För det klasslösa samhället

Nästa attack på arbetarklassen är i rullning, attacken mot arbetsrätten. Vi har tidigare sett hur strejkrätten inskränkts. Allt detta är ytligt sett en del av januariavtalet mellan socialdemokraterna och liberalerna och centerpartiet men framförallt ett solklart tecken på den klasskamp där det kapitalistiska systemet ständigt angriper den lönearbetande klassen, vår klass. 

Lärdomar från strejkrättskampen

Vi är arbetare

Krossa den svenska modellen 

I Sverige har hänt mycket inom vården sedan Corona-pandemin tog fart. Belastning för sjukvårdpersonal har ökat dramatiskt, personal har tvingats att jobba utan riktig skyddutrystning och det märks ett tilltagande missnöje bland vårdarbetare. Men en förbättring av situationen är inte i sikt just nu.

Fraförallt så är det många sjuksköterskor som är nu beredda att kräva mer lön och att ta striden med arbetsköpare, kommun, landsting eller Folkhälsomyndigheten (FHM) för att förbättra sin arbetsmiljö. Vi har tidigare gjort några mindre aktioner i relation till vårdarbete, kapitalism och Covid-epedemin och vi tror fortfarande det finns stor potential i vården som är en väldigt specifik arena för klasskamp Sannolikt kommer klasskampen under det kommande året ske till en stor del inom vården, det finns också mycket stöd i befolkningen för sjukvårdpersonalens krav.

Men hur kan de stödjas och transformeras i en mer systemisk kamp mot kapitalismen? Vad kan vi som vänstern göra för det? Den följande texten ska ge en kort överblick över vilka organisationer/grupper som finns online och hur deras potential ser ut.

Read More »

Förord

Följande manifest är skrivet av Svartskallebrigaden. Svartskallebrigaden var en radikal invandrarseparatistisk grupp som var aktiv runt millennieskiftet i Stockholm och Göteborg. Gruppen använde direkt aktion för att bedriva antirasistisk kamp. Organisationen var platt strukturerad, arbetade kollektivt och hade sin bas i förorten. De anordnade bland annat torgmöten, demonstrationer och stödfester. Vidare organiserade de sig specifikt emot snut- och väktarvåld och poängterade att snuten och samhället behandlar vita och icke-vita olika.

Svartskallebrigadens manifest och politiska arbete är minst lika relevant idag som det var när det skrevs för 20 år sedan. Rasifierade missgynnas fortfarande i samhället, inte minst genom att de utsätts för grövre våld än vita. Black Lives Matter har dragit dessa frågor till ytan ännu en gång, och rörelsen sprider sig världen över då snuten i grunden är likadan oavsett var den finns. I och med detta blir Svartskallebrigaden, och alla deras föregångare, viktiga att komma ihåg och att bygga vidare på. Precis som förr utsätter staten, genom snut, väktare och andra institutioner, systematiskt rasifierade för våld.

Vi återpublicerar denna text för att inspirera dig som nu är ute på gator och torg och kämpar för ett bättre samhälle: Kämpa! Organisera dig! Gå med i en lokal grupp eller organisera en ny, och för vidare kampen!

Autonom Organisering
autonomorganisering.org
autonomorganisering@riseup.net

SVARTSKALLEBRIGADEN -VILKA ÄR DOM?

svartskallebrigaden@hotmail.com

Vi vill stoppa rasistisk propaganda

Att ha tillgång till media är att kunna forma människors uppfattning om verkligheten. Vi har ingen möjlighet att uttala oss i media annat än för att förneka att vi har problem, berätta om alternativa matkulturer eller sjunga, skratta och sjunga. De svenskar som har de största fördomar om invandrare är oftast de vars erfarenheter om invandrare enbart kommer genom media, de som bor i villaförorter snarare än betongförorter. Medias vinkling av samhället blir i debatten “sanningen”. I debatten just nu är sanningen till exempel att invandrarkillar är brottslingar som våldtar svenska tjejer och snor mobiltelefoner från svenska killar. Media har gjort patriarkala problem och klassproblem till invandrarproblem.

I media är synen på vad som har nyhetsvärde rakt igenom rasistisk. När massmedia hösten 1999 drog igång en kampanj mot nazister var det för att högerextremister attackerat stat, journalister och fack, inte invandrare, och för att avleda de massprotester arbetare genomfört efter mordet på Björn Söderberg. Vid katastrofer runtom i världen rapporterar media på ett rasistiskt sätt som säger att vita liv är värda mer än tio gånger en svartskalles liv. Det finns ingen förståelse för att anhöriga som drabbats vid jordbävningar, översvämningar, flygplanskrascher etc inte behöver vara blonda svenskar för att sörja. Olyckor i västvärlden är alltid mer angelägna för media än de i övriga världen. Västimperialismens roll i konflikter i “tredje världen” undanhålls och de krig som pågår där förklaras som om de vore lokala seder.

Vi tänker ta vår plats

Vi svartskallar diskriminieras inte bara på arbetsmarknaden utan också på bostadsmarkanden för att vi har “fel” efternamn. Vi drabbas hårt av nedskärningarna i våra kommuner. Samma politiker som pekar ut rasister som hot mot demokratin privatiserar och lägger ner möteslokaler. Vi utestängs ofta från krogar och klubbar. Denna statliga rasism har omdöpts till integrationsproblem vilket gör att vi pekas ut som ansvariga. Den svenska staten bestämmer om våra familjer får bo tillsammans eller ska splittras. Som flyktingar har vi inte rätt att gifta oss utan att övervakas och kontrolleras. Vi ska ha samma chans som svenskar att välja var och med vilka vi vill bo. Ger de oss ingen plats i samhället får vi själva ta den!

Vi slåss för frihet

“Invandrarkulturer” pekas ut som mer sexistiska och kvinnofientliga än “svensk kultur”. Sexism hos oss killar med invandrarbakgrund ses som kulturbundet medan det hos en svensk kille ses som ett individuellt problem. Att han som individ har problem med sin kvinnosyn och att svensk kultur är oskyldig. Att svenska män reser på sexresor utomlands och förnedrar kvinnor eller att de skaffar sig utländska fruar som underordnade anses inte tillhöra svensk kultur. I Sverige liksom i övriga världen diskrimineras kvinnor på grund av sitt kön. Detta är ett patriarkalt problem, inte unikt för Sverige och inte ett invandrarproblem.

I Sverige översköljs vi med vita skönhetsideal som lär oss hur vi ska se ut. Det ljusa står för det vackra och oskuldsfulla medan vi mörka får representera skurkarna. Det mörka exotiseras och sexualiseras. Vi kvinnor och tjejer med invandrarbakgrund drabbas av sexism precis som svenska tjejer utöver den rasism vi utsätts för. Rasism som i många fall leder till att vi som utsätts för mäns övergrepp tvingas tiga om det för att inte riskera att skickas ut från Sverige om vi saknar uppehållstillstånd.

Våldtäkt är inget invandrarproblem utan ett manligt problem. Det är män, inte svartskallar som våldtar.

Våldtäkt är en av de vanligaste förekommande formen av tortyr som kvinnor utsätts för. Dessutom tvingas vi som flyktingkvinnor vittna om övergrepp som ofta begåtts av ett lands polis och militär, till svenska män i uniformer

Många kulturer utpekas som homofobiska samtidigt som svensk asylrätt inte ger oss homosexuella som flyr undan dödshot rätt att söka skydd här. Ingen människa ska förtryckas, vare sig på grund av sitt kön, sin sexualitet, sitt ursprung eller sin klass. Vi ska ha en självklar rätt till allt det som formar vår identitet så att vi kan växa i frihet.

Vi tänker vara dom vi är

I debatten om integration främhävs vikten av att vi invandrare lär oss svenska och att vi ska “ta seden dit vi kommer” för att accepteras som fullvärdiga medborgare. I praktiken betyder talet om integration i själva verket assimilation, det vill säga att vi ska bli så svenska som möjligt. Majoriteten av oss som kommit till Sverige under de senaste trettio åren har inte rest hit av fri vilja utan tvingats fly undan våld eller hot om våld. Vi har inte kommit hit för att bli svenskar. Oavsett varför vi är ska vi alla ha rätt till en utbildning som inte genomsyras av ett europa-centrerat och rasistiskt perspektiv. Vi har rätt till att prata det språk som vi identifierar oss med och uttrycker oss bäst på. Våra kunskaper ska tas tillvara på i skola och på arbetsmarknaden, på samma sätt som svenskars och andra västerlänningars. Att tala språket i det land man lever i är det få som vill avstå från men det får aldrig innebära att vi tvingas välja bort vårt modersmål eller andra delar av vår identitet.

Vi är anti-kapitalister

Svenska arbetsförmedlingar och arbetsgivare har stora fördomar mot oss svartskallar. Bland vissa av våra afrikanska invandrargrupper är arbetslösheten över 50%. Trots det pekas vi ut som de som stjäl arbetena. Vi som går SFI-utbildning (Svenska för invandrare) får inte anmäla oss till arbetsförmedlingen under tiden vi studerar. Osvenskheten blir ett sätt att administrera ut oss från arbetsmarknaden. Det är inte vi som äger industrier som vi kan lägga ner. Vi beslutar inte om nedskärningar i den offentliga sektorn. Den svenska kapitalismen och dess stat vill öka sina vinster och minska sina omkostnader, dels genom att avskeda personal, dels genom att pressa löner med arbetslöshet som hot. Att då peka ut oss som syndabockar är tacksamt. Om vi är så kallade illegala invandrare har vi minimala möjligheter att försörja oss och ingen möjlighet att organisera oss fackligt. Ingen människa är illegal. Kampen mot rasismen är en del av klasskampen.

Vi är anti-imperalister

Sverige är ett imperialistiskt land som gynnas av de orättvisa handelsvillkor som råder mellan industrivärlden och den så kallade tredje världen. I den industrialiserade världen konsumeras varor för miljardbelopp som importerats till underpriser. Sverige säljer vapen till krigsdrabbade länder. Sverige försvarar den imperialistiska världsordningen för att behålla sin position i världsekonomin. Folks dåliga samvete dämpas genom biståndsbidrag. Vi får lära oss att Sverige är ett generöst och solidariskt land.

När det blir konflikter i ett område sätter Sverige in ett visumtvång för oss som är på flykt. Imperialismen är ett rasistiskt system. Idag råder samma rasistiska asyllagar som på 40-talet. Samma politiker som vill undervisa ungdomar om förintelse skickar flyktingar till tortyr och förförjelse.

Vi kräver frihet! Vi kräver vår rätt att leva våra liv fria från diskriminering, rasism, hot, förföljelse, trakasserier, förmynderi och kränkningar. Vi kräver vår fulla möjlighet att själva bestämma över våra liv och öden. Den friheten tänker vi ta, med alla nödvändiga medel!

Vi är anti-fascister

Hets mot oss invandrare bedrivs idag i alla nynazistiska/fascistiska organisationers propaganda runt om i Europa. Kärnan i deras ideologi är att andra “raser” och kulturer är mindre värda, bör köras ut ur landet, misshandlas eller utrotas. Trots det beskriver aldrig media nazisters och fascisters våld mot oss som politiskt motiverade. Istället får vi höra att det är gäng- och ungdomsbråk. Kampen mot fascism kan inte föras av en rasistisk stats ordningsmakt. Vi har all rätt att försvara oss och slå tillbaka mot rasistisk våld utan att kriminaliseras. Vi vet väl vad fascism och nazism är, det är inga nya företeelser. Vi har inte tid att vänta på att svenskar inser allvaret. Vi måste själva organisera oss i kampen mot fascism och nazism!

Vi är svartskallar

Svartskallebrigaden är en mångkulturell antirasistisk organisation. Vi organiserar oss invandrarseparatistiskt vilket innebär att det på våra interna möten bara deltar folk med någon form av invandrarbakgrund. Svartskalle är ett skällsord i Sverige. När vi i svartskallebrigande pratar om svartskallar menar vi alla vi som utsätts för diskriminering på grund av vårt ursprung, vår kultur eller vår hudfärg. Med svartskallar menar vi också människor med kraft och förmåga att förändra den orättvisa situationen.

I Sverige klumpas vi ihop till en grupp under namnet “invandrare”. Vi ses inte i första hand som människor utan som invandrare. Varför vill vi i svartskallebrigaden organisera oss separatistiskt samtidigt som vi är emot uppdelningen mellan svenskar och invandrare? Faktum är att vare sig vi vill det eller inte så ses vi i första hand om invandrare i Sverige, den första frågan vi får är alltid “Var kommer du ifrån?”. Vi drabbas av en rad diskrimineringar för att vi inte tillhör normen i det land vi lever.

Genom sammanhållning, solidaritet och organisering kan vi spränga detta system och bli människor.

Vi vill bryta den förlamande effekt rasism har. Diskriminering, rasism och segregation leder till att många av oss invandrare inte anser oss ha rätt att lägga oss i svensk politik. Att vi enbart ska vara tacksamma över att vi är här. Fast den svenska politiken lägger sig i vår vardag mer än för andra i samhället.

Att vi organiserar oss separatistiskt betyder inte att vi anser att rasism inte är ett problem för svenskar. Rasismen är ett samhällsproblem som påverkar alla. Men vi svartskallar drabbas direkt av diskriminering, trakasserier och våld. Vi tycker att det är fel att enbart svenskar definierar vad rasism är för något och hur den ska stoppas. Utåt vill vi arbeta tillsammans med alla som kämpar mot rasismen. Genom våra separatistiska möten kan vi utgå från ett invandrarperspektiv i den antirasistiska kampen.

Vi kämpar mot rasistiska lagar

Vi svartskallar döms hårdare av den svenska “rättvisan”. Har vi inte uppehållstillstånd hotas vi med avvisning om vi begår ett brott. Enligt svensk lag är terrorism ett brott som endast utländska medborgare kan göra sig skyldiga till. Vi som har invandrarbakgrund döms i snitt hårdare än svenskar om vi begår ett brott. Har vi inte begått något brott överhuvudtaget men är flyktingar förvaras vi ofta i häkten längre och under långt värre förhållanden än vad som är vanligt för alla utom de som begått de grövsta brotten. Vi kan inte räkna med att lagen är till för oss. Ringer man 112 och bryter med utländsk accent är det stor risk att bli nonchalerad. I rättegångar får rasistiska fördomar föras fram som opartiska vittnesmål. Kommer vi till Sverige utan att behärska svenska är polis och rättsväsendet de första vi möter. Av dessa ska vi sen bedömas, om vi har skäl nog att släppas in i landet.

Polisen och rättsväsendet har gång på gång visa sig ointresserade av att utreda anklagelser om rasism inom poliskåren.

Polisen har våldsmonopol i samhället. Det är nästan omöjligt att fälla poliser för brott. Polisen upprätthåller lagar som försvarar en orättvis ordning. När lagens väktare är kriminella har vi ingen anledning att respektera dem. Lagarna är inte skrivna för oss. Lagarna är rasistiska.

Vi har skrivit en text om Coronakrisen som vi börjat dela ut på sjukhusområdet i Lund. Vi har i våra strategiska diskussioner kring Coronaviruset funderat på möjliga sätt att intervenera och kommit fram till att sjukvården kanske är en möjlig arena för oss. Vi har för flera år sedan varit aktiva i sjukvårdskampen, läs gärna våra betraktelser om konflikterna 2013-2015 här.

Här är vår text:

Sverige har drabbats hårt av det nya Coronaviruset. Med mer än 47000 bekräftade fall av Covid-19 och mer än 5000 dödsfall är Sverige nu ett av de länder i Europa med högst dödligheten i relation till antal invånare. Men det är inte av slump eller otur vi har drabbats så hårt, utan på grund av ett systematiskt misslyckande att skydda befolkningen från den här pandemin. Detta beror på nedskärningar i vården, en nyliberal sjukvårdspolitik och prioriteringar av vinst framför människoliv. Detta vill vi nu gärna förklara i detalj.

1) Vårdpersonal tvingas nu på många sjukhus i hela landet att jobba med en otillräcklig skyddutrystning som inte möter WHO:s krav, som till exempel plastförkläden med korta ärmar. Detta gäller även när man tar hand om patienter med bekräftad Covid-19-infektion. Det är ingen slump att folkhälsomyndigheten ändrade sina rekommendationer när de såg att Sverige inte hade tillräckligt av den utrustning som ger ett säkert skydd mot viruset. Lagerhållningen kostar nämligen pengar och dessutom gjorde staten sig beroende av privata leverantörer som skulle minimera kostnader med “Just-in-time”-leveranser.Region Skåne till exempel tog bort kravet på att ha ett beredskapslager i december 2019.
2) Den svenska Coronastrategien med förhållandevis lindriga restriktioner förutsatte från början att särskilt sårbara grupper som t.ex människor på ädreboenden måste skyddas, men det vidtogs inga effektiva åtgärder för att säkerställa det. Personalen på äldreboenden jobbar fortfarande delvis utan munskydd eller annan särskild utrustning och framförallt i början gjordes ingen smittspårning om för att ta reda på om boende eller personal var infekterad med Corona.
Otrygga anställningsformer som visstidsanställningar har blivit allt vanligare de senaste decennierna, särskilt hos undersköterskor. Med en sådan anställning får man inte någon ersättning vid sjukdom. Detta tvingade vårdarbetare med osäker anställning att dölja symptom från luftvägsinfektioner för att kunna jobba vidare trots sjukdom för att inte bli av med pengarna som man behöver för att försörja sig.
3) Corona-pandemin drabbade en sjukvård som redan var märkt av nedskärningar innan viruset slog till. Antalet vårdplatser per invånare i Sverige har närmare halverats sedan 90-talet medan antalet privata vårdgivare som suger upp resurser och personal från den offentliga sjukvården successivt ökat. Sverige tillhör nu de länder i Europa med lägst antal intensivvårdplatser per invånare. I tätorten Stockholm som drabbades värst av Coronakrisen blev sjukvården snabbt överbelastad.
4) Men även när flera vårdplatser var tillgängliga valde man, särskilt i Stockholmsregionen, en människovidrig strategi. Coronapatienter som bor på äldreboenden skickades inte ens till sjukhuset och fick till största del aldrig träffa någon läkare. Det självklart rimligt att diskutera behandlingsstrategier men vad som har hänt under Coronakrisen har länge sedan lämnat ramen av den diskussion om vem som gagnas av livsuppehållande åtgärder och intensivvård. Man har gått över till att förvägra sjukvård till människor som anses för gamla och oproduktiva, för att spara resurser.
5) För att unvika skador på ekonomin vidtogs åtgärder för att skydda arbetare på jobbet väldigt långsamt och tvekande: Barer och restauranger stängdes inte ner, även om det fanns trängsel i lokalerna med hög risk för smittspridning. Folk som jobbar i fabriker och som inte är i en så priviligerad position att de kan arbeta hemifrån (“Home Office”) fick fortfarande gå till jobbet och i de allra flesta fabriker vidtogs inte ens enkla åtgärder som att lämna ut munskydd eller visir till anställda för att förhindra smittspridning.
Ännu värre drabbar Covid-19 migranter, som i snittet lever under en sämre socioekonomisk situation än andra mer privilegerade grupper i samhället. De är klart överrepresenterade i dödsstatistiken. Fattiga bor oftast i tätbefolkade områden, där social distansiering inte är möjligt, och är dessutom beroende av lokaltrafik för att ta sig till jobbet.

I slutändan handlar det här om att människoliv ställs mot den kapitalistiska ekonomin. Vem av oss vill dö för att affärer ska vara öppna? Vem vill ha en hundralapp mer tillbaka på skatten om mormor dör som en konsekvens av det? Coronakrisen har visat på det absurda i vårt samhälle där kapitalismens funktion trumfar liv och hälsa. Vi vägrar fortsätta leva i en värld där stat och kapital räknar sin profit samtidigt som vi räknar döda kroppar runt omkring oss!