistisk utan omskrivningar eller förmildrande terminologi, vilket mottogs förvånansvärt bra, vilket känns stärkande för oss.

Kongressen kom såklart inte fram till något, vilket var tråkigt men förväntat. Hade arrangörerna förhoppningen om att alla närvarande delegater skulle enas runt en paroll eller aktion så borde kommunikationen före dagarna i Milano ha varit mycket tydligare. Den stora behållningen låg i att knyta och förstärka kontakter, framförallt med våra tyska kamrater i nätverket …Ums Ganze! samt med klimataktivister från UK, Italien och våra svenska bekanta i Ta Tillbaka Framtiden. Vi spred ordet om klimatnätverket Take Concrete Action (TCA), men mest i sociala sammanhang då det var svårt att tränga igenom bruset i programmet. Flera närvarande personer och organisationer har lovat att komma till Sverige för framtida klimataktioner, eller berättade att de var på plats på Gotland för den första versionen av TCA.

Vill du hänga med på nästa klimatkonferens, eller vara en liten pusselbit i en stor svensk klimatrörelse? Kontakta oss!

Posted in Aktuellt | Comments closed

Vi Anger Inte-klistermärke till jobbet

Vi har tryckt klistermärken för kampanjen “Vi anger inte” för att distribueras framförallt till arbetare i välfärden som berörs av angiverilagen, dvs. för socionomer, lärare, vårdpersonal, bibliotekarier, universitetspersonal, mfl. De är gjorda för att ha på jobbdatorn, i kontoret, på anslagstavlan i fikarummet och såklart även på lykstolpen utanför. Klistermärkena har ingen organisationslogga eller dylikt.

Vi behöver nu er hjälp att distribuera dem. De finns att hämta på India Däck bokcafé och inom kort Amalthea i Malmö om ni vill hämta dem på plats. Mejla oss annars på autonomorganisering@riseup.net med postadress så skickar vi några till hem till er, eller till ert bokcafé, er fack-klubb eller annan organisation. Låt oss bygga en stark antirasistisk och antifascistisk arbetsplatsrörelse!

 

Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport från Vi Anger Inte-demonstration i Malmö 24/9

Malmö 24/9 2023
Som en reaktion på att regeringen valt att gå vidare med utredningen gällande  den såkallade angiverilagen så samlade ett antal organisationer i Malmö till demonstration på Stortorget idag. Uppslutningen till demonstrationen var stor, cirka 3000 deltog enligt diverse tidningar, vilket gör detta till den största demonstrationen i Malmö på länge! 
På plats fanns en del bokbord, grupper delade ut flygblad och flaggor vajades från en rad olika grupper och organisationer. En sambaorkester spelade, en göteborgsk artist bjöd på livemusik och tal hölls från diverse organisationer, politiska grupper samt  från olika arbetsgrupper inom socialt arbete, vård och omsorg, skola och bibliotek etc. 
Många av talen var bra och slagkraftiga, en del innehöll aningen långrandiga personliga anekdoter och en del var svåra att höra. Men framförallt var de väldigt många. Så tyvärr, men som  ofta vid stillastående demonstrationer som är planerade att pågå i två timmar och nästan enbart består av tal så tappar man glöden och fokuset efter en stund.
 Vi önskar att arrangörerna hade tagit till vara på det stora intresset och engagemanget och organiserat en gående demonstration. I den värld vi lever i just nu, där en lag som angiverilagen plötsligt ses som ett rumsrent förslag, så blir politisk organisering viktigare än någonsin. Nu räcker det mindre än någonsin med att bara vara medveten om den fascistiska och rasistiska politik som förs av regeringen och då och då gå på större manifestationer och demonstrationer. Medvetenhet utan organisering leder ingenstans och i en gående demonstration hade kampandan och glöden blivit starkare, och vi alla deltagare hade fått känna att vi gör den här demonstrationen tillsammans, att vi tillsammans rör oss framåt i kampen mot vår facistiska och rasistiska regering, vilket också förhoppningsvis hade kunnat inspirera fler till att organisera sig! 
Posted in Aktuellt | Comments closed

Rapport från global klimatstrejk 15/09/23

Som ett led i en nationell aktionsvecka för klimatet så samlade ett antal miljö- och civilsamhälleorganisationer i Lund till en demonstration för klimatet. Cirka 300 personer deltog, vilket gjorde detta till den största demonstrationen på minst sex månader i staden. Även vi var på plats och delade flygblad och våra klistermärken på temat “Kapitalismen förstör klimatet” vilket fick ett mycket bra mottagande, samt satte upp affischer inför Ende Gelände nästa helg i Tyskland.

På plats fanns olika bokbord, flygblad delades ut från olika grupper och musik spelades av den vänsterorienterade blåsorkestern Röda Kapellet. Diverse tal hölls där vi framförallt noterade med glädje sammanvävandet av miljörörelsen och iranska/kurdiska rörelser där aktivister från denna rörelse deltog under parollen “Kvinna – Liv – Frihet.”

Vi deltog för att den senaste tidens eskalerande klimatkatastrofer visar tydligt en sak, att kapitalism och en hållbar planet inte går att förena. Klimatpolitik förblir populärt, men problemet är att det parlamentariska systemet som delar av klimatrörelsen försöker appellera till i grunden representerar den härskande klassens kortsiktiga vinstintressen. Därmed är ett antistatligt och antikapitalistiskt perspektiv i klimatrörelsen så viktigt. Medan vi närmar oss en situation med en värld som inte går att leva i så är liberal politik bokstavligen livsfarligt då den binder oss vid legalism, parlamentarisk politik och till kapitalistiska pseudolösningar i form av ny teknologi eller mindre reformer.

Vi uppmanar också fler kamrater att delta i klimatprotester och rörelser såsom denna aktionsvecka för att sprida antikapitalistiska perspektiv och praktiker. Till syvende och sist så är valet mellan livet eller profiten, mellan ett klasslöst samhälle där vi kan omorganisera produktionen till att vara hållbar eller en död planet.

Posted in Aktuellt | Comments closed

Reserapport från Reclaim the Change

In English below.

Klimafældens läger, eller Reclaim the Change som lägret hette i år, hölls mellan den 22-29:e juni i Århus, Danmark med ca. 150 deltagare. Det var ett utmärkt tillfälle för aktivister i miljörörelsen att lära sig radikala strategier och metoder för hållbar aktivism såsom gedigen säkerhetskultur.  Genom workshops fyllda med kunskapsutbyte och diskussion eller skill sharing-tillfällen utforskades ämnen som förbereder deltagarna för att aktivt förändra samhället bort från kapitalismen och istället till ett av omsorg, gemenskap och rättvisa“. Även vi deltog med en programpunkt tillsammans med en kamrat från Revolutionare Antifascister som berörde strategi i miljörörelsen samt repression mot densamma. Vi betonde där behovet av antikapitalistiska perspektiv, massaktioner och förberedelse på en ökad repression mot miljöaktivister i hela Norden. 

Lägret var väl genomtänkt och organiserat, maten riktigt god och sällskapet också! Rent praktiskt så hölls lägret precis i utkanten av Århus på ett festivalområde vilket underlättade all logistik. Varje dag inleddes med ett morgonmöte där dagens arbete fördelades och organiserades och därefter följde ett antal punkter vilka var både förplanerade såväl som spontant utlysta. Dessa berörde allt från hur en bils motor fungerar till klättring för aktivister och större strategiska debatter. 

En av de stora temana för lägret var antikolonialism. Det fanns förståelse för vikten av att analysera miljöförstörelse i kombination med andra maktstrukturer. Intressant var samtalen om kolonialism och rasism då målet var att bättre förstå dessa strukturer vi alla utsätts för, hur de styr våra mellanmänskliga och sociala relationer samt hur detta leder till naturens exploatering. 

Dessa samtalen fördes utan att använda de analytiska verktyg och metoder som maktmedel för att dominera och för att istället lära oss att navigera i komplexiteten av våra betingelser. Samtalen, exempelvis om klass, skulle kunna ha utgått tydligare utifrån teoretiska grunder. På så vis skulle deltagarna enklare kunna fortsätta i läroprocessen och söka kunskap efter de intressanta men tillfälliga diskussionerna. För deltagarna som använde sig av det gemensamt skapade biblioteket möjliggjordes nog sådan inspiration. 

Vi var imponerade av lägrets (själv)organisering och tar med oss många lärdomar från det. Vi är också glada över att se att radikala perspektiv bortom liberalismen i miljörörelsen har blomstrat även i vårt grannland. Vi ser fram mot att bygga en gemensamt, revolutionär miljörörelse i Norden, mot kolonialism, kapitalism, stat och patriarkat.

Autonom  Organisering 

 

Klimafælden’s camp, or Reclaim the Change as the camp was called this year, was held between June 22-29 in Aarhus, Denmark with approx. 150 participants. It was an excellent opportunity for activists in the environmental movement to learn radical strategies and sustainable strategies such as solid security culture. We participated with a couple of program items. Through workshops filled with knowledge exchange and discussion or skill sharing opportunities, topics were explored that prepare participants to actively change society away from capitalism and instead into one of “care, community and justice”. 
 
The camp was well thought out and organized, the food really good as well as the company too! The camp was held just on the outskirts of Aarhus on a festival ground. Each day began with a morning plenary where the day’s work was distributed and organized and then followed a number of points which were both pre-planned as well as spontaneously organized and announced. These touched on everything from how a car’s engine works to climbing for activists and larger strategic debates. 
One of the major themes of the camp was anti-colonialism. There was an understanding of the importance of analysing environmental destruction in combination with other power structures. The conversations about colonialism and white supremacy culture were interesting as the aim was to better understand these structures, which we are all exposed to, how they govern our interpersonal and social relationships and how this leads to the exploitation of nature. 
 
These conversations were conducted without using the analytical tools and methods as means of power to dominate, and instead to learn to navigate the complexity of our conditions. The conversations, for example about class, could have been more clearly based on theoretical foundations. In this way the participants could more easily continue in the learning process and seek knowledge after the interesting but occasional discussions ended. For the participants who used the jointly created library, such inspiration was probably made possible. 
 
We ourselves, together with a comrade from Revolutionare Antifascist, arranged a program item that touched on strategy in the environmental movement and repression against it. We emphasized the need for anti-capitalist perspectives, mass actions and preparation for increased repression against environmental activists throughout the Nordic region. 
 
We were impressed by the (self)-organization of the camp and take many lessons from it. We are also happy to see that radical perspectives beyond liberalism in the environmental movement have flourished in our neighbouring country as well. We look forward to building a joint, revolutionary environmental movement in the Nordic region, against colonialism, capitalism, the state and patriarchy. 
 
 
Posted in Aktuellt | Comments closed