Varje dag kämpar vi för det klasslösa samhället, för slut på rasismen och sexismen, kriget och fascismen, för social befrielse. De senaste två åren har vi levt under pandemi, det har varit omskakande och förödande. Vi har sett hur överklassen och teknokrater skyller på vad de kallar objektiv vetenskap för att legitimera hur de vill att samhället ska svara på pandemin.
Samtidigt ser vi hur när exploateringen ökar i gig-ekonomin, sjukvården kollapsar, klassamhället väljer vem som ska dö, snutar skjuter vilt mot ungdomar och att våra gemenskaper förbjuds. Trots den enorma press detta sätter på oss bryter vi inte ihop, nu bryter vi ut i en aldrig tidigare skådad ilska. Två år av pandemi, 500 år av kapitalism, vi vet att det inte är över än. Under våren har vi varit tillbaka på gatorna, träffat kamrater, demonstrerat, återigen fått vittring på ett liv efter pandemin, efter kapitalismen. Vi har varit uttråkade, deprimerade, hungriga och trötta. Nu är vi tillbaka – argare och mer övertygade än någonsin.
I år är det valår i Sverige och politikerna har börjat sprida valfläsk. Vi gör inte våra val vart fjärde år, för att få några extra smulor. Vi vet att de småpengar politkerna kastar runt omkring sig är för att rädda sitt eget skinn. Var finns dessa extra resurser när sjukvården behöver dem? Varför görs inget åt klimatkatastrofen? Varför finns det helt plötsligt obegränsade resureser till att rusta upp militären? Vi vet att politikerna aldrig kommer finnas där för att lösa de problem som vi står inför. Sossarna säger sig vilja “vända på varenda sten för att bli av med samhällsproblemen”. Vi är villiga att vända på varenda gatsten för att bli av med sossarna.
Vi minns att de senaste åren har politikerna snarare skapat än löst problem, gett pandemistöd till kapitalägarna och fossilindustrin, fortsatt försämra arbetsrätten och LAS, gett tillstånd till ökad gruvbrytning och kolonialism i Sapmi och hetsat på att skjuta fler människor i förorter. Listan kan göras lång.
Staten finns där för att upprätthålla klassamhället. För att skapa ett socialistiskt samhälle måste vi krossa staten, inte välja färg på smulorna vart fjärde år. Vi vägrar äta oss mätta på smulor, eller ens hela kakan – vi vill ha hela bageriet. Vi vill ha en total omfördelning av världens makt och resurser. Vi behöver en revolution nu.