Angående polisinträngningar i utomparlamentariska aktioner 

 
Den här texten handlar om hur vi ska möjliggöra ett försvar av våra manifestationer på gatan. Vi ser den som en större diskussion om hur vi ska bedriva och möjliggöra utomparlamentarisk gautpolitik. Kort sagt har polisens strategi, som en del av Särskild Polistaktik (SPT), allt mer framgångsrikt splittrat vår kollektivitet i gaturummet. Denna text syftar också till att diskutera möjliggörandet av ett försvar av denna kollektivitet i ljuset av polisens offensiv. Denna text diskuterar dock inte mer offensiva taktiker, men kan användas som ett led i att möjliggöra en bred uppsättning motståndshandlingar. Den ska förstås som ett led i kollektiv självkritik som självklart också berör Autonom Organiserings egen verksamhet. 

Polisens punktinsatser har blivit allt mer aggressiva och effektiva.

Vid AFS-manifestationen i Malmö 2019-05-20 lyckades polisen röra sig fritt i vår demonstration. Detta gjorde det extremt enkelt för polisen att genomföra omhändertaganden och frihetsberövanden mot enskilda  aktivister samt förhindrade en effektiv störning av fascistmanifestationen.  
Polisen agerade på ett liknande sätt i Stockholm under Strike Back-manifestationen i Stockholm den 11/5 2019, även om motståndet där försvårade och även omöjliggjorde gripanden. 
Dessa händelser är inte isolerade, men en del av en utveckling där polisen allt mer obehindrat lyckats störa vår gatupolitik. Denna utveckling har skapat farliga situationer där polisens generella inkompetens leder till att de känner sig hotade och trängda, vilket riskerar att de eskalerar situationen vidare. Det tydligaste exemplen på detta är Strike Back i Sthlm den 11:e maj, men även demonstrationen mot Svenskarnas Parti i Limhamn 2014. 
Det verkar som att denna senaste utveckling hänger ihop med eskaleringen mot fotbollsgrupperingar där polisen har genomfört regelrätta angrepp mot dessa med bengalbränning som ursäkt. Just bengaler verkar ha varit ursäkten för omhändertaganden under både Strike Back och 1 maj i Malmö 2019 och 2018. 

Vi måste skapa gränser mellan oss och polisen. 

Ett mer radikalt (men mycket effektivt) exempel på att skapa gränser, från Ockupationsfestivalen 2009.
Genom några enkla metoder kan vi försvåra för polisen att godtyckligt omhänderta och frihetsberöva kamrater. Vi har tidigare varit skickligare på att skapa gränser mellan polisens och våra egna led. Vi menar att vi måste återskapa en del av denna motståndsrepertoar, och ett led i att göra detta är att initiera denna diskussion. 
1: Vi måste avgränsa polisens försök att splittra oss genom att skapa tydliga gränser mot dem. Detta kan innebära att bilda kedjor runtom våra demonstrationer, eller använda banderoller som ’boxar in’ oss. 
2: Vängrupper. Vi måste sprida vängruppsorganiseringen till allt fler. Vängruppen är kärnan i vår gatustrategi. Som det är nu så har vi ofta en relativt god koll internt i varje vängrupp, men de är sällan sammanlänkade och har sällan konkreta uppgifter i en större strategi. 
3: Rörelse. När vi är stillastående, exempelvis som under AfS, så har polisen alla möjligheter att punktmarkera, isolera och bryta loss kamrater och sprida oro. När vi rör på oss, som t.ex. under Swedish Defence League-aktionen 2013 i Malmö, så behåller vi initiativet och polisens förmåga att inkräkta i våra strukturer minskar oerhört. Polisen har sedan flera år tillbaka bemästrat scenariot ”fascister på Storget” i Malmö, liksom liknande situationer i resten av landet. Vi behöver därmed ändra spelplanen vi spelar på, inte bara förbättra sättet vi spelar spelet (vilket det ska notas att det är det denna text i hög grad handlar om). 
4: Ett mer effektivt Solidaritetsgruppsarbete som offentliggörs till alla deltagare. 
5: Dedikerade förmöten. Det är praxis i många europeiska länder att alla vängrupper och strukturer samlas innan demonstrationer och gå igenom situationen, diskutera roller och potentiella hot. Vi bör skapa dylika länkar mellan våra olika vängrupper och organisationer för att förbättra vår kollektiva styrka på gatan. Alla förmöten inför demonstrationer bör diskutera försvar mot eventuellt polisrepression, vår egen blindhet inför detta är en stor del i att skapa framtida problem.  
Vi vet att polisen oavsett av hur vi hanterar kommer att försöka försvåra, störa och anfalla våra demonstrationer och aktioner oavsett vad vi gör. Vi har dessutom sett tendenser att ju mer passivt och oorganiserat vi har agerat desto aggressivare har polisen paradoxalt nog agerat. 
Vi ser gärna fler inlägg i denna diskussion, vare sig i offentliga forum eller rörelseinterna. 
Autonom Organisering, 
Juni 2019. 
 
This entry was posted in Aktuellt, Analys. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.